Mettes blogg

Vi grubblar och tänker så det knakar. Försöker känna efter vad magkänslan säger. Det är inte lätt att tyda om man säger så. Magen måste tro att den är en torktumlare eller något annat snurr-glatt. Hur ska vi göra? Satsa på huset som vi har fått erbjudande om? Vilket innebär att bo kvar i lilla stan? Eller, flytta tillbaks det som känns som mest hemma - lilla byn? Det gör fortfarande ont i en att åka förbi där eller besöka någon där. Saknar lantkänslan. Saknar möjligheten till att vara ifred ute i omgivningarna, bara möta någon enstaka. Saknar närheten till naturen. Till sjön. Till våra minnen. Jag vet, vi hade bara bott där i ca 8 år, men det var åren flickorna var små. Betyder mycket. Men om vi flyttar tillbaka står vi i ungefär samma situation som gjorde att vi flyttade, vilket dels berodde på ekonomin och alla pengar och all tid vi la på att pendla till jobbet (och skolan för tonårsdottern) och att vi sällan deltog i särskilt många aktiviteter utanför byn för att slippa åka så mycket. Ur miljöaspekt räcker det ju med att en i familjen pendlar, som nu, än att tre gör det, som förut. Åååååååååååååååh, det är så svårt!

Självfallet trivs vi inte så bra i lilla stan med tanke på hur vi bor på undantag sedan vi flyttade hit - ordningen och tryggheten här i vårt boende är ett skämt. Det kanske skulle kunna kännas bättre i en annan typ av bostad, i ett annat område, och utan vår hyresvärd. Men jag kan ju inte veta om det känns tillräckligt bra och hemma eller om vi kommer att fortsätta att längta till vår lilla by... Jag har ett enormt stort behov av att resa in i framtiden och kolla av de olika scenarierna! Snälla, finns det någon som vet hur man gör det??? Och så är det ju det med lilltösens skola som hon har nu. Den slår allt i kommunal skolväg. De små klasserna, generositeten, engagemanget och resurserna. Och att hon fick läsa engelska från förskoleklass, vilket hon ÄLSKAR. Och så har hon redan sedan vårterminen nu flyttat upp till ettan eftersom hon får så mycket tid och uppmärksamhet av lärarna att hon lärt så fort och har en hunger att lära mer. Hur det kommer fungera i en nästan tre gånger så stor klass som hon har nu, det vet jag inte...

Ändå, både jag och maken kände en bra känsla inför huset vi tittade på och området där. Tyvärr ligger alla hus nära inpå varandra eftersom det är så små tomter, och huset vi tittade på är ett kedjehus. Det känns ovant. Det var dock ett hörnhus/tomt. Fast vi har ju folk ännu mer inpå oss nu här i hyreshuset, förstås. Och så blir det fortfarande ganska långt till lilltösens skola, det blir att hämta henne med bil för det mesta, beroende på årstid och väder. Samtidigt, är det inte märkligt att mäklaren ringde, att vi fick den exklusiva visningen av huset, och att det verkar som att det är upp till oss om vi vill ha det eller inte? Jag tror, och notera att det är ett "tror", inte att någon annan har fått komma och titta på det. Och att det är just ett sådant hus vi bjöd på förra sommaren, i samband med flytten? Kan det betyda något? Hur vet man det?