Så overkligt att behöva vara med om detta. Vi var den närmaste familjen, pastor Teta (ängel) och kyrkans vaktmästare som var med om ceremonin som gick till som så: Jag sänkte ner urnan, Love la ner rosorna, Teta läste en bibelvers, Teta bad en bön, vi läste Vår Fader tillsammans, Teta läste välsignelsen. Sedan gick vi tillsammans till Kyrkans café och drack kaffe som Rolle bjöd oss alla på. Efter det var jag slut. Som människa. Måtte Jens leva och vara lycklig i den värld han befinner sig i. Vi är inte lyckliga, vi längtar efter honom.

Jens tyckte om att fiska. Det här kortet är taget för några år sedan.

Jag fortsätter att fundera över  vilka  psalmsånger, vilken in- och utgångsmusik samt vilka solosånger det ska vara på begravningsgudstjänsten. Jag vill inte att jag ska ångra mig och önska att jag valt andra alternativ. Det svåraste är in- och utgångsmusik. Jag har så få att rådfråga om det.

Psalmen "var inte rädd" skriven av Ylva Eggehorn tycker jag är så fin, men pastor Teta säjer att den är för svårsjungen. Kanske får den bli solosång. Jag vill gärna ha förslag på musik om någon känner till vackra stycken som går att spela på orgel.

I dag har jag varit på kyrkogården och tittat på en gravplats till min son. En kvinna från kyrkogårdsförvaltningen visade mig runt. I vissa kvarter fick man ha gravsten, i andra liggande sten och på vissa ställen gick det bra med vilket som. Det gick inte att bestämma sig, utan jag får tänka på saken och återkomma. Som det är nu så är jag inne på att ha en liggande natursten, eftersom Jens tyckte mycket om naturen. Hans urna kommer att finnas i kapellet till den gravsätts. Och sedan ligger han alldeles ensam i urnan. Hans själ finns inte där men det känns så sorgligt att ens barn reduceras till ett antal liter aska som ska grävas ner.

I dag är en speciell dag för mig för i dag är Jens dödsannons införd i tidningen. Jag ser namnet men kan inte fatta att Jens aldrig kommer tillbaka, att jag aldrig får prata med honom mer, aldrig se hur hans liv skulle fortsatt. Att gråta är inte nog, vet inte vad jag kan göra mer för att stå ut. Nedanstående vers står i annonsen:

Allt vad du lidit vi nog ej förstått

vi stod vid din sida så hjälplösa blott

vi ville så gärna behålla dig kvar

men din tid på jorden fullbordad var.

Jens var duktig på luffarslöjd. Här är en av hans tidigaste ljusstakar.

Det andra besöket på begravningsbyrån skedde i förmiddags, eftersom jag legat vaken sedan före 4 så var jag trött. Mentalt slut är jag alltid numera, det har blivit det vanliga tillståndet för mig.

Alla dessa val som jag gjort, kista, bårtäcke eller inte bårtäcke, blommor, urna, solosång eller inte solosång, isf vilka sånger etc etc. Men tänk om jag gjort valt alternativ som inte blir bra, det är ju trots allt den första begravning som jag ordnar om med. Jag har en del saker kvar att ordna, ganska många faktiskt men jag ska göra en lista. En-att-göra-lista för min sons begravning..

Begravningen måste bli så fin som möjligt till ett rimligt pris. Jens är värd det, han fick lida så innan han dog. Efteråt blir det taccobuffé, kaffe och tårta. Det kommer folk som rest ganska många timmar för att komma hit så jag tänkte att vi äter tillsammans, så slipper begravningsgästerna tänka på mat.

Jag och André, Jens yngre bror, ska flyga till Chania  och tillbringa en vecka i solen. Förhoppningsvis sol och värme. Kylan i mitt inre kan ingen sol värma. Men vi pratar naturligtvis om dig Jens och undrar och funderar. Pratar fram och tillbaka om vad som hänt.

Igår var jag till pastor Teta och pratade en timme, om sorg och begravning. Det är så overkligt att jag ska ordna en begravning för min son. Men jag kan inte bestämma något än så länge. Det är iaf ok att ha begravningen på en lördag. Han är fortfarande i Uppsala och pastor Teta tycker inte att det är någon brådska med begravningsgudstjänsten, att jag ska ta det i min takt. Härliga Teta, tack för att du finns till.

Jens benjaminfikus som han köpte som litet skott när han var i 14-årsåldern finns nu hemma hos mig.

Så har det gått en vecka och två dagar. Jag har klivit upp varje morgon men längtar efter att få lägga mig att sova igen. Jag ser dina blommor varje dag i mina fönster. Så konstigt, att dina blommor finns här. Jag är så rädd om dem för det är någonting levande som kommer från dig. Just nu blommar din elefanttunga och jag är så sorgsen att du inte får se det. Du skulle nog ha ringt och berättat det och varit lite stolt. Men jag är stolt över att du är min son och att jag får vara din mamma, även om vi är i olika världar nu.