Dagens aha. Sorgligt men sant.
Nu vet jag varför jag känner mig som en idiot. Nu vet jag varför jag skrev att det ibland känns som att förhållandet med J inte har hänt. Det beror på att jag (visst) minns en massa bra saker, särskilt från sommaren, och så vet jag i efterhand att han inte var kär då, att allt var på låtsas, ett skämt, och jag var och är grundlurad. Såhär i efterhand vet jag inte riktigt vad som egentligen har hänt och inte. Jag vet inte när han var kär och inte. Jag vet inte när han slutade vara kär. Jag vet inte vilken dag. Jag vet inte vad som var på låtsas och vad som inte var det. Historien har skrivits om i efterhand, men jag vet inte hur hans nya version ser ut. Där har vi förklaringen. Därför kan jag inte greppa, inte minnas. För jag vet inte vad jag ska minnas, vad som är rätt, vad som var och vad som inte var. Det jag med säkerhet vet var är länge sen. Kanske är det som var inte så långt bak i tiden som jag tror, kanske är det visst det.

Härda och gå vidare.

Det är ungefär som om man är sjuk. Det är inte kul att vara det men det känns alltid bättre om man vet vilken sjukdom det är och varför man mår som man gör.

Postat i: Blandat  Permalink   Kommentarer [0]