Det blev aldrig någon sömn för mig tidigare. Jag fastnade med hångelkungen Tomi på MSN och därefter babblade vi bort två timmar i telefon, starkt jobbat. Men det är kanske lika bra, så kan jag sova gott och länge inatt. Och inte vaknar med panik och svetten rinnandes, som inatt.

Jag tatuerar mig imorgon! Då får jag äntligen mina underbara stjärnor runt handleden, ska bli fucking wonderful. Runt 10:30 sätter jag mig i stolen.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt att jag har hamnat i världens sämsta projektgrupp i skolan. Det är skrattretande, allra helst när man är gruppledare och försöker hålla ihop gruppen så bra som möjligt. Men när två av fyra dimper in 1,5 timme försent till vår planering av projektplanen som skulle vara klar och redovisas idag, då känns det bara hopplöst. Och eftersom jag sovit såpass lite som jag har, orkade jag inte ta upp det med tjejerna. Jag lät de bara komma in och sätta sig och försöka vara så delaktiga som möjligt. Även om de inte deltar speciellt mycket. Morr I say.

Annars gick redovisningen mycket bättre än väntat och betydligt mycket bättre än vad det har gjort för andra grupper. Anna, en av lärarna, har suttit och skrivit To-do-list till alla grupper under tiden de har redovisat, som har blivit smockade. Det enda vi fick var att vi skulle hitta den röda tråden i våra fem problemformuleringar, vilket känns skönt! Ska bli skönt med lite handledning på onsdag. Få prata ut med vår mentor och bolla lite idéer.

Uäh. Nej, nu ska jag sova lite grann.

Jag vet inte vad det är som gör att jag inte kan sova, men sova kan jag inte. Somnade innan 22:30 och vaknade till liv för 40 minuter sedan, har legat och vridit mig i sängen sedan dess. Förmodligen är det något i mitt bakhuvud som ligger och gror, i det undermedvetna. Är det Oliver, måntro?

Det blev aldrig någon uppdatering igår och det beror på att jag fortfarande inte kan samla mig, jag vet inte vad jag känner eller inte känner. Frågan är; Bryta ihop eller bryta upp? Prata först, bryta sen? Det var kanske dumt av mig att söka upp honom igen.

Man skulle kunna säga att allting är mitt fel, för det var jag som sökte upp honom efter 1,5 månad av tystnad. Men vad gör man inte när man saknar en människa såpass mycket som jag saknar honom? Och dessutom älskar? Jag ber honom bara komma tillbaka till mitt liv, för mig spelar det ingen större roll om vad han får för roll eller status; pojkvän eller vän. Bara han kommer tillbaka till mig.

Det är fortfarande frustrerande att inte kunna höra av sig när jag vill, för att han inte har någon mobil. Och på hemtelefonen vågar jag inte ringa, han kanske har besök eller så? Och han har självklart inte ringt något mer sedan vi pratade i torsdags eller när det var.

Varför måste allt med Oliver vara så jävla komplicerat? Han kan inte bara leva sitt liv på en raksträcka, utan måste alltid svänga undan.

Och förresten, Grattis Reinfeldt! Hoppas du är en bättre statsminister än Göran. Annars hade jag nog inte röstat på dig.

Jag upptäcker tårar i min ögonvrå. Drömde en dröm om dig i natt, om allt som hände för ett år sedan. Tiden går för fort, man hinner inte med.

Jag kommer aldrig glömma bilden i mitt huvud då du berättade om din pappa. Om allt som sköljde över mig då. Hur allt som är så nära, kan bidra till något så ofattbart. Jag vill inte må dåligt över det, det är ju jag som är en av dom som ska stå där bredvid och ta hand om.

Men tanken som var så tydlig då, är fortfarande samma bild, exakt samma känslor slits upp.

Idag tänder jag ett ljus, och hoppas du förstår, att vi finns här. Nära nära.

Jag spelar samma låt om och om igen idag. Coldplay, fix you. Det var den du fick när vi mådde som sämst. Då allt hände.

Men jag spelar även bright eyes . lua. Den låt som bevarar mig i världen just nu.

Jag kan inte låta bli, att förundras, att ett liv kan släckas så fort. Att en låga som brunnit så starkt, blåses ut av minsta vindpust.

Det går inte att förtstå. Det går inte att känna dina känslor. Men det går att finnas där.

Jag glömmer aldrig den bild som målats upp i mitt huvud. Den bild där verkligheten stannade upp den 17 september 2005.

Då du släppte mig nära inpå, och sa orden. "pappa är död".


