Jens bil var inkörd på en basväg ( skogsmaskinernas "väg")så långt det gick att köra. Kroppen hittades tre kilometer från bilen och en kilometer in i skogen.

Jag ältar och ältar, tankarna mal på i samma spår. Jens var observerad på ön och ett vittne hade t o m skrivit upp reg numret för han tyckte Jens betedde sig så konstigt. Ytterligare vittnet har sett Jens ligga i diket och vifta med kryckorna. Han hade stoppat en bil och frågat efter vatten. MEN INGEN BRYDDE SIG OM JENS. Om en människa vinglar omkring på en halvö bestående av skog och sten samt en handfull sommarstugor vid kusten, VARFÖR RINGDE INGEN POLISEN? Det var väldigt varmt den dagen, hur trodde de att han skulle klara sig? Är det speciellt onda människor som såg Jens? Om en människa får en psykos så syns det på beteendet, varför ville ingen hjälpa honom?Bilen stod med dörrarna öppna i tre veckor och var iaktagen men ingen ringde polisen, däremot stals hans digitalkamera och mp3spelare. Slogs ingen av tanken att något var fel, väldigt fel.

Jens åkte till Gackerön den 12 juli 2006. Då levde Jens. När han hittades den 25 september 2007 på Gackerön var han död. En handfull människor hade sett Jens förvirrad och med ett märkligt beteende vingla runt. Ingen ringde polisen eller ambulans. Och jag undrar varför? Varför brydde sig ingen om Jens? Det var verkligen en het sommardag och Jens hade frågat efter vatten men inte ens då brydde sig någon. Varför bryr vi oss inte om varandra? Om en handikappad människa befinner sig ute i ingenstans och är desorienterad så undrar jag hur de tänkte. Det handlar ju om hur vi ser på varann. Om vi människor skulle bry oss om varandra så skulle Jens ha levat i dag.

 Som han måste ha lidit, han gick säkert vilse och försökte hitta ut ur skogen. Det är outhärdligt att tänka på och så onödigt att det skulle sluta så. Jag har hat i mitt hjärta i dag.

Foto: Stefan Carlzon, Söderhamnskuriren

Jens bärs ut ur skogen av polismän.

Hoppet som varit min krycka det senaste året ryktes skoningslöst ifrån mig i måndags kväll. Jag satt vid datorn och betalade räkningar när polisen ringde och berättade att en bärplockare hittat Jens kryckor. Eftersom han borrat egna hål och satt i en egen skruv så var de lätta att identifiera.

På tisdagen kom två polismän och berättade att en polishund hittat Jens liggande i en sänka i skogen. Hur kunde han som var så pass handikappad ta sig så långt in i skogen? Det blev fler frågor än svar.

Och jag saknar min son så otroligt mycket. Han fick leva i 30 år.