mats-strandbergs blogg

Miss Piggy, som beter sig som en kolahög drag queen. Och homosexuelle balettdansören Nurejev. I en bastu.

Så roligt att det förmodligen gick allmänheten totalt förbi, vilken gayfest det här inslaget var. I ett barnprogram, dessutom. Hade man inte koderna kunde man förstås inte tolka dem.

Åh, det är nästan dokusåpanostalgi över det uttrycket nu, "röra om i grytan". Men det är ju det nykomlingen Rami gör så himla bra. Paradise Hotel håller på att nå kokpunkten och jag älskar det.

Har sett klart på Supernatural säsong 4 nu. Ska inte skriva några spoilers (fastän det kliar i fingrarna!) men jag blev alldeles kär i ängeln Castiel. Sådär snygg och plågad som jag gillar mot min vilja.

Förstod däremot inte varför hans läppar var så läskigt torra hela tiden. Finns det inget cerat i himlen?

Okej, en enda liiiiten halvspoiler måste jag bara få ur mig:

Vilken elak, elak cliffhanger att avsluta säsongen med. Jag går liksom och håller andan fortfarande.

Jag vet inte hur många av er som har en relation till sitcom-serien "Fem i familjen", men jag älskade den när jag var liten. Vi hade precis fått parabol och den lyxiga känslan av många kanaler var helt ny. Det fanns så många serier, man kunde kolla på teve hela dagarna, och det var precis vad jag gjorde. Sally Jessie Raphaels och Joan Rivers talkshows på tv-kanalen Lifestyle, den med en fjäril som logga. Och musiken på MTV och Super Channel. Och "Supermarket Sweep", ett helt bisarrt tävlingsprogram där folk skulle lassa ner saker i kundvagnar för så mycket pengar som möjligt...

Men allra mest gillade jag alla komediserier på Sky. Här grundades mitt tv-beroende. Och av alla komediserierna var min stora favorit "Family Ties". Och jag gillade verkligen mamman, som spelades av Meredith Baxter. Hon kom ut nyligen i USA, och det är en stor grej därborta. Hon är en av de där tv-mammorna som verkligen älskats av det amerikanska folket och jag tycker det är skitbra att en sån person kommer ut. Dessutom verkar hon hur skön som helst. 

Min BFF som lämnar mig (se några inlägg nedan) gav mig en försenad födelsedagspresent idag. Och med försenad menar jag att den damp ner i hennes brevlåda först igår. Fjärde säsongen av Supernatural. En av mina absoluta favoritserier. Hennes med. Hon hade svårt att slita sig från boxen.

Har just dragit plasten av boxen. Satt i första skivan i dvd:n. Är lite darrig av förväntan på riktigt. Det är en sån där serie som jag kan bli helt uppslukad av. Det är som att fly in i en annan värld, och ärligt talat, ser man ut genom fönstren så är det lätt att konstatera att den här världen inte är mycket att hurra för just nu.

Får också lite panik, för jag har så mycket jobb och så lite tid över till att glo på tv. Borde inte ens börja med säsongen av ovanstående anledningar. Men kan jag låta bli? Nä.

Som sagt, fastän jag hatar mig själv för det har jag alltså fastnat i Paradise Hotel. Det är så hjärndött. Det är så fult producerat. Det är enformigt. Det är rätt äckligt. Men aaaargh, jag är fast. Jag tror jag blivit särskilt beroende av Francescas sammanbitna panik- eller hatblickar. Minst fyra i varje avsnitt. Det är sällan som uppfinnandet av ordet  "osympatisk" har känts så motiverat.

Ni vet, serien som ett tag sändes på TV4 under det mycket TV4-iga namnet Firma Ruffel & Bygg...

Det är så jävla smart. Och snabbt. Blinkar man så missar man tre-fyra skämt. Älskar amerikanska manusförfattare. Att de orkar skruva och skruva och skruva. Älskar att vara tv-tittare i dessa dagar när det finns så mycket bra.

Lite saxat ur TV4 Plus pressinfo.

