Mettes blogg

Han är runt sju åtta år när föräldrarna märker att det är något som inte är som det ska. Domen lyder - hjärntumör. Han medicineras och behandlas, men faran är inte över, tumörerna går nämligen inte att operera. Han får fler. Han missar mycket av skolan och livet med kompisarna åren som kommer. Föräldrarna vet, att han bara är till låns. Kanske bara för en kort tid. Hans prognos var inte god. Oron finns där alltid. Men han överlever till tonåren. Då kommer den första stroken. Sedan följer fler. Hans medicinintag är gigantiskt. Tabletter, sprutor, sjukhusbesök och ännu mer oro. Han är den han är, men ändå inte riktigt så som han var från början, innan tumörerna.

Tumörerna tillsammans med medicinerna och stroke har gjort att han tappat en del av sin kognitiva förmåga. Sjukdomarna och medicinen har lett till en form av hjärnskada. Han har svårt att prata, reagerar långsammare, har svårigheter med balansen och att gå och att klara sitt dagliga liv. Risken för fler tumörer och stroke finns där alltid. Men inte gav han upp för det.

En vacker dag för snart 2 år sedan, kom han till mig, nu omkring 25 år. En överlevare mot alla odds. Han kom med en önskan om att få flytta hemifrån, med visst stöd av personal. Ingen visste om det skulle fungera.

Men det gjorde det. Det fungerar alldeles utmärkt. Jag var hos honom häromdagen, och blev som alltid alldeles varm om hjärtat och innerligt glad. På många sätt är han precis som vilken ung man som helst i 20-års åldern. Han tränar, reser, går på konserter och vill få ut det mesta av livet. Han har massor av humor och bjuder på sig själv. För honom finns inga hinder, bara ett liv att leva. Det är så enkelt, ändå så helt fantastiskt...! Det får mig verkligen att tänka efter, vad det är för triviala små saker jag går och grubblar och klagar på ibland, varför jag har en tendens att då och då göra det som är enkelt så svårt istället.

Sådana stunder, sådana möten med beundransvärda, starka personer som han, gör det här arbetet så speciellt och fantastiskt. Vilken ynnest jag har som får lära så mycket från dem!