Bilden ovan föreställer min rosenbåge med ett fågelbad i mitten. Det är en Flammentanz och tacksammare klängros finns nog inte. Jag bor i zon IV och den är väldigt blomvillig. Under rosenbågen har vi begravt våra katter, marsvin och kaniner. Ester, Bamse, Sotis, Nina, Billy Boy, Casper heter de som fått sin sista vila där.

Men det är ju inte bara rosor och andra blommor som växer utan även ogräset. Idag har jag varit ut och rensat en rabatt, men jag lyckas inte rensa bort ogräset i samma takt som det växer.

Bakom uthuset där ogräset verkligen härjat har jag nu, med hjälp av särbo och son, lagt ett tjockt lager bark. Barken har jag fått ta på ett sågverk, och jag undrar hur det kommer att bli. Det är så kalt och lugnt bakom uthuset i kontrast till trädgården som är frodig.

Jag inser att det finns en risk att fastna i sorgen och därigenom vara en belastning för mina barn och vänner, därför har jag skrivit en lista över saker jag är tacksam över.

Mina barn som sköter sig och är till glädje

Min särbo

Att mina föräldrar fortfarande lever och mår bra och sköter sig själva

Min trädgård, även om den är jobbig ibland och jag just nu inte orkar med den riktigt

Mina hundar

Mina blommor inomhus som blommar och frodas

Mina tyger som jag har sparat och kan sy mycket av när jag vill

Församlingen som jag tillhör som alltid står öppen

Min terapeut

Det är vad jag kan komma på just nu, men det finns med all säkerhet mycket mer som jag just nu inte kommer på.

Om bland tusen stjärnor

Den här är den blå urnan som innehåller dig, Jens. Så ofattbart, så fullständigt ofattbart.

Här har jag sänkt ner urnan, och Love har lagt dit vita rosor.

Här har vaktmästaren lagt på ett trälock innan graven fylls igen. Jag gjorde en krans i går kväll som ska ligga på graven.

Jens hemma hos mig på min 50-årsdag

Nedanför denna vackra kyrka kommer du att ligga.

Jens 1977 hemma i Älandsbro. Vi flyttade till Härnösand strax efteråt.

Upptagen

Du är inte död min son

Bara upptagen av en annan värld

Det är ju så med de unga

Att de glömmer bort sina föräldrar ibland

De är upptagna av sitt

Du är uppslukad av döden

Men du kanske ledsnar

Och kommer tillbaka

Till oss som behöver dig

Maria K

Jens 1978

Det här kortet är taget i köket hemma hos oss och han hade alltid något att skratta åt. Han var nog en liten busunge ibland Jag tänker ofta på Jens och det blir naturligtvis från hela hans liv. Tänk om jag vetat då hur kort hans liv skulle bli, då hade nog hela mitt liv blivit förstört. Han tyckte mycket om att äta redan när han var liten och ibland så hittade jag en liten sparad smörgås i hans lilla skrivbord. "Bra att ha" tyckte han när jag undrade varför han lagt  den där.

Annars är livet så där grått och trist som det är när man sörjer. Det finns ingen genväg. Tyvärr.

Blomsteruppsättningen från min syster med familj, visst är den fin?