

11 jan kl 15:29, 2008
I förrgår gjorde jag något för att bekräfta att jag är en virrpanna och tämligen oklok. Igår försökte jag kompensera för det, och lyckades ganska bra.
Så här var det. (Har jag förresten sagt att jag älskar vår pelletskamin? Den ger sådant varmt ljus och skön värme.) I förrgår hade vi pelletskaminen, i hjärtat av huset, avstängd några timmar på kvällen. Framåt läggsdags tyckte jag det började bli lite kallt. Så jag bestämde mig för att tända den igen. När jag öppnade luckan insåg jag att det var bäst att få bort lite aska innan jag tände. Till saken hör att de senaste 100 gångerna är det maken som tålmodigt pysslat med detta. Jag är inte fullt lika tålmodig. Jag öppnade de små luckorna i botten och en del av askan trillade lydigt ner i behållaren under. Sedan var det askan som inte lika lydigt vill trilla ner, utan höll sig kvar lite här och där. Jag tog, precis som maken brukar göra, den specialutformade lilla borsten och borstade försiktigt ner askan i behållaren. Sedan lade jag tillbaka borsten, nöjd med min insats. Mitt mål nu var att tända den. Jag gjorde enligt anvisningarna och lade lite pellets i det lilla tråget där pelletsen ska brinna. Jag duttade på tändgel, tryckte igång fläkten i kaminen och tände. Jag stängde luckan och det tog sig bättre än någonsin.
Så gick vi och lade oss. Slutet gott allting gott. Trodde jag, ja. Mitt i natten, närmare bestämt kl 03.05 kom lilltösen in i vårt rum och tassade fram till mig. "Mamma, det luktar så konstigt på mitt rum". Trött som var tänkte jag bara säga att vi skulle titta (lukta) på det imorgon bitti. Men så tyckte jag att en misstänkt lukt även smygit sig in i vårt rum. Jag började ana oråd. "Vad luktar det då?" frågade jag. "Rök och massor" sa hon och jag flög ur sängen. Fast innan jag gjorde det slog till maken och sa finkänsligt "JÄKLAR! Jag glömde stänga luckorna!"
Så fort som jag flög ner för trapporna, bar så som gud skapade mig, har jag aldrig gjort tidigare. Jag visste vad som väntade mig, och det gjorde mig knappast gladare. Röklukten var påtaglig och luften inte riktigt så klar i trappan som den brukar. Bakom glaset på kaminen var en stor hög av pellets, som pyrde och rök sipprade ut genom utblåset där det egentligen bara ska komma varm luft. Gör man som jag, glömmer att stänga luckorna, så fungerar inte syresättningen inne i kaminen och det brinner inte lika bra. Matningen av pellets bryr sig inte om det, utan pluttar ut små pelletsar ända tills det slutar att brinna helt där inne på grund av att elden blir kvävd. Och det ryker av bara tusan och hela huset luktar rök. Både maken och jag har lyckats med detta ett par gånger redan. Sååå retligt och eländigt och jag tror varje gång att kaminen blir förstörd. Man måste stänga av kaminen och sedan vänta i en evighet till den svalnat, öppna och städa ur all halvbränd pellets.
Den här gången vaknade lilltösen i tid. Det brann fortfarande lite granna. Det räckte med att stänga av matningen manuellt, och efter en halvtimma med idog men trött övervakning, hade den överflödiga pelletsen brunnit undan och det gick att sätta igång matningen igen. Jag var i vilket fall som helst så arg och irriterad på mig själv och i gasen för att jag trodde att nu, nu har jag pajjat kaminen och hela huset kommer att brinna upp, så jag somnade inte om på ett par timmar. Röklukt gör också att alla sinnen per automatik är på helspänn, såvida man inte tappat medvetandet av gifterna i röken förstås.
Igår, jag vet inte var jag fick modet ifrån, det måste ha varit den dåliga sömnen och pelletsvaket, så fick jag för mig att göra ett förkortat högskoleprov på nätet. När jag kom till de logiska uppgifterna, eller matte eller vad det nu ska vara blev jag så där arg som jag kan bli när jag ingenting fattar. Jag skulle räkna ut något utan att få en enda siffra. "I en trädgård finns det ett antal buskar som behöver klippas. En del är redan klippta. Hur många av buskarna i trädgården ska klippas?" eller något liknande. Grrrr! Hur f-n ska jag kunna veta det?!?! I fall någon undrar så är jag envis. Så jag gjorde uppgifterna ändå, fast jag härjade åt dem att de var helt dumma och inte gick att klura ut. Ordförståelsen krävde inte samma utbrott. Lite trött på mig själv blev jag i läsförståelsen. Det var ju på svenska, och det kan jag ju, ändå fick jag läsa om det flera gånger för att förstå vad som stod. Till viss del kan det ha berott på lilltösen och maken som höll på bakom mig med att försöka fästa en ballong i taket genom statisk elektricitet. Som tur var använde de inte mitt hår. Då hade de suttit i taket istället, det kan jag lova! Engelskauppgifterna gjorde jag medan jag mycket passande pratade med Anglofilen i telefonen (jag frågade inte om hjälp). Och faktiskt, efter att jag tryckt på "rättaknappen" efter jag löst alla uppgifterna så framkom att om jag skulle ha presterat motsvarande på ett helt prov, skulle jag på 1.6 poäng av 2.0 möjliga. Av de de 7 logiska uuppgiterna hade jag i alla fall klarat 4 och i de andra deltesten gick det ännu bättre. Jag är inte helt hopplös ändå, även om jag inte har mycket lucknärminne att skryta med...
Skrivet av Anmaja den 12 januari, 2008 kl. 10:04 #
Skrivet av Mette den 12 januari, 2008 kl. 13:44 #
Skrivet av Tant Bruun den 13 januari, 2008 kl. 18:31 #
Skrivet av Kinna den 22 januari, 2008 kl. 10:13 #
Skrivet av Lennart den 03 mars, 2008 kl. 09:55 #
Skrivet av Mette den 04 mars, 2008 kl. 21:47 #