Mettes blogg

Jag lyckas visst alltid göra samma sak, hur trist jag sedan inser att det är. Men allt har en ände och korven har två. Det jag pratar om är att läsa klart, eller lyssna klart en bok. Är den bra ärdet ju näst intill omöjligt att sluta. Nu senast har jag lyssnat på Kajsa Ingemarssons Små citroner gula. En mycket mysig och trevlig lyssnarupplevelse. Hon läser den själv, så det blir verkligen rätt betongingar på rätt ställe (får man anta). Jag har haft den i mp3-format i mobilen och lyssnar när jag går till eller från jobbet. Eller är ute och går överhuvudtaget. Eller diskar. Eller lagar mat. På slutet nästan hela tiden. Ville ju veta hur det skulle gå med citronerna och Kummel.

Och sedan händer det. Den är slut. Jag fick veta hur det gick med sedan är det ju liksom SLUT. Och det känns så tomt. Det samma gäller när jag envisats med att läsa som en tok, kan liksom inte leva utan boken. Och så - slut. Och då ställer mig mig samma fråga igen och igen. Varför ha så bråttom, varför inte låta det ta sin tid, njuta av läsningen/lyssnandet och det kvar lite längre. Men det är väl som det är. Tålamod är inte min största dygd.

Älskar att lyssna på Marian Keyes böcker också. det är Rakel Molin som läser och det gör hon helt fantastiskt underbart. Det är en fröjd att lyssna på. Dock en viss fara. Man kan börja skratta högt, oaktat var man för tillfällen råka befinna sig - i kön i affären, på en buss, gåendes ensam längst vattnet. Fast, det kan jag väl bjuda på...