Mellantjejens blogg

Det har verkligen varit fullt upp nu, särskilt sedan sonen skadade sig och behöver en massa extra hjälp. Ibland när han gnäller och klagar blir jag trött på att hjälpa och passa upp. Jag blev lite ledsen imorse när sonen var sur och arg och jag gjorde allt vad jag kunde för att det skulle bli bra för honom. Sedan ringde han mig på jobbet och beklagade sig över att vi hade gjort om handtagen till kryckorna. Men det var ju för hans bästa för att vi trodde det skulle bli mindre ont i händerna. Försökte prata med mannen om detta förut men han säger bara att jag inte ska ta åt mig och att sonen har rätt att vara sur och arg nu. Men det är ju inte mitt fel att han är skadad. Jag gör så gott jag kan hela tiden. Jag och sonen satt och pluggade igår kväll inför prov idag och imorgon. Jag ser till att han kommer upp och får frukost på morgonen osv osv. Jag blir ledsen men visst förstår jag också sonens frustration men mannen kunde säga något medkännande till mig istället för att bara nonchalera. Det gör mig öm inuti.

Det var jättelängesedan vi hade sex också. Jag börjar tro att jag får leva utan för han har ingen lust tror jag alls. Hur kan det bli såhär? Han verkar inte vilja ha mig alls och det tar på självkänslan tillslut. Om jag någon gång tar mod till mig och tar initiativ blir han stel och avvisande. Det var ju bättre ett tag men nu... Mycket funkar i vårt liv men inte detta.

Regnet öser ner och dagarna är grå och tunga, men det matchar ju med hur jag känner mig så det är väl så det ska vara. Jag orkar inte ta mig för något. Mannen tycker vi borde bjuda hit några men jag orkar inte. Orkar inte städa, fixa mat, duka fint. Känner mig nära till gråt. Vet att jag kan bli tungsint såhär års men nu är det verkligen tungt.

Imorgon ska vi kolla på ett öppet hus på ett gymnasium som sonen är intresserad av. Intressant.

Usch och fy och blä, jag tycker inte om mig själv just nu.