Mellantjejens blogg

Jag fick höra om en tonårskille som jobbat hela sommaren och nu är iväg på sin första riktiga solsemester tillsamman med en kompis. När hans mamma messade och frågade hur han hade det svarade han att det är "AS-NICE". Jag skrattade gott och tyckte det var ett härligt uttryck:-) Och kommer ihåg hur man själv som tonåring svängde sig med vissa uttryck och ett särskilt sätt att prata. Det ger ett slags samhörighet.

Idag efter jobbet skulle jag träffat en kompis. Hon messade att hon inte hade tid att träffa mig, typ tio minuter innan vi skulle ses. Detta är inte första gången det händer och jag blev lite besviken. En av mina jobbarkompisar som befann sig i närheten frågade om hon fick göra mig sällskap på fika istället och ytterligare en hängde på. Jag blev så överraskad att de ville ta av sin tid för att göra mig sällskap. Det var inga tråkiga fika-kompisar heller för de tog verkligen något till sitt kaffe eller te. En del ska ju vara så myttiga jämt och det är inget roligt att vara onyttig ensam. Men eftersom jag inte fikar på sta´n så ofta vill jag gärna unna mig något gott. Den tjejen som frågade först om hon fick göra mig sällskap har jag aldrig träffat privat förut så det var extra trevligt. Kul med nya vänner!! Som vill umgås och ta sig tid med mig:-)

En av mina kollegor tar så mycket utrymme. När jag för en gångs skull fick lite uppmärksamhet pga att jag hade snyggaste gummistövlarna en dag, var hon givetvis tvungen att säga något så fokus hamnade på henne istället. Om någon berättar något är hon alltid tvungen att berätta något hon också. Om någon annan är i centrum försöker hon avbryta eller flika in hela tiden. Hon är egentligen en väldigt rar tjej men emellanåt retar hon gallfeber på mig genom sitt sätt att hela tiden utgå från sig sitt och sina och prata, prata och prata. Det går bättre när det bara är hon och jag. Då blir hon bättre på att lyssna. Hon säger att jag får avbryta men jag tycker det är oartigt och tycker att man borde känna när någon annan borde släppas in i samtalet. Det är många gånger jag öppnat munnen för att säga något men inte varit tillräckligt snabb så jag har inte fått säga det jag ville säga. Jag har två starka pratsamma kollegor i min närhet. Båda gillar mig(gissa varför??) men de är inte så glada åt varandra. Min kompis som blev uppsagd var en motvikt mot dessa båda men nu sitter jag ensam mittemellan.

Imorgon har maken och jag bestämt oss för att gå ut och äta på thai-restaurang. Myspys!! Dessutom var det makens idé:-) Barnen ska iväg på en grej i kyrkan, så vi får några timmar för oss själva;-)

Trevlig helg!

Kramis