

05 nov kl 06:27, 2008
Igår gick det bra att jobba. När vi skulle åka från skolan åkte vi med en förare som alltid brukar vara lite glad, busig och skojig, med glimten i ögat. Vi har pratat lite förut och jag frågade hur det var med honom. Jag såg att han tvekade en halv sekund men sedan berättade han att det inte var så bra. Hans pappa, 56 år gammal, hade dött för ett par veckor sedan. Så det var väl sådär. Nu när begravningen var över började tankar och känslor komma ikapp. Jag såg hur ledsna hans annars busglimtögon var. Jag tyckte så synd om honom. När vi klev av frågade om jag fick ge honom en kram. Det fick jag. Han behövde den.
Jag berättade om den här händelsen hemma vid matbordet på kvällen och sonen sa när jag berättade att jag tyckte så synd om honom: Jag förstår det du brukar vara så´n. Och så är det nog. Om jag bryr mig om en människa så känner jag med den personen när den har det svårt.
Ha en bra dag!
Kram
Vad fint gjort av dig. Kram
Skrivet av Klothilde den 05 november, 2008 kl. 07:36 #
Precis som jag upplever dig! Var stolt över dig själv,skulle behövas fler som du.
Kram/Suss
Skrivet av Fuschia den 05 november, 2008 kl. 14:25 #
Kramar till er båda goa människor!
Skrivet av Mellantjejen den 05 november, 2008 kl. 22:14 #