Professor Johan Frostegård ger en snabblektion i människans evolutionära utvecklingshistora. Mycket lärorikt.
Ge mig en kvart om dagen, sa Arne Tammer, och jag ska ge dig en perfekt kropp! Om du tar dig en annan kvart och ägnar 15 minuter åt denna kortföreläsning om människans evolution av Johan Frostegård, så har du kommit halvvägs till en doktorsexamen. Föreläsningen hölls i samband med förra årets Bokmässa.
Johan Frostegård är professor vid Karolinska institutet och överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset. Han är också författare. Jag hade ett visst redaktionellt samarbete med honom för ett antal år sedan. För två år sedan utkom han med boken Nästan allt om människan. I boken tar han sig an hela den kunskap om människans utveckling som finns och försöker sätta in denna kunskap i ett evolutionsperspektiv. Ingen lätt uppgift men han lyckas faktiskt ganska bra.
Om du klickar på denna länk så kommer du direkt till föreläsningen.
Postat i: Forskning&lobbyism Permalink Kommentarer [0]
Så här ser omslaget till tredje utgåvan av LCHF-magasinet ut!
Idag skickade jag iväg opus tre av LCHF-magasinet till tryckeriet. Det blir ytterligare ett fullspäckat nummer om mat och hälsa. Som grädde på moset har vi också tagit oss friheten att föreslå en definition av LCHF-kosten. Jag brukar säga att en bofink inte får se ut hur f-n som helst!
Vi räknar förstås med att diskussionen om LCHF-begreppet fortsätter. På Kostdoktorns blogg har debatten varit mycket intensiv. Vår definition bygger på gamla och nya kunskaper och erfarenheter, men ska för den skull inte betraktas som Mose stentavlor!
Lite mer om innehållet...
Många har efterfrågat fortsättningen av Mats Forsenbergs artikel i premiärnumret. Den finns nu med över fyra feta sidor. Vi har även intervjuat docent Staffan Lindeberg, Lund. Han har forskat om sambanden mellan mat och hälsa i 25 år och gått i främsta ledet för att få oss att förstå att evolutionen kan lära oss mycket även när det gäller vilken mat vi anpassats för. Vi inom LCHF-rörelsen har ibland kritiserat honom för att vara allt för fettskrämd. Men av intervjun framgår att Staffan med åren blivit allt mindre fettskrämd. Vissa smärre skiljaktigheter finns fortfarande, men de är inte större än de kan överbryggas. Hur som helst visar detta att LCHF-magasinet är vidöppet för att känna våra kritiker på pulsen. Och låta dem komma till tals i full frihet.
Björn Hammarskjöld skriver insiktsfullt om hormonet insulin och så skriver Lars Wilsson om vad som döljer sig i myllan under våra fötter.
I övrigt fortsätter LCHF-magasinets grundskola med nya lektioner, vi publicerar ett stort bildreportage från sommarmötet i Trosa, Annika Dahlqvist och Sten Sture Skaldeman svarar på läsarnas frågor m.m.
Om du redan prenumererar så kommer LCHF-magasinet till en brevlåda nära dig om cirka två veckor. Bor du utanför Sverige kan det ta några dagar ytterligare.
Vill du bli prenumerant?
Är du inte redan prenumerant, så kan du klicka på den gula annonsen i högermarginalen. Eller så kan du klicka direkt på denna länk och följa instruktionerna. När vi registrerat din betalning så kommer tidningen som ett skott!
Postat i: LCHF-magasinet Permalink Kommentarer [22]
Nu får skolbarnen i Kramfors kommun även välja Bregott Mellan. Tidigare var det lättmargariner för hela slanten. En halv seger för Smörupproret i Kramfors!
Sedan kanske ett år tillbaka har Smörupproret i Kramfors krävt att barnen ska få äta naturliga fetter i föskola och skola. Idag serveras det endast margarin. Inga andra alternativ erbjuds. Nu har de styrande socialdemokraterna i Kramfors kommun har tagit till sig av kritiken och beslutat att barnen ska få välja mellan margarin och Bregott.
