Idag har det varit gnälligt och febrigt här då bebis håller på att få ett par nya tänder. Hon vill amma ofta och vill vara i min eller sin pappas famn hela tiden. Och det är klart att hon får lilla hjärtat  Natten till idag har hon sovit mycket oroligt och jag har varit vaken mer än jag fått sova. Och tidigt på morgonen vaknade jag av att hon kissat i sängen, något som inte hänt på flera månader. Men men, mår man inte så bra är man helt enkelt inte sig själv. Jag hoppas nu att dom där rackarns tänderna kommer upp snabbt så min bebis har nytta, i stället för ont, av dom!

Här om dagen lärde sig bebis hur man klappar händerna  Annars är det väldigt mycket gnäll här för tillfället. Hon blir så väldigt frustrerad och pipig när hon drar sig upp till stående under våra köksstolar och sen blir fast där under. Och det händer typ 700 gånger per dag *suck* Och så vill hon helst vara på min eller sin pappas arm hela tiden. Och eftersom jag även har 4-åringen hemma + att jag försöker jobba så blir det enormt frustrerande efter ett tag.

För tillfället går det så där med EC:andet också. Hon säger till på natten fortfarande, men sällan på dagen. Så för tillfället blir det mest rutinpottning och mycket kiss på golvet. Jag vet ju att det blir såna här perioder men ibland undrar jag varför jag håller på med detta. Men så säger hon till att hon behöver kissa, jag tar henne till pottan och hon kissar - då vet jag. Det är en fantastisk kommunikation när den funkar 

Köpt en bitring av naturgummi från Hevea till bebis, och hon ÄLSKAR att tugga på den med sina två små risgryn till tänder  Och eftersom det inte är några kemikalier i/på, vilket det tyvärr är i dom flesta andra bitringar, så kan jag låta henne gnaga på med gott samvete 

Utvecklingen går snabbt nu för bebis. Trots att hon bara är 6,5 månad så kryper hon redan  Hon har också börjat dra sig upp i stående mot saker. Och här om dagen fattade hon att hon måste böja på knäna för att ta ett steg, så nu går hon om jag håller i hennes händer.

Men just i dag har hon ont i halsen och är trött och gnällig och vill mest sitta i mitt knä, medan jag packar inför påskresan 

Nu är snart bebis 4 månader, oj vad tiden går fort! Vi har kört EC (blöjfritt) med våra andra barn och gör så även med denna lilla krabat. Hon har nu sovit utan blöja i tre veckor och bara en gång har det hänt en "olycka". Det var en natt när jag var så ruggigt trött att jag missade hennes signal och då bajsade hon - något hon aldrig brukar göra på natten. Då blev det att göra  Annars vaknar hon 2-3 gånger på natten för att amma och kissa. Vi sover faktiskt bättre nu när hon är utan blöja och hon vaknar inte lika ofta som förut  Bå dagarna är hon blöjfri när vi är hemma, visst missar jag ibland på dagarna, vissa dagar ofta andra inte alls, men jag tycker det är så häftigt denna kommunikation 

För er som inte vet vad EC är så kan ni läsa lite mer om det här ecsweden

Lite svårt att förlika mig med min degiga mage. Okej, efter 3 barn så kan den ju inte se ut som när jag var 20 (eller kan och kan, plastikoperation finns ju alltid ) men nu är jag liksom 35, minst halva livet framför mig, och då vill jag inte gå runt och se halvgravid ut resten av tiden. Eftersom man absolut inte ska göra situps månaderna efter graviditet, så letade jag lite efter alternativ och fann Plankan  Den ser enkel ut, men jag lovar dig, den tar ordentligt på otränade magmuskler. Jag klarar 3x30 sekunder nu  och känner av muskler jag trodde var utdöda för längesen 

Jaha, då var namgivningsceremonin avklarad. Det var trevligt, fint och häftigt  Många vänner och släktingar kom och firade med oss. Och med helgrillat lamm och eldshow i trädgården kan det inte bli annat än lyckat 

