I dag blev jag bitter
Ni tycker nog att jag har varit det hela tiden men det har jag inte. Jag har varit arg, ledsen och besviken i olika portioner men inte bitter. Nu är jag bitter. Om folk är glada, är med om något kul eller berättar något rolig grinar jag bara illa. Jag kan inte glädjas med dem utan känner bara hur bitterheten genomsyrar allt som är jag. Jag kan inte unna andra saker länge. Jag unnar inte ens J någon glädje längre. jag är bitter över att han är så jävla nöjd och det är inte jag. Han är glad över att ha sluppit ur det som var vi och fick han bestämma skulle vi aldrig mer höras eller ses. Att fråga hur det är med mig det är ju helt jävla otänkbart.

Jag gick hem tidigt. Tittade hopplöst i garderoben. Vad ska jag ha på mig? Provade en del utstyrslar, den ena värre än den andra. Man får ju inte ha svart. Mina finkläder är svarta. Jag började nästan gråta. Håret såg förjävligt ut. Jag for runt i lägenheten och skrek att jag inte vill gå på nån jävla bröllopsfest och sparkade i saker och försökte komma på saker för att slippa. Jag kan ju ha blivit hastigt magsjuk?

Kollegorna är så fruktansvärt hjärnslöa. Är så utled på deras snigeltempo och händelselösa upplägg att jag blir alldeles matt. Vår vd är nästan värst. Jag skulle göra hans jobb dubbelt så bra. Man tar sig för pannan. Men det är klart, han är man och dom kan vara hur inkompetent som helst och ändå nå framgång.

Jag lyssnar på Nanne Grönwalls Alexandra. Ni vet låten de mimade till på skolgården i Ebba och Didrik? Okej, kanske bara tjejer födda under tidigt 80-tal som vet vad jag pratar om. Försöker uppnå pepping. Lycka till.Håret har jag tvingat på plats men jag har en svart kjol.

Fy fan vad livet suger stenhårt. Jag är så fucking jävla bitter att det inte finns ord för att beskriva. Och bara ordet "man" flyger genom mitt huvud får jag en hatattack. Tack allihopa för att ni gör mitt liv så jävla miserabelt hela tiden. Ni kan ju bara fetglömma att jag någonsin ger någon av er en chans igen. J trodde nog att jag inte varit ute på ett tag för att jag varit så ledsen. Hallå, det är för att slippa ha er äckliga män upptryckta i ansiktet på en hela tiden! Jag står helt enkelt ut med er. Ert utnyttjande, osympatiska, egoistiska, sorgelösa släkte ger mig rysningar. Ut på ett isflak med er allihopa. Men först kan ni få sätta upp min lampa.


Postat i: Blandat  Permalink   Kommentarer [5]