Mettes blogg

Ett halvår har det gått. För 6 månader, exakt, flyttade vi från vårt hus i lilla byn och hamnade i detta mer eller mindre tillfälliga boende. In the middle of our street, vilket det verkligen är. En anhalt, ett rastplats på vår resa in i framtiden. Vi skulle ge det ett halvår, sa vi, innan vi skulle besluta oss för var vi skulle ta vägen härnäst. Och vi har varit halvduktiga på att inte börja bestämma en massa för tidigt. Men nu så, ska vi alltså försöka ta oss en funderare. Hm. Hmmmm. Hm. Nä, inte ett dugg klokare. Vi vet, fast det har vi ju vetat hela tiden, att det inte är här i denna lägenhet vi vill bli kvar. Varför då då? Jo:

1 - Husägaren/hyresvärden är en manodepressiv alkoholist. (Han bor gödskelöv inte här utan ett par mil bort eller så. Men man vet aldrig när han får spelet och dyker upp).
2 - Säg att en sak går sönder (fast gör helst inte det!), typ kylskåpet. Då kan man råka ut för en utskällnings som heter duga, sedan - kanske - kan man få ett nytt.
3 - Vi har varmvatten. För det mesta.
4 - Jag längtar eftr något typ av eget boende - hus, bostadsrätt a´la radhus (vad tråkigt det låter nu men - åh, ljuva tanke!
5 - Vi är MINST sagt trångbodda! (Slår ständigt i tårna i våra vilfåtöljer som jag bara VÄGRAR klämma in på vinden).
6 - Småluriga grannar... Ja, ni vet hur det är. Vi är ju de enda vettiga i hela kvarteret... ;-)

Att flytta tillbaka till Lilla Byn då? Tja, jag längtar dit så att jag kan bli tokig, det gör fortfarande ont att åka förbi. Men. Jag vet inte.
1 - Då skulle vi ha samma problem som tidigare. All denna pendling och alla pengar det kostar. Vissa aktiviteter som vi kanske måste prioritera bort för man orkar helt enkelt inte sitta och köra bil eller skumpa runt på en buss hela dagarna (jag vet, en viss överdrift där).
2 - Lilltösen går på en så bra liten skola nu och det fungerar så bra. Vill helst inte flytta på henne därifrån eller att hon också ska behöva pendla varje skoldag...
3 - Det är VÄLDIGT skönt att kunna gå till och från jobbet, att det bara tar några minuter så är man på stan. Inte starta kalla bilar, inte leta parkeringsplats osv.


Ärs, jag blir helt enkelt inte mycket klokare, det bara är att konstatera. Kanske ett halvår är för kort tid för så STORA beslut?
Visst?