Mettes blogg

En katt, Ofelia, har mig som sin människa. Det har hon haft sedan dag ett då hon kom hem till oss. Vi har en katt till, och han är mest sin egen, fast han har tonårsdottern som sin människa. För det mesta.

Ofelia har det senaste halvåret nyttjat soffa och en viss fåtölj som toalett att kissa i nu och då. Inte uppskattat alls av hennes människa (jag) och hennes familj. Det sägs att de flesta katter som gör på det här viset protesterar mot något och talar om det på detta sätt. Fair enough. Men vad? Det kan tydligen vara stora eller helt (för oss människor) oväsentliga saker. En katt som beter sig på det här sätt kan ju också förstås ha ont, vara sjuk. Vår glufsar och äter som alltid, men har verkat hängig ändå. I början av sommaren gav i henne en penicillinkur. Då piggnade hon till (fast inte just när vi tvingade i henne medicinen - då blängde hon surt) och slutade kissa på andra ställen än i kattlådan. En månad senare var det igång igen. Penicillin igen. Inte bättre. Nu står sofforna på kant och vårt hem ser ut som ett slagfält, bara för att hon inte ska kunna kissa i dem. Då går hon på lådan, som tur är.

Men vad är det då som är fel? Är hon sjuk och har ont? Är det ålderkrämpor (12 år?) eller är något hon inte gillar?

Nu älskar jag ju denna katt. Får svårt att andas och en hård elak klump i magen av att tänka mig att leva utan henne (det vet ju ni som läste min blogg för ett drygt år sedan, efter vi flyttat och hon försvann i några dagar). Vi hör ihop. Hon sover på min arm och jag sover på hennes tass. Jag klappar henne, kliar henne under hakan och hon kittlar mig i ansiktet med sina långa morrhår. Jag fixar helt enkelt inte att bara ta bort henne utan att veta vad det är för fel, och om det är något jag kan göra åt det. Det går bara inte.

Alltså har jag tagit kontakt med en djurkommunikatör. Spännande, tänker nog en del. Idiotiskt, tänker andra. Jag har ingen aning, men jag är villig att pröva. Imorgon ska hon kommunicera med min katt. På distans. Det är smidigt. Eller? Att läsa tankar kräver väl egentligen inte att befinna sig på samma plats, även om jag inte klarar det. Fast det klarar jag inte även om jag är på samma plats, när jag tänker efter. Nåväl. Jag är nyfiken. Undrar om det kommer märkas på katten när hon djurkommunikatören kommunicerar med henne? Fast kan det verkligen märkas på den katt? De är ju som de är, menar jag. Lystrar efter ljud ingen annan hör, tittar på saker ingen annan ser. Alternativt inte bryr sig alls, möjligvis gäspar...;-) Jag undrar vad hon kommer att säga... "Jag tycker det är fel färg på väggarna i hallen". Eller "Jag vill lyssna på P1, inte P3" eller "Jag gillar inte heller hyresvärden." Nävars, men det ska bli lite spännande tycker jag. Och jag hoppas vi får svar på vad som är fel för henne.