Mettes blogg

Trodde ett tag att jag höll på att bli vuxen. Det vore kanske på tiden. Eller kanske inte? I alla fall uppfyllde jag under en period 3 kriterier. Tyck om öl, vin och dricka kaffet svart. Kriterierna gällande de alkoholiga dryckerna kvarstår (check!). Värre är det med kaffet. Har alltid förr druckit det med socker och mjölk. Ganska mycket av de varorna, även fast den koffeinrika varma drycken regerade till största delen, överraskande nog. Under en period lyckades jag i alla fall dricka kaffet just svart. Om jag tyckte det var gott? Njae, men det gick. Så råkade jag ta en sådan där pås-cappuccino ni vet, och så var det mer eller mindre kört. Och så lärde jag mig att många restauranger, i kaffe-på-maten, snarare hade i gift än kaffe i kaffepannorna och att ända sättet att neutralisera giftet var med motgiftet socker och mjölk. Så vips blev jag o-vuxen igen, halvt om halvt. Så det kan gå...

Jag är också oförbätterlig när det gäller detta med att köpa hus. Eller tro att vi håller på att köpa hus. Varje gång vi måste dra oss ur för att buden blir orimliga så är jag otröstelig och förtvivlad. Jag ser oss för evigt dömda till denna lägenhet i huset som ägs av gubben gud glömde. (Enligt ryktet hade han en hjärtattack häromsistens. Men återupplivades i ambulansen.)(Nu har det visat sig att pelletsen är slut och att det knappt finns någon olja kvar i tanken. Slutledning - inget varmvatten. Och vad säger gubben - hyresvärden gud glömde - om det? "Det skiter jag  i". Jippie!) Jag vet inte hur många hus vi nu trott vi var på väg att köpa och flytta i. Det har varit jobbigt att inse att det inte bidde något och sedan packa sakerna och flytta ut igen, och tillbaka till lägenheten. Om så bara i huvudet. Men sedan startar det om igen. Jag är åter övertygad om att detta, minsann, är vårt nya hem. Detta objekt har jag som ett tvång att passera varje dag, även fast det inte alls ligger på vägen till något annat. Det är ett hus i en av de äldsta delarna av stan, nära kanalen. När man är där är det som att vara i en liten by på landsbygden, för ganska länge sedan, typ när förra seklet var ungt. Huset är byggt som tidigast 1909, fast har modernisterats en del sedan dess. Och jag bara längtar efter att få flytta dit. Och jag har inte ens varit inne i huset ännu. Visningen är inte förrän på söndag. Hujeda! Men jag längtar så efter en egen trädgård igen, längtar så hem...