Idag var våra hembarnmorskor här på 2 månadersbesöket  Och trots att vi just har flyttat och det står kartonger och påsar och diverse annat ÖVERALLT så tyckte dom, som vi, att det är ett suveränt ställe. Vi fikade och pratade strunt ett tag och dom berömde vårt lilla knyte för att hon kan hålla upp huvudet så bra vid 9 veckors ålder *löjligt stolt* 

La in den här föreläsningen för flera månader sedan men missade tydligen del 10:e och sista delen  Vill du se dom tidigare så kan du hitta dom här. Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9

Tänkte skriva lite om förlossningen. Jag vaknade vid fyra på tisdagsmorgonen av att vattnet började rinna, och oj vad snabbt jag kom upp ur sängen  Jag väckte mannen, men han var så trött att jag sa åt honom att sova några timmar till. Själv lagade jag i ordning lite mat och åt framför tvn, eftersom jag vet att det går åt mycket energi att föda barn  När barnen sen skulle till skola/dagis så hade jag börjat få lite värkar. Men vi valde att inte säga nått till barnen eftersom vi vet att det brukar dra ut på tiden, och det var bättre att barnen hade det kul och lugnt på skola/dagis så länge, så skulle mannen hämta dom tidigare om det drog igång ordentligt.

Sen åkte vi en sväng och gick en lång men långsam promenad med hundarna. Efter det gick vi på ett café och fikade lite. Där började värkarna komma oftare och bli starkare så vi åkte hem och jag smsade barnmorskorna att det var något på G och att vi skulle höra av oss när vi ville att dom skulle komma. Jag la mig i badet för att försöka dra igång värkarna mera, det funkade bra vid min förra förlossning. Där låg jag och lyssnade på HÖG musik och försökte förbereda mig på vad som komma skulle. Värkarna blev glesare men mer kraftiga.

Så var det eftermiddag och dax att åka och hämta barnen. Mannen gjorde det och dom åkte också förbi affären en sväng och köpte lite mat och annat som jag kunde tänkas vilja ha efteråt. När dom kom hem gick vi ut på ännu en lång promenad. Då kom värkarna igång ganska ordentligt och började bli regelbundna. Mannen gav barnen middag och vid åtta ringde han till barnmorskorna och sa att det var dax för dom att komma. En timme senare kom dom och då låg jag i badet igen med regelbundna värkar som tryckte på väldigt mycket nedåt. Jag klev upp ur badet och satte mig på förlossningspallen för jag trodde att jag snart skulle börja få krystvärkar. Värkarna kom med ca 5 minuters mellanrum och fortsatte att trycka nedåt väldigt mycket men det övergick aldrig i krystvärkar. 

Vid midnatt hade barnen gått och lagt sig, efter att vi lovat att väcka dom när bebisen var på väg. Barnmorskorna ville undersöka mig för dom tyckte att jag hade haft värkar så länge utan att nått hände. Då var jag 4-5 cm öppen, bebisen låg högt upp och fosterhinnan var intakt. Då höll jag på att bryta ihop och fick använda all min styrka till att inte tänka på att det kanske skulle ta lika lång tid till, med smärtsamma värkar, innan bebisen föddes.

Barnmorskorna sa att jag måste ändra stälning med jämna mellanrum för att på så sätt hjälpa bebisen att vrida sig ner. Så i ett par timmar så tog jag värkarna liggandes, sittandes och ståendes på diverse olika sätt. Värkarna kom med ca 5-10 minuters mellanrum och jag började bli väldigt trött och sa att jag snart inte orkade mer. Dom föreslog att jag skulle gå och lägga mig i sängen och försöka sova mellan värkarna. Och det lyckades jag faktiskt med. Jag somnade så snart en värk klingade av och vaknade när nästa påbörjades, tog tag i min mans hand och klämde åt så hårt jag kunde. Någon gång under natten gick jag upp för att ta ett till bad, jag var tvungen att få lite smärtlindring och komma loss ur detta tillstånd, för hela jag hade stangerat i smärta. Jag beslutade att vid varje värk trycka nedåt så mycket jag kunde istället för att ljuda mig igenom dom. Efter ett tag gick jag tillbaka till sängen men trots att jag fick sova en del så kände jag mig bara mer och mer sliten.

