Mettes blogg

Så bestämde vi oss för att satsa. Det var inte så lätt med kändes i alla fall rätt ok. Satsa på huset här i lilla stan. Vi ska prata med banken. Vi har fått ett par dagar på oss att bestämma oss för ett bud, och som det verkar har vi första tjing på huset. Accepterar säljaren så hör mäklaren inte av sig till några andra spekulanter, utan vi får det. Man skulle kunna tro att det nu börja likna någonslags frid här i lägret. Trodde vi med. Men när jag - av gammal vana - gick in på Hemnet så fann jag att man lagt ut ett nytt hus. Den typen av hus vi spanat på både här och i lilla byn, och som har det absolut bästa läget för oss här i lilla stan. Löjligt nära lilltösens skola, den finfina badstranden och de stigar längs med sjön som påminner så mycket om omgivningarna i lilla byn. Fast, såklart, till ett betydligt högre utgångsbud. Och vi kommer INTE vara ensamma om att få titta på det. Området är mycket populärt och därav priset. Så nu är det snurr i huvudet och magen igen. Om vi ska hinna titta på det och dividera med banken är risken stor att ägaren till det första huset med den bra dealen hinner tröttna och erbjuda det till någon annan. Och det finns ju ingensomhelst garanti att vi huset med det bra läget bara för att vi skulle vilja ha det. Plånboken är inte outtömlig. Och jag har inte lyckats hitta några guldbyxor i någon vrå heller. Men att bo där skulle kännas optimalt för oss som familj. Bortsett från att grannområdet har haft ganska mycket oroligheter och bråk de senaste åren. Grannområdet, där också närmsta affären ligger, är det område tonårsdottern säger där alla dumhuvuden och bråkstakar bor... Åh dessa svåra beslut!

Ja, det finns ju fler som har svåra beslut att ta...