Mettes blogg

Det var en omtumlande dag igår. Men det började ganska bra. Hittade ett mynt på trottoaren på väg till jobbet. "Ah!" tänkte jag. "Ett lyckomynt!" Jag böjde mig ner för att fiska upp myntet och då fick jag syn på ett till någon meter bort. Två lyckomynt! Jag snappade förstås åt mig båda. Men jag vågade ändå inte riktigt tro att det skulle gå vägen för oss ändå, gällande huset. Tänkte att mynten kanske i alla fall skulle göra att vi överlevde att mista det... ;-)

Och så fick vi det. Mäklaren ringde vid lunch och sa att de sista gett upp. Jag blev så förvånad och chockad att jag mest nog lite halvhjärtad när jag sa typ "Jaha, men så bra..." eller något annat fantastiskt välformulerat. Misstänker att hon kanske varit med om det förut. När maken och jag åkte förbi bageriet i närheten för att köpa något syndigt att fira med hittade jag mynt nr tre på golvet. Tre kronor. Alltså, Tre Kronor! Kanske är det samma betydelse på det som en fyrklöver?

Nu väntar Besiktning. Otäck tilldragelse det där. Sist vi hade ut en besiktningsman till ett hus slutade det med att det inte bidde det huset. Som tur är. För dels var det ju stort strul med taket. Och om det blivit det huset hade det inte blivit det här. Och tro mig, det är milsvid skillnad mellan de olika typerna av bostäder!

Jag har förälskat mig i trappan till övervåningen. Den går upp som i ett trapphus "utanpå" själva huvudbyggnaden. Det är en gammal rejäl trätrapp, där stegen efter hundra år av fötters springande upp och ner slitits en smula runda. Den är för många år sedan målad i någonslags brunrosa. Låter kanske fult men det är det inte. Till och med tonårsdottern gillade den. Uppe i trapphuset är det fönster åt tre håll, så det blir mycket ljus i trappan. Ett varm luftigt ljus. Och i den trappen kommer vi nu gå/springa/skutta och trötta mornar släpa oss upp och ner för. Lycka! Och där uppe väntar tre underbara sovrum med avlutade rejäla dörrar och där det lutar lite hit och dit och där fönstren med spröjs släpper in ett behagligt ljus. Det är sådana där garderober under snedtaken som man kan gå in i. Mys! Och så har jag förälskat mig i vedbodarna. De är inte i särskilt bra skick, men de är underbara.

Det är inte så konstigt att jag känner som att jag kom hem när jag klev in i det huset första gången (och andra också!). Jag växte upp i ett hus som var ungefär lika gammalt och som hade spröjsade fönster, garderober under snedtaken och bodar att sitta och filosofera i. Och det låg också nära kanalen, fast på landet. Men det här huset, vårt hus, har faktiskt mer charm, den har man bevarat genom åren. För oss är huset perfekt. Huste är inte för stort utan lagom (tyvärr bara en toalett, vi får öva oss på turordning och hänsyn!). Det är ett boende relativt centralt, det tar ca 25 minuter att gå in till centrum och mitt jobb och kanske 10 att cykla. Och man kan gå eller cykla längs kanalen. *ler*. Ändå är det i ett rikigt gammalt område med mycket historik. Det är som på landet. Än gång i tiden var det mest bara arbetarbostäder till verkstäderna som låg där, en gång varit mindre fint att bo här. Nu är det annat, i alla fall för såna som oss. Nu är det mer pittoreskt och mysigt, även om det finns gamla byggnader och lokaler som inte är i bruk utan lämnats åt sitt öde. Men kanske deras tid kommer igen? Två arbetskollegor bor i området också, känns bra att känna lite "nästangrannar" redan från början. Huset som både är modernt och gammalt påminner också om ett sommartorp, om inte annat för trappan, rummen där uppe och vedbodarna. Ja, jag tror verkligen vi har hittat rätt, hittat hem!