Jag har aldrig förut gråtit dom tårar som jag grät då. Fredrik, jag finns här,
älskade, älskade vän.

Det har blivit fruktansvärt lite skrivande i helgen och jag ber om ursäkt för det. Men jag har inte kunnat samla mina tankar och känslor. En riktig uppdatering sker efter att jag har tvättat, städat och pluggat färdigt. Med andra ord; Ikväll. See you later, niggah. Gå och rösta tills dess! Viktigt.

Jag kom på att ni inte vet ett dugg om mig, såhär kommer en liten lista..

Vad heter du? Miah
Var bor du? Stockholm/Göteborg, är från Värmland
Varför namnet Meldeah? Blandnnig av Miah och melodi, jag är sångerska.
Vad gillar du att göra? Sjunga, fika, umgås, skratta
Vad gillar du INTE att göra? Gå upp tidigt
Vad gör du först på morgonen? Stänger av mobillarmet
Vad gör du om dagarna? Jobbar/pluggar
Vad gör du sist på kvällen? Gräver ner mig under täcket
Är du singel? Ja
Hur svarar du i telefonen hemma? Har ingen hemtelefon
Hur svarar du i mobilen? "Västerorts polisen", "Pizzaexpress", "Miaaaah"
Vad ser du fram emot? Min fest på lördag
Sov du ensam inatt? All alone
Har du någon fobi? För många!
Vad lyssnar du på? Winnerbäck
Vill bli? Gammal och cool
Favoritfrukt? Nektariner
Hur skulle dina vänner beskriva dig med 3 ord? Galen, avslappnad, busig
Spelar du något instrument? Piano, gitarr
Vad tycker du om dina vänner? Underbara
Varför är du inte vegan? Varför skulle jag?

Jag blir så jävla trött på människor som säger en sak, men menar en helt annan. Ja, ni gissar fullkomligt rätt om ni gissar på att jag snackar om Oliver. Pratade just med honom på MSN, men som vanligt var han tvungen att rusa iväg, så man hinner aldrig säga det man vill ha sagt. Och när man pratar med honom nästa gång så har man helt andra grejer som man bara måste prata om. Det finns inte utrymme för att få med allt man vill ha sagt.

Fan, bestäm dig någon gång och sluta vara så jävla konflikträdd.

Är du 14 eller 27?

Såhär i efterhand förstår jag inte alls varför jag tvekade på att åka till Tomi och grabbarna igårkväll, kvällen blev ju helt underbar. Många sköna citat, stora skrattattacker och alldeles för mycket shottar och poker. Som nybörjare och tjej var det ju självklart att jag kammade hem vinsten i pokern mot nio killar, det var ju bara så tvunget av mig att göra. Pojkarna inte är glada idag. Tror jag fick 200 kronor igår, skönt att tjäna lite extra cash.

Det var skönt att hänga hos Tomi några timmar innan alla kom också, snacka lite skit och äta god pizza med äcklig sås. Skönt att bara umgås och vara sådär som vi bara kan vara när vi är ensamma. Jag längtar tills jag får se alla bilder som Tomi ska lägga upp på sin FTP-server, är enhel del roliga bilder. Tror vi tog över 160 bilder. Är man fotonördar så är man.

Jag vet inte hur påverkad Tomi var eller vad baktanken var i att vi hånglade inatt för första gången efter väldigt lång vänskap. Vad som fick oss att göra det, vi har ju delat säng tidigare. Var det bara fyllegrej eller vad var det? Ja shit, mina tankar snurrar idag. Tror jag måste snacka med Tomi också.

Jag håller på att läsa Zahiren för fullt, jag älskar den. Helt underbar bok, känner igen mig på så många ställen och i så många tankar och uttryck. Tror nog det är en bok som alla måste läsa faktiskt, amazing.

Nu ska jag göra något så roligt som att tvätta och städa, sen kanske det blir filmkväll med Erika om hon behagar svara på mitt sms.

Oliver,

Jag är rädd. Jag är rädd på samma sätt som så många gånger förut. Rädd för att du ska få mig att älska dig, såra mig och sedan lämna mig ensam kvar och bekämpa alla hjärnspöken själv. Jag är rädd för att alla ord du sa till mig häromdagen bara är klichéer. Att du bara sa så för att ha något att säga. Jag är rädd för att du ska utnyttja mig; Få mig att lämna killen jag dejtar endast för att du vet att du kan det. För jag kan närsomhelst lämna honom för att få vara med dig. Du vet om det. Men skulle du utnyttja den makten? Skulle du leka med mina känslor så mycket?

