Eller Vår Ölandsresa.
Förra gången vi skulle åka till Öland, på sommaren, regnade det i flera dagar innan. När jag natten innan vi skulle åka fick en underliga känsla i kroppen och gick ut i köket på vårt då "nya" 70-talshus blev jag blöt om fötterna. Det regnade in, eller rättare sagt regnat letade sig in genom vårt platta hustak och skvimpade lite halvdiskret ner på vårt fina köksgolv. Med följden att resan fick ställas in.
I år kom vi iväg, det ska mycket till att regna in genom taket till en lägenhet på bottenplan. Inte regnade det särskilt mycket heller. Då.
Första dagen på Öland visade sig bli rätt fin. Det seglande runt lite illavarslande moln på himlen men de hade det goda sättet att ibte släppa ut något innehåll på oss då. Vi till och med badade i havet utan att bli våta från ovan också.
Nästa dag däremot, gav molnen igen. Det regnade och regnade och regnade. Regnkläderna stod till slut inte emmot. För så klart var vi ute en hel del. Här skulle det utflyktas och ses saker, minsann. Humöret var inte på topp hela tiden hos hela familjen samtidigt, det vore lögn att påstå. Men vi överlevde, hade rätt trevligt ändå. Och vi såg en del annat än hemma, förstås. Sista dagen fick vi lite blandad kompott gällande väder. På kvällen gottade vi oss i anläggningens relaxavdelning med pool och bastu. Någon golf blev det inte. Maken hade en kansig idé om att vi skulle på pröva på lite svingar på drivning rangen. Haha. Jag kan tacka regnet för att de inte blev så. Tack, tack. Fast lite kul hade det kanske varit ändå? En kille informerade oss om stället och konceptet och var jag tvungen att fråga hur det kom sig att just jag fick ett erbjudande hemskickat till mig. Han sa att han inte visste. Trodde inte ens att det var det hole-in-one jag fick på TV-spelet för så där 16 år sedan. Det tror jag.
Vår familj har lite egenheter för sig när vi är ute och åker bil. Så fort vi ser några kossor i en hage säger vi "hej hej kossorna!" och så vinkar vi, oftast lite Drottning Silvia-likt. Alla utom tonårsdottern, förstås. Hon stänger effektivt oss larviga ute genom att vara förbunden med sin Ipod och sluta ögonen. Åker vi förbi en hage där alla kossorna ligger ner klappar vi tre gånger i händerna och säger (med eftertryck) "HURRA". Det var maken som introducerade detta beteende en gång i tiden. Jag tror det ska ha med fiskelycka att göra. Har aldrig funkat. Fast hejar på kossor gör vi jämt.
