Mettes blogg

Jag gav ju igen med hjälp av ett tjurastick på min ena tjuriga tvillingvadmuskel härom kvällen. Muskeln hade bråkat med mig på dagen och jag tyckte att nu fick det vara nog! Basta! Efter att jag gnidit in muskeln med tjurasticket gick det hyfsat. Fast visst kändes det, det kan inte förnekas. Så jag jag och lade mig. Då började det svida och bränna och sticka och svida och sticka och så bränna också, har jag sagt det? Det höll på till den milda grad att jag fick gå upp och tvätta bort tjurastickshinnan. Nederlag. Fast nästa dag var det klart mycket bättre i vaden och jag var glad och nöjd.

Föga visste jag att kroppen istället ruvade på hämnd. Den gav igen med en helt annat taktik än vadmuskelkramper. Magkatarr. Jag tycker det är fel, ge sig på där man är som känsigast, mitt i veka livet! Jag har faktiskt försökt att mestadels vara just mot mig och min kropp; ätit lite vettigare, rört på mig, bastat och simmat, promenixat, sjungit. Och så är detta tacken? Dålig hyfs, skulle jag vilja säga. Så nu mår jag kymigt och kan inte drick cappuccino eller ens te.

Jag känner därför ett stor behov av att pigga upp mig på annat sätt. Vad passar bättre än katter för det ändamålet? Det är en favorit i repris för de flesta kan jag tro, men vad gör väl det? Gillar verkligen den lilla kaxiga katten i början...;-)