

07 dec kl 02:05, 2009

Som sagt, fastän jag hatar mig själv för det har jag alltså fastnat i Paradise Hotel. Det är så hjärndött. Det är så fult producerat. Det är enformigt. Det är rätt äckligt. Men aaaargh, jag är fast. Jag tror jag blivit särskilt beroende av Francescas sammanbitna panik- eller hatblickar. Minst fyra i varje avsnitt. Det är sällan som uppfinnandet av ordet "osympatisk" har känts så motiverat.
mats, jag skäms ihjäl men: jag också. jättefast. arrgh.
Skrivet av schmarro den 07 december, 2009 kl. 15:38 #