Mettes blogg

Det känns en smula konstigt. Men nu flyttar jag. Min blogg alltså. Byebye Passagen (som inte vill som jag vill längre). Tänker inte flyttstäda eller nåt, vill man (t ex jag) läsa sådant som skrivits här tidigare så går det bra.

Från och med nu hittar ni som vill besöka mig framöver här:

http://metterillion.wordpress.com

Ja. Inte från vårt hus då. Där vill jag bo. Alltid. Nu har ju förvisso livet visat mig, med all tydlighet, att det aldrig går att vara säker på nåt. Inte hur det kommer att bli, eller ens vad man själv kommer att tycka om det ena eller andra i framtiden, en annan dag. Men jag funderar på att flytta min blogg. Till ett snällare ställe som fungerar. Försökte i ett par dagar att komma in på bloggen här för att skriva nytt inlägg. In kom jag visseligen, men det gick inte att skriva - satt bara och glodde på en vit skärm. Efter ändringen passagen gjorde för ett tag sedan fattar jag inte längre hur jag ska göra för att lägga in exempelvis youtube klipp. Därav är hela bloggen lite mer tråkig och livlös. Så börjar jag också känna mig. Inte på grund av bloggen, utan de knepiga vändingar mitt liv tar. Jag antar att jag har ett stort finger med i det spelet. Men ändå. Det är inte särskilt mycket lättare för det.

Tålamod. Jag måste lära mig Tålamod. Det är såååå svårt!

En av de mycket smärtsamma sakerna just nu är att jag riskerar att mista en vän, en själsvän. Och att jag just nu kan göra mycket lite åt det. Det är någon annan som sätter stopp. Jag saknar vår kontakt så att det inte bara gör ont i själ och hjärta, det gör fysiskt ont. Skulle vilja lägga in youtubeklippet Snow Patrol med Chasing cars, den ger en ontskön liten tröst, eller säger något av det jag skulle vilja säga men inte kan.

If I lay here
If I just lay here
Would you lay with me
and just forget the world