Jag önskar att det här var frågor som jag hade svar på, men efter 6 månader av kaos och 1,5 månad av tystnad är jag inte längre säker. Du sårade mig, du lekte med mig och jag vill ha dig tillbaka.

Kan du inte bara se att jag älskar dig?

 

Kategori:  Blandat |  Permalink  |  Kommentarer [2]

 

Jag har köpt Zahiren nu och även börjat läsa i den. Jag tror jag börjar förstå vart Oliver vill komma och vad han menar med att jag är hans zahir, mer än bara vad ordet betyder. Jag tror jag börjar se hans mening med ordet, vad han menar med det och hur kraftfullt det är för honom.

Jag tror jag trivs med att vara hans zahir.

Mamma vägrar acceptera att jag har fyllt 21 och faktiskt är vuxen. Jag sov nämligen hos henne inatt och nu när jag kom ner till köket där hon satt och läste så sa hon; Det ligger 300 kronor där till dig, det är ju ändå helg. Jag försökte då förklara för henne att jag är vuxen, har ett jobb och tjänar egna pengar. Men hon ville inte lyssna och jag var ändå tvungen att ta emot pengarna. Mammor alltså! Men hon är söt också, omtänksam och gullig.

Nae, nu ska jag dra på mig skorna och sen ge mig ut i det fina höstvädret! :)

Jag är alldeles trött trots lagom timmar med sömn, men det är klart.. Får man äntligen sova och bara sova 8,5 timmar så är det alldeles för lite när man legat sömnlös i minst tre veckor. Men jag klarar nog av den här dagen.

Kvällen hos Tomi har blivit ändrad, den ska vara ikväll och då kan inte mina girls så jag kommer förmodligen bli ensam tjej bland sex killar och då vet jag inte om jag pallar. Visst, det är jättetrevliga pojkar, men.. Jag tror inte att jag är på humör. Vi får se vad Tomi svarar när han svarar på mitt sms som jag precis sände iväg. Jag hoppas verkligen att det blir av iallafall. Snälla?

Nu ska jag duscha, äta frukost och sedan åka till jobbet.

Ikväll hade jag velat ha kärleksfullt sex. Sex som hade påbörjats ungefär nu och hållt på enda fram till tidig morgon. Sex fyllt av känslor och kärlek, av ömma viskande ord och smekningar. Ömma pussar, flämtande andetag och lätta stön. Fingrar som dras längs kroppen och läppar som utforskar varandras kroppar. Blickar som säger mer än ord och kyssar som säger allt som inte kan sägas med ord. Beröringar som får varje hårstrå att resa sig.

Var håller Oliver hus ikväll då, måntro!? Ja, inte fan ligger han naken i min säng iallafall. Den saken är jag 110% säker på, för det är bara jag här.

Festfixaren Meldeah har fixat tillfällen att se framemot; Sitta-och-dricka-vin-och-snacka-skit hos Tomi på lördag som vi gemensamt fixar och fest hos mig nästa lördag, där jag bjuder vissa på middag och sen får resten av partygänget bara liva upp stämningen ytterligare. Tror det kommer bli lyckat.

Träffade min Erika idag, underbart. Hon får mig alltid att le och skratta, kan verkligen prata ut med henne. Känns underbart! Jag har lyckats lyfta bort några stenar idag efter att ha fikat med henne, så nu går jag runt med ett litet leende på läpparna. Jag känner en känsla av lugn sprida sig i kroppen.

Beställde även Zahiren idag.

Jag känner mig inte alls stabil idag. Tårarna är nära hela tiden och en stor sten har landat i min mage, någon har dragit åt andningsvägarna. Människorna här på jobbet säger att jag ser helt slutkörd ut, att jag inte alls är den vanliga Meldeah som de brukar mötas av varje morgon. Jag har inte det där leendet eller skrattet som jag brukar. Jag har inte de där skämten i fikarummet på morgonen. Inte orken till att komma med kloka råd.

Jag känner mig inte slutkörd, men jag känner att jag behöver ny energi. Något att se framemot, bortsett från resan till Gran Canaria om fem veckor. Jag behöver någon att bry mig om, skämma bort och kunna fly till efter en hård dag på jobbet. Jag vill krypa upp i någons famn varje kväll.

Jag vill egentligen bara gråta. Och inga av dessa känslor beror på Oliver. Vad är det då som existerar i mitt bakhuvud, för så här har jag känt i över två veckor nu!? Är det bråket med mamma och pappa kanske? Damnit.