En kompromiss har det ändå blivit eftersom politikerna beslutat att det är Bregott Mellan som från och med höstterminen ska finnas jämte margarinet. Politikerna tycker att skillnaden mellan lättmargariner och Bregott Mellan är så liten att man inte tycker sig bryta mot Livsmedelsverkets rekommentationer.
– Ett steg i rätt riktning men än har vi långt kvar till målet!, säger Ann-Christin Tjernström, en av språkrören för Smörupproret i Kramfors.
Här länk till Sverige Radio om beslutet.
Postat i: Mat&Hälsa Permalink Kommentarer [2]
För några dagar sedan satte WHO punkt för den så kallade svininfluensapandemin. Ett drygt år efter att regeringar, myndigheter och media gjort sitt för att blåsa upp en relativt harmlös virusinfektion till enorma proportioner.
Skandalerna avlöste varandra under förra året och i princip all den kritik som framfördes från mig och andra personer med ett sansat sinnelag har blivit bekräftad. Den enda journalist på en storstadstidning som höll huvudet kallt var Inger Atterstam i Svenska Dagbladet. Hon vägrade, till skillnad från Karin Bojs i DN och Anna Bäsén i Expressen, att delta i den av myndigheterna påbjudna skrämselpropagandan. Det ska hon ha all heder av.
Huvudanledningen till förra årets exempellösa propaganda:
Under flera år hade många länder tecknat avtal om vaccinbeställningar som bara väntade på att utlösas. Den enda organisation som kunde aktivera dessa vilande avtal var WHO. Det gjorde WHO den 11 juni 2009. Då aktiverades vaccinavtal till en uppskattat värde av cirka 55 miljarder dollar.
Sedan återstod för länderna att ta emot de vacciner som var på ingång och se till att folk förbrukade dem. Den svenska media- och myndighetskampanjen för massvaccinering ska ses mot denna bakgrund. Sverige, som tecknat ett hemligt avtal med vaccintillverkaren, tillhörde de länder som var värst i klassen.
Jag skrev som sagt en hel del om detta under fjolåret. Jag har lagt alla inlägg under en särskild kategori – Svininfluensan – i högermarginalen. Om du läser dessa från början till slut så kommer bilden att klarna.
Här kan du läsa på WHOs hemsida om avblåsningen.
Och här kan du läsa Inger Atterstams kloka sammanfattning av WHOs agerande, om pandemin som inte var någon pandemi.
Postat i: Svininfluensan Permalink Kommentarer [9]
Det amerikanska läkemedelsföretaget Lilly har sponsrat en speciell almanacka för muslimer med diabetes i Storbritannien. Den är specialdesignad för fastemånaden Ramadan som inleds i dagarna.
Jag tittade lite på kalendern som ska hjälpa muslimska diabetiker att klara sig under dygnets ljusa timmar. Dagarna är ju ganska långa i Storbritannien under sommarmånaden augusti. Lilly vill med denna almanacka ge tips och råd om hur fastemånaden görs på ett så hälsosamt sätt som möjligt. Frågan är då vilka råd som ges?
Jag var så klart särskilt intresserad av om Lilly gav några direkta kostråd. Och mycket riktigt, det gjorde man. Så här tycker Lilly att fastande muslimer med diabetes ska äta enligt kalendern ( i min översättning):
"Ät mer stärkelserika livsmedel som basmatiris, chappati, naanbröd eller dhal (linsgryta) för att du inte ska känna dig hungrig".
Och jag som trodde att kolhydratrika livsmedel skjuter blodsockret i höjden, vilket kräver stordosen insulin, vilket gör att blodsockret sjunker snabbt, vilket leder till ökad hunger, mera mat och mer insulin. Men jag måste nog ha missat nåt.
Men eftersom Lilly är en av världens största insulintillverkare, så kanske det ändå finns nån logik i dessa kostråd för fastande muslimer med diabetes.
Vad tror du?
Här kan du hämta hem kalendern som pdf-fil.
Postat i: Media Permalink Kommentarer [3]
Den amerikanske professorn Richard Feinman är en av de främsta kritikerna av de amerikanska myndigheternas kostpyramid. Amerikanerna följer kostråden i denna pyramid och blir bara tjockare och sjukare. I denna intervju på Fox News förklarar han vari felen består och vad man bör göra åt det hela. Enkelt och självklart men ändå så svårt att genomföra på grund av prestige och på grund av att stora ekonomiska intressen är inblandade – inte minst från livsmedels- och läkemedelsindustrin.