I Pernillas Jul får vi ta del av gamla familjerecept från familjen Wahlgren men även mer klassiska julrätter i modern tappning. Nära och kära kommer på besök och hjälper Pernilla i julstöket.

I det tredje avsnittet gör de ett pepparkakshus, fyllt med fantasi och godis. ...  Till sist gör Pernilla och hennes son Benjamin härliga muffins.

...är det förresten kul att så många tror att det är en dramaserie. Fick Tove på mitt förlag att börja följa den och hon blev helt chockad när hon fick veta att Olivia finns på riktigt. Ja, det är svårt att tro...

Åh herreguuud vilken ångestladdad säsongsfinal av The City. Ångest just för att det var säsongsfinal! Och ångest under tv-sändningen, under Bergdorff-Goodman-mötet, under mötet där Joe Zee måste välja mellan Olivia och Erin...

Men allra mest får jag ångest av Whitneys och Roxys vänskap. Jag har varit Whitney och haft Roxy-vänner. Lockad av deras "härliga free spirit", inte riktigt velat inse att de förstör MINA chanser att tas på allvar - jag är ingen Roxy-typ. De kommer alltid undan. Det är vi som blir meddragna i deras hyss som får skit eller framstår som fåniga sen. Med Roxy-vänner blir det alltid problem förr eller senare. De ställer till problem på jobbet om man jobbar ihop. De får en att bli osams med sin pojkvän, pojkvänner hatar alltid Roxy-vänner.

Var på stan igår för att köpa present till en av födelsedagsfesterna jag ska på i helgen. Det blev en present till mig själv också: de två första säsongerna av Big love. Hittade begagnat. 250 spänn för båda.

Jag har redan sett den första säsongen, men som den samlare jag är ville jag ändå ha den.

Var skeptisk de första fem-sex avsnitten. Tyckte bara att det var distanserat och lite för impat av sitt eget koncept. Men sen, när det tog fart, så blev det ju alldeles fantastiskt.

Min älskade Chloë Sevigny har gjort ett häpnadsväckande kameleontnummer med sin roll. Det är omöjligt att se it-tjejen i de där på något sätt kristna blusarna och frisyrerna. Hon är så perfekt för rollen, mot alla odds, så bra på de där rättfärdiga minerna, det passiva men självgoda.

Jaha, då har jag fastnat i Paradise Hotel. Fattar inte varför. Bara sugs in. Gillar inte ens nån som är med. Eller... gillar jag kanske Jackie? Måste bara se vad som händer. Ooooh, nästa avsnitt ser spännande ut. Vem är det som ligger där? 

Jag har suttit uppe halva natten och kollat första säsongen av Damages på dvd. Missade den när den sändes på tv, men herreminje vad bra den är. Så många twistar. Så tätt vävda trådar. Så smart och spännande, och så briljanta skådespelarinsatser. Älskar. Måste beställa fler säsonger på nätet.

Men den svenska översättaren verkar, precis som så många i hans eller hennes skrå, röka crack. Förutom en hel uppsjö grammatiska fel, svengelska och konstigheter (typ "Han gjorde självmord!") blev exempelvis en rollfigur, en kostymklädd advokat som HETER Marshall, kallad Polischefen på textremsorna.

Nu är det ju mest ett irritationsmoment för mig, men hur förvirrande måste inte det vara för alla som inte är så bra på engelska?

(Jag tror att jag lyckats undvika spoilers i detta inlägg!)

Nu är det bara finalen kvar på sjätte säsongen av Project Runway, och enligt mig är förtjänar alla tre finalisterna att få visa upp sig i Bryant Park.

Men vägen dit har varit seg, trots sköna gästdomare som Milla Jovovich och Christina Aguilera. Kanske är det bara att man kan konceptet lite för väl vid det här laget, har sett dem springa runt på Mood och leta tyger under tidspress förr. Kanske är det att Nina Garcia varit borta alldeles för mycket. Men framför allt har produktionen gjort ett klassiskt misstag: de tror att de höjer spänningen genom att låta juryn göra oväntade val.

Alltså: begåvade personer åker ut för tidigt, medelmåttor hänger sig kvar vecka efter vecka. Det blir inte mer spännande. Tvärtom ju.