På morgonen kom barnen in i sovrummet och åt frukost där för att få vara lite med oss. Jag orkade bara klappa lite på dom. Min man sa att nu tar vi på dig kläderna och går ut på en promenad. Jag ville inte, för jag visste att det skulle göra ondare om jag rörde på mig. Men han var fantastiskt bestämd och tillslut gick han och jag ut en liten sväng. Det var härligt att komma ut i friska luften. Vi gick långsamt och jag bad honom prata med mig om barnet, så jag skulle fatta att vi skulle få ett barn till och inte bara massa smärta. Ungefär var 30:e meter fick vi stanna och jag satte mig på huk för att ta en värk. När vi kom runt huset kom en mycket kraftig värk och PANG! så gick vattnet i mina byxor. Vi drog ner byxorna för att kontrollera och vatten, fostersäck, blod och slem forsade ut. Få ut barnmorskorna NU! skrek jag till min man och sen kom nästa värk och barnets huvud kom ut. Så där stod vi, mellan höghusen, på en liten gräsplätt, jag tungt hängande på min man och han försökte samtidigt hålla upp barnets huvud. Nu kom barnmorskorna sättandes, dom hade hört mitt födsloskrik och förstått att nu kommer bebisen. Dom hann inte mer än fram så kom nästa värk och bebisen gled ut och en av barnmorskorna fångade henne och stoppade henne under min tröja. Hon skrek till och jag lyfte huvudet och vinkade till syskonen som stod på vår balkong och såg alltihopa. Sen rörde vi oss långsamt, och tillsammans som ett paket, in till hissen och åkte upp till lägenheten. Där klippte så småningom storasyster navelsträngen och vi vägde och mätte lillan. 4010g och 54cm lång. Sen satte vi oss och fikade lite och pustade ut och beundrade underverket 

Idag regnar det - igen  Det är ju bra att det kommer regn, men det är lite tråkigt för jag kommer inte ut ordentligt och jag börjar bli galen på att bara sitta inne. Jag räknar dagarna tills vi flyttar, för där bor det inte en massa aggressiva hundar och då kan jag ÄNTLIGEN gå ut på ordentliga hundpromenader  Jag är säker på att hundarna också längtar efter det.

Idag är lillflickan 5 veckor, helt otroligt vad tiden rinner iväg. Hon kan hålla upp huvudet en del nu och vrider huvudet mot det hon vill titta på. Storasyskonen finner hon mycket spännande och tittar och tittar på dom 

Förra veckan köpte jag ett par nya byxor och det visade sig att jag nu är en storlek MINDRE än innan jag blev gravid  Men jag behöver gå ner mer, träna mer och hålla mig i från socker. Men just nu är jag förkyld så jag gör inget av det nu.

Det är inte lätt att hinna med att skriva här  Jag sitter här med världens vackraste bebis sovandes på armen, och det går inte att låta bli att le  I helgen var vi, hela familjen, i norr på namngivningskalas för min väns 3 månaders. Det var kul att åka bort ett tag och bo på hotell. Trots att vi satt mycket i bilen (drygt 70 mil) så gick det jättebra och barnen var lugna och vi har haft jättetrevligt  Men nu är vardagen tillbaka och mannen jobbar hela tiden (känns det som). Fast om ett par veckor är det höstlov och då ska han ha ledigt i en hel vecka, och då ska vi också flytta 

Var och köpte nya byxor igår. Innan jag blev gravid hade jag storlek 52 i BiB och nu kan jag ha 50  Amningen verkar göra sitt jobb den här gången 

Idag har jag börjat träna på min Orbitrek. Jag klarade 20 minuter innan jag blev gravid, idag 19 dagar efter förlossningen, klarade jag 3 minuter  Men det blir bättre, är ju tanken i varje fall. Det känns jätteskönt att ha påbörjat det  Muskelskadan i ryggen är 50% bättre nu så det gör inte lika jävelusiskt ont nu när jag böjer mig framåt eller lyfter saker. Jag vet att man inte ska lyfta tyngre än bebisen dom första månaderna, men det är ju en omöjlighet med två andra barn, en flytt och en man som är borta tolv timmar om dan.