Mettes blogg

Var på en upplyftande föreläsning om stress igår.
Två spelregler hade föreläsaren. Han sa:
1 - Jag kan ha fel. Det har jag haft förr och kommer säkert ha igen.
2 - Jag kommer inte att lära er något nytt.
Om vi var okej med det så var han det. Av någon underlig anledning var vi det ;-)


Sedan sa han en del saker som jag hört förut, fast mest en del jag inte hört. Eller inte tänkt på ur den vinkeln. (Bara en sådan sak som att vi tror att vi står upprätt när vi står upp. Han kunde bevisa att vi stod "uppsnett" och slör en massa energi på det, förutom att det också gör att vi har dålig balans och inte kan andas så djupa andetag). Vi fick i alla fall två saker med oss hem, att dänga i med, om vi ville.
1 - Livet är meningslöst.
Låter ju urhemskt och ledsamt och dystert och att det bara är att ge upp alltså. Men icke. Han menade helt enkelt och sant att det är vi själva som sätter mening och värde på det. Olika människor som vi är, så sätter vi olika värde på olika saker. Det är upp till oss själv.
2 - Jag (en själv) är problemet.
Hu! Mycket bättre om det ligger utanför oss, eller hur? Chefen. Arbetsmängden. Partnern. Att man inte har någon partner. Eller inget hus. Eller inte pengar nog. Eller att det regnar. Eller att favoritlaget förlorade (om man bryr sig om sådant). Fast vid närmare eftertanke är ju det rätt dumt. Att mitt eget välmående till största delen styrs av sådant jag kanske inte riktigt kan styra över eller rå på så där direkt. För då blir jag väl offer, eller hur? Och då är det nästan som om man bygger in ett vattentättskikt där det aldrig ska finnas chans att må rikigt bra, det finns alltid något som kan bli fel eller inte som man tänkt sig... Och det är ju ingen bra position. Föreläsaren menade att det var hur vi var och en reagerade inom oss på de olika sakerna i omgivning avgör hur vi mår, hur stressade vi blir. Och ligger det hos en själv så är det positiva och hoppfulla att det då ligger inom den sfär vi faktiskt kan påverka. Listigt!


Utöver detta sa förläsaren att det är rädsla av olika slag som egentligen är det som triggar igång stressen. Och att hitta sätt att rå på rädslan, och att inse att det är en rädsla, gör att vi också lättare kan påverla hur stressade vi blir.
Lite provocerande undrade han vilket vi helst ville: Fara runt och må dåligt och inte få mycket uträttat, eller ta det lugnt, mår bra och få massor uträttat på ett effektivt sätt. Hm, klurigt.
Det finns sätt att ta sig uppåt i stesspriralen/tratten.


Han visade oss ett. Faktiskt funkade det.


Vilken tur ;-)