

18 nov kl 18:57, 2009
Det har verkligen varit fullt upp nu, särskilt sedan sonen skadade sig och behöver en massa extra hjälp. Ibland när han gnäller och klagar blir jag trött på att hjälpa och passa upp. Jag blev lite ledsen imorse när sonen var sur och arg och jag gjorde allt vad jag kunde för att det skulle bli bra för honom. Sedan ringde han mig på jobbet och beklagade sig över att vi hade gjort om handtagen till kryckorna. Men det var ju för hans bästa för att vi trodde det skulle bli mindre ont i händerna. Försökte prata med mannen om detta förut men han säger bara att jag inte ska ta åt mig och att sonen har rätt att vara sur och arg nu. Men det är ju inte mitt fel att han är skadad. Jag gör så gott jag kan hela tiden. Jag och sonen satt och pluggade igår kväll inför prov idag och imorgon. Jag ser till att han kommer upp och får frukost på morgonen osv osv. Jag blir ledsen men visst förstår jag också sonens frustration men mannen kunde säga något medkännande till mig istället för att bara nonchalera. Det gör mig öm inuti.
Det var jättelängesedan vi hade sex också. Jag börjar tro att jag får leva utan för han har ingen lust tror jag alls. Hur kan det bli såhär? Han verkar inte vilja ha mig alls och det tar på självkänslan tillslut. Om jag någon gång tar mod till mig och tar initiativ blir han stel och avvisande. Det var ju bättre ett tag men nu... Mycket funkar i vårt liv men inte detta.
Regnet öser ner och dagarna är grå och tunga, men det matchar ju med hur jag känner mig så det är väl så det ska vara. Jag orkar inte ta mig för något. Mannen tycker vi borde bjuda hit några men jag orkar inte. Orkar inte städa, fixa mat, duka fint. Känner mig nära till gråt. Vet att jag kan bli tungsint såhär års men nu är det verkligen tungt.
Imorgon ska vi kolla på ett öppet hus på ett gymnasium som sonen är intresserad av. Intressant.
Usch och fy och blä, jag tycker inte om mig själv just nu.
Hej Mellantjejen!
Det var länge sen jag var här,
du kanske inte känner till att jag har flyttat,men är det något recept du
vill ha så har jag plockat dem med mej.
Jag hoppas allt är väl med dej.
Jag önskar dej en trevlig Onsdagskväll.
Kramar.
Skrivet av Agath den 18 november, 2009 kl. 19:17 #
När man mår som du gör nu så ska man låta bli att dra på sig mer än nödvändigt. Du ska inte gå med på att bjuda hem en massa folk om du inte känner för det. Det där med brist på lust känner jag till och jag tycker det är jobbigt när den försvinner för mig men jag försöker att inte vara avvisande hela tiden och jag känner i alla fall att jag tycker det är ok med att kramas.
Skrivet av Kaiza den 18 november, 2009 kl. 20:38 #
Hej agath! Jag är inte heller här så ofta. Tack, då vet jag! Kram
Kaiza: Tack för din omtanke, den gör mig gott!
Skrivet av Mellantjejen den 19 november, 2009 kl. 06:11 #
Tråkigt att det ska behöva bli sådär igen.
Sonen har rätt att vara arg?!
Nej, det tycker jag inte...hade han varit lika tålmodig om det gällt dottern?
Klart att det är jobbigt för sonen men han måste också lära sig att man inte kan ta ut sin besvikelse på sin amed människor i hur hög grad som helst.
Du får en stor kram av mig i novemberdimman i alla fall
Kram!
Skrivet av WoW den 19 november, 2009 kl. 10:20 #
Tack WoW precis vad jag behövde!
Skrivet av Mellantjejen den 19 november, 2009 kl. 22:53 #
Vad jobbigt för dig!
Det finns något som heter tigergrepp som säljs på sjukgymnastikavdelningar. De är toppen att ha på kryckorna så att det inte gör ont i händerna. Helt klart värda sitt pris! Jag har använt dem själv när jag hade brutit benet och jag har rekommenderat dem till många av mina patienter som har varit nöjda med dem. Värt att kolla upp!
Varm kram i höstmörkret!
Skrivet av annicap den 20 november, 2009 kl. 05:56 #
Hur får man tag i dem då? Inte på apotek? Sjukgymnastikavdelningar?? Vet inte om det finns här?
Tack för kram, kram tillbaka!
Skrivet av Mellantjejen den 20 november, 2009 kl. 23:38 #
http://www.gulare.com/shop/index.php?main_page=product_info&cPath=72&products_id=291
Klistra in länken ovan och enter.
Kram
Skrivet av Avlasta den 21 november, 2009 kl. 02:14 #
Han gnäller inte så mycket över händerna längre. Har bara vantar på. Hur länge tror du han behöver kryckor efter gipset?
Kram
Skrivet av Mellantjejen den 24 november, 2009 kl. 06:04 #
Avlasta: Tänk om man alltid hade en sådan omtänksam själ som din i sin närhet....kanske i byrådådan ;)
Hoppas du har det så bra som du kan förresten!!
Kram
Skrivet av WoW den 24 november, 2009 kl. 23:57 #