Hemlängtan

23 mar kl 19:23, 2009

Skrivet av millac under kategorin Blandat | 0 Kommentarer | Permalink

Kan det vara möjligt att man gräver ner sig i arbete och skola för att slippa känna efter? Jag är helt och totalt överhopad avsaker att göra, och det resulterar ju i ett ganska fattigt privatliv. Men varför? Är det så att jag springer ifrån något, typ livet? Jag vet att det finns en del gamla demoner som jagar efter, men jag trodde att de kunde hållas i schack. Eller så är det som de säger; det tar dubbelt så lång tid att komma över någon som tiden man var ihop. Eller var det hälften? Hm, hur som helst så är det en jävligt lång tid vi talar om. Kommer all den här osäkerheten för att jag har separationsångest från Stockholm kanske? Jag har ingenting här, inga vänner, ingen släkt, inget nätverk.I Stockholm har jag all of the above. Egentligen känns det ju ganska surt att flytta för att man inte längre vill vara ensam, till något som innebär ännu mer ensamhet.

 

Jag längtar hem.

Hoppas att det går över.

« Traumatiserad | Hem | Meningen med livet »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/millac/entry/hemlängtan

Kommentarer:

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten