mats-strandbergs blogg

Ville verkligen se skräckpjäsen Blodvember på Elverket. Det var sista föreställningen, så jag och Anderssonskan gick dit trots att det var utsålt i förhoppning om att någon skulle ha lämnat återbud. Och se, vi fick komma in till slut!

Det är en bra idé med skräckteater. Och det började perfekt, som att gå in i Spökhuset på ett tivoli, ledda av skådespelare med ficklampor in i ett totalt mörker. Sedan fick vi sitta där, i allt det kolsvarta, i flera minuter innan något hände. Nervösa fniss i hela salongen.

Jag tyckte inte det höll hela vägen men som upplevelse var det riktigt kul. Älskade tjejen på raden framför mig som satt och skrikpanikskrattade under andra akten, som är en riktig slapstick-splatter-cirkus med blodstänk, köttslamsor och utpetade ögon.

Bredvid mig satt en av teater-Sveriges mest framgångsrika skådespelerskor och viskade alldeles för högt med sin väninna så att jag till slut blev tvungen att hyssja. Till hennes försvar kan jag säga att hon genast bad om ursäkt och höll klaffen sen, men jag blev förvånad över att en skådis gjorde just det som alla skådisar hatar. (Mitt ex är skådis och jag kan berätta att de hör allt det där som du tror att de inte hör att du gör i salongen.)