i TVÅ bemärkelser:

1. Dum i huvudet!
   Jag är ett typiskt exempel på en person som under halva mitt liv försökt att leva upp till min ideala självbild. Jag ville göra bra ifrån mig, ha bra betyg, gärna vara bäst i klassen... iaf på något... Hela högstadiet och även gymnasiet så lyckades jag uppfylla min ideala självbild, jag var en av dom som hade bäst betyg. Jag hade så höga betygspoäng att jag kom in på utbildningen jag ville på första försöket (inte för att jag tycker att det ärsämre att komma in som reserv... *absolut inte* hey you're here, fy fan vad bra du e!) MEN NU... har jag inte uppnått målen för min ideala själbild... inte en gång på hela året... that sucks!! Det känns som om verkligen ALLT är för svårt för mig... Det är mycket som jag inte fattar ett skit av... Det kännssom om mycket av det jag borde kunna, bara passerat rakt igenom... Jag kämpar och försöker göra mitt bästa...och även fast jag vet att jag inte behöver skämmas, så är det pinsamt att behöva fråga andra om allting hela tiden...Jag har aldrig haft svårt att be om hjälp tidigare, men då har jag inte behövt be om hjälp lika ofta som nu. Men min självbild är fortfarande positiv, om än aningen kantstött ;)
   
   
2. Dum
   Jag vet inte hur många av mina kära vänner som fått ett, två eller t.om. kanske tre sms eller samtal från mig,där jag ställer ständiga frågor om tentan... beklagar mig över att jag inte förstår... etc etc... Jag känner mig jättedum,och har typ hållt räkningen på vem som har fått flest sms, för jag vill inte störa en person allt för mycket... Jag vet ju att dom har fullt upp med sitt och att det är faktiskt jobbigt att bli bombarderad med dumma frågor... Någon *pekar inte ut någon* stängde till och med av sin mobil.SÅ jobbig var jag :S Och jag har så jävla svårt att begränsa mig til ett eller två sms, så de flesta som vågar ge sig in i ensmsdialog med mig, vet ALDRIG när dom komme därifrån... :S Och nu vill jag be om ursäkt för detta! Sandra, Anna, Jonathan,Karin och Marie (mfl) FÖRLÅT! Tack för att ni finns! <3
   
   
3. TRE bemärkelser tillochmed... men den här räknas inte tycker jag... Jag snackade med mitt X på msn... och han ska ju tydligen läsa pedagogik till hösten, så jag bad om hans tankar om en fråga om tyst kunskap... jag förklarade det somatt tyst kunskap kan ma inte uttala, det är kunskap som man bara kan, utan att man knappt vet det själv, kunskapen "sitter i ryggmärgen"...DÅ letade han upp en definition på internet och började häva ur sig hur fel jag hade...  Då var det bara:
   - GÅ OCH DÖ!! från mig... SNACKA OM DUMFÖKLARING!!! :S men då menade han på att han försökte hjälpa mig...Sedan blev han sur när jag skrev definitionen från boken och påstod att jag dumförklarade honom... suck...
   

Jahaja... nu ska jag gå och sova så att jag tar mig upp i morgon för att skriva färdigt det ALLRA sista på hemtentan!!
Sedan får det vara.... det blir som det blir... får jag U så får jag göra om, inte mer med det...fast detvore ju rätt skönt med G iaf ;)

Nattinatt puss <3