Postat i: Mat&Hälsa Permalink Kommentarer [0]
Dr Sofie Hexeberg har med intresse läst de kommentarer som hennes inlägg i amningsdebatten gav upphov till häromdagen. Eftersom hennes text var skriven i hastigt mod så har hon nu valt att utveckla hur hon ser på lågkolhydratkosten som medicinsk behandling i ett helhetsperspektiv.
Sofie Hexeberg är rykande aktuell eftersom hennes bok, som släpptes tidigare i år i Norge, i dagarna kommer i svensk utgåva. I Norge har boken blivit en veritabel succé. Jag har läst den och kan konstatera att det sannolikt är den hittills mest genomarbetade boken om lågkolhydratkost ur ett medicinskt läkarperspektiv. Ingen läkare i Norden har så stor erfarenhet av att behandla patienter med lågkolhydratkost som Sofie Hexeberg. I boken redovisar hon 35 egna patientfall och beskriver deras problem, labvärden före och efter behandlingen, och hur patienternas hälsa radikalt förbättras efter övergång till lågkolhydratkost. Och då gäller det inte bara diabetes och övervikt utan en rad andra sjukdomar som hälso- och sjukvården inte förmår att hantera på ett bra sätt.
Sofie Hexeberg har ingen egen blogg men planerar att starta en sådan så småningom. Nedan fortsätter Hexeberg att beskriva sin inställning till lågkolhydratkosten utifrån människans olika behov och hälsotillstånd. Inlägget kan säkert ge upphov till ytterligare spännande diskussioner.
Hexebergs kompletterande kommentar:
Jeg var ikke klar over at mine kommentarer til ammedebatten havnet på flere svenske blogger. Jeg vil derfor utdype/nyansere mitt synspunkt som baserer seg på fysiologisk forståelse og pasienterfaring. Det er viktig at vi skiller mellom slanke friske kvinner og overvektige kvinner med insulinresistens og evt. diabetes.
Slanke friske kvinner: Kroppen trenger ca. 40 gram karbo per dag. Hun kan la være å spise dem, men da får kroppen et merarbeid fordi den må lage 40 gram sukker hver dag. Derav følger at det sannsynligvis er optimalt og energibesparende å spise 40 gram karbo per dag. Ved graviditet er det en voksende hjerne som også trenger sukker. Et fullbårent barn trenger ca. 40 gram sukker, derav en økning i inntak på ca. 5 gram per måned slik at en høygravid kvinne bør spise ca. 80 gram karbo. Barnet trenger sukker i melken og derfor er det sannsynligvis optimalt å innta ca. 80 gram sukker mens kvinnen ammer. Hun kan spise 0 gram sukker, men det gir kroppen hennes et merarbeid som er unødvendig hvis det er karbohydrater tilgjengelig. Man kan få i seg endel karbo ved å spise lever, nøtter, grønnsaker og bær – jeg tror ikke man får så mye tannproblemer av det.
Overvektige kvinner med insulinresistens og svangerskapsdiabetes: Disse kvinnene kan spise så mye karbohydrater de tåler (innenfor ca. 80 gram ved fullbårent svangerskap eller under amming) uten at de legger veldig på seg, får blodsukkersvingninger eller diabetes. Hvis det dreier seg om 40 gram så bør de bare spise 40 gram.
Individualisering: Vi er alle forskjellige og er ulike mht hvor mange karbohydrater vi tåler før vi får helseproblemer. Det er derfor viktig at hver enkelt kjenner etter på sin egen kropp hvor grensen for karbohydratinntaket er. Hvis blodsukkeret stiger (holder type 1 DM unna) eller vekten øker unormalt mye er karbohydratinntaket uten tvil for høyt.
LCHF forum: De fleste som deltar aktivt i slike diskusjoner har hatt et helseproblem relatert til et høyt inntak av karbohydrater og fått igjen god helse ved å redusere betydelig på inntaket. Men vi må huske på at det er noen personer som spiser LCHF kost uten at de har hatt fedme eller store helseplager. Disse vil selvfølgelig tåle noