Mettes blogg

Ibland slås jag av de mest fantastiska små-stora tankar. Den här U2-titeln till exmpel. Om man bortser från vad de sjunger i övrigt, bara tittar på orden "here she comes". Det kan ju vara vem som helst. Det kan till och med vara jag. Och så tänker jag - vem är jag då? Till det lägger jag att jag tycker om historia, det som varit. Inte så mycket forna kungar och anrda storslagna kändisar, utan på mänsklighet i allmänhet och min släkt tillbaka i tiden i synnerhet...

Tänk, att här går jag och är på något vis summan av alla mina släktband och gener tillbaka i tiden. Inte bara föräldrar, mor- och farföräldrar utan alla dem jag inte längre minns eller vet ens att de fanns. På något litet sätt finns de där inom mig. Kanske inte bara fysiskt genetiskt, utan också när det gäller tankar och drömmar. Kanske fanns det en oförbätterlig anglofil i min släkt, en annan som också skrev texter och låtar och drömde om att bli författare, någon som älskade att gå vid vatten, någon som älskade hästar och katter, en som älskade att vistas i naturen, ytterligare en som älskar att bli killad i nacken, någon också hade nära, nära till sina känslor, någon som letade efter sitt hem och fann det i ett hus med en sliten trapp... Här går jag omkring i mitt lilla liv och är ändå kanske inte alls så ensam som jag ibland kan känna mig. Blodet som rinner i mina ådrar, ger näring och syre till min kropp och hjärna och hjärta finns inte där av en slump, att jag är den jag är är inte heller en slump. Jag är resultatet av århundranden, ja årtusenden av andra människor som levt och andats liksom jag och fört livskraften vidare till mig. Kanske sitter de i sin himmel och ler och hejar på mig, gråter med mig när saker och ting inte går vägen och sedan tröstar och peppar mig att komma igen igen. För de vet, har varit där själva en gång.

När dessa små-stora tankar kommer till mig får jag mer spänst i mina steg och ett varm leende sprider sig på mina läppar och inom mig. Jag är någon trots allt, så där lite i smyg. Jag är inte ensam.

Inte du heller...;-)