En vän till mig träffade en präst igår. För honom förklarade hon sin syn på Gud. Hon såg Gud som en smått förvirrad SYO-konsulent. Medan hon och jag talade om detta i telefonen några timmar senare kände jag av en förändring i atomsfären coh gick ut på balkongen för att se vad det var och tog med kameran ifall det var något utöver det vanliga (grannarna). Det var en smula oroväckande, det måste jag erkänna. Hedning som jag är...
Det slutade med blixtar och dunder. Och regn. Och ja just det - hagel. Lite domedagsvarning men mer än så blev det inte.
Puh!
Inte för att jag hade trott något annat.
Men ändå.
Grannarna i huset skulle Han/Hon/Den/Det där uppe ovan molnen (bakom sitt SYO-konsulentskrivbord) gärna få göra något åt. I natt var det fart på dem igen. Karln skrek i telefonen i nästan en timma om otrohet och hur j-vla dum huvudet personen i andra änden var - det spelar liksom inte roll var i byggnaden, eller utanför, han befann sig - det hördes betydligt mer än önskvärt ändå. Sedan kom tonårsdottern farande med sina kompisar på sina (av grannkarln) hypertrimmade mopeder. (Mopederna hörs, om jag säger så.) Många gånger åkte de, och lika många gånger kom de tillbaka. Och varje gång de kom, redan innan de hunnit stänga av sina hemska mopeder, så skrek tonårsdottern tonårshysteriskt åt sin pappa. Han i sin tur hade ju ångan uppe och gastade tillbaka för fulla muggar. Så skrek de till dess den yngre generationen burnade iväg för att efter en kvart vara tillbaka igen.
Jag längtar såååååååååååååååååååå att få flytta. Om 17 dagar...!
Skrivet av Kinna den 10 september, 2007 kl. 10:32 #