mats-strandbergs blogg

Började dan med en pressvisning av uppföljaren till "The Descent", ni vet den om brudarna som klättrar i underjordiska grottor, blir fångade av ett ras, och sen förföljda av mystiska varelser.

Det är en typisk uppföljare, med extra allt. Mer kladd, mer blod, mer klaustrofobi, mer varelser, mer hoppa-fram-och-skrämmas. Jag gillade den. Om man med "gillar" främst avser "blir skrämd, den funkar". Det är ett genialt grepp, den där klaustrofobin av att vara långt under jorden, vara svald av berget. Trånga gångar man kan fastna i, eller bli jagad i, trånga gångar där berget kan rasa ner och krossa en när som helst, trånga utrymmen där man är fångad medan nåt ondeskefullt försöker krafsa sig in medan man själv försöker krafsa sig ut.

Såg Brüno med J ikväll. Tredje gången för mig, första gången för honom. Jag älskar den verkligen. Bara Scooter-låten i början gör mig alldeles lycklig.

J klarar inte riktigt av skämshumor, och hans ormande i ögonvrån gjorde det ännu roligare för mig. Karateinstruktören! Morsorna på babycastingen! Kardborredräkten! Och såklart "That is such a Samantha thing to say!"

Men allra bäst var filmen att se på bio. Jag kanske hade tur med den övriga publiken, men de skrattade på helt rätt ställen - åt homofoberna. Det var sån jävla stämning i salongen och jag var glad att dela upplevelsen med många. Jag vill tro att Brüno är en film som faktiskt väckt en del insikter. Humor är ju bästa vapnet. På riktigt.

Det finns nåt tryggt och avkopplande i dåliga-på-det-bra-sättet skräckfilmer. Jag vet inte vad det är. Jag bara gillar det. Hyrde några i söndags och såg en av dem igår: Deep fear (dåligt CGI-monster men ganska coola hjältinnor). Tyckte mig känna igen den här snubben.

Kollade upp honom på nätet och fnissade lite. Han har varit med i två filmer jag gillar: Blade II och Hellboy II...

...men framför allt är han en av brorsorna i Bros! Som jag ÄLSKADE när det begav sig på 80-talet! 

Ett par bilder ur en ny tokrolig porrfilmsparodi (porrodi?) på Twilight. Ser ju verkligen... upphetsande ut.

Konstigt nog har den inte fått ett roligare namn än "This isn't Twilight". Porrparodier på mainstreamfilmer har ju blivit en egen genre, och de brukar få rätt roliga titlar. (Jag gissar att det är det ENDA roliga med dem. Sen undrar jag lite över kombinationen porr och komedi, vem vill skratta och onanera samtidigt?) Eller vad sägs om:

Cherry Poppins

300... people having sex

Oh, she's eleven

Shaving Ryan's privates

Lawrence of a labia

Night of the giving head

In Diana Jones

Inspect her Gadget

Men in black men

Dick, Tracy?

Anal-ize this

Who reamed Roger Rabbit?

Schindler's fist

Pulp friction

Glad-he-ate-her (Gladiator)

The Porn identity

The slutty professor

Hairy Pooter

Se fler här...

...hon hatade. Jag ÄLSKADE.

Alltså, det är ju rätt obehagligt att hjältinnan Bella på fullt allvar säger till nyblivna varulven Jacob att det aldrig kommer vara nån risk att han råkar bli arg (om vilddjuret inom honom vaknar till liv) och gör henne illa, eftersom "Jag kommer berätta för dig varje dag hur speciell du är."

Men som en smart person påpekade för mig idag, det är ju också väldigt obehagligt att Jacob tycker det verkar vara en härlig och ljuv sak att höra.

Om nån skulle ba "Mats, du kommer aldrig att kunna göra mig illa för jag ska berätta för dig varje dag hur SPECIELL du är" så skulle jag svara med att barf in my mouth litegrann.

Jag ÄLSKAR såna här nörda-ner-sig-inlägg.

Jag är ett eget litet team som gillar Ewards "pappa", Dr Cullen, bäst. Eller åtminstone Peter Facinelli, som spelar honom.

Han är inte alls het i Twilight-filmerna, men i första säsongen av eminenta tv-serien Damages, däremot... mmmm. Lyllos Jennie "Beverly Hills-Kelly med uppnäsan" Garth som är gift med honom.

Gick på bio med Patsy och kollade New Moon. Fullsatt i salongen. Vi var 20 år äldre än alla andra i publiken och blev paranoida för att kidsen skulle tro att vi var pedofiler. (Patsy hade kostym och lång rock)

Det var som en massiv kör av tweenies som hördes sucka, stöna, kväva skrin med halvlyckat resultat. Och varenda gång Jacob tog av sig tröjan (och det gör han HELA TIDEN) så fnissades det hysteriskt. Urkul. Jag undrar hur många puberteter som kickstartades igång ikväll. Det var i alla fall många jämfotahopp i grupp i foajén efteråt.

Köpte en billig box på nätet med en rejäl packe gamla Hitchcock-filmer, både kända och mindre kända. Alla är inte bra, men alla är (i brist på bättre ord) mysiga, trots att de är thrillers.

De superarrangerade bilderna, det onaturliga skådespelet som hör tiden till... jag älskar det. Det påminner vagt om matinévisningarna som man såg på tv under skolloven. Och varenda film har massor av tillhörande extramaterial. Nörden i mig jublar.

Var på ett fullsatt Rigoletto ikväll och såg 2012 med Juliette Lewis-kopian.

Den har ju fått fruktansvärt dålig kritik överallt, och jag kan hålla med om mycket. Men herregud, själva katastrofscenerna är ju helt fantastiska. Det räcker långt för mig. Det är lite som en porrfilm - helst skulle man vilja spola förbi alla löjliga dialoger och tramsig utfyllnad och pinsamma försök till djupare mening. Det är göttet som räknas. Och göttet är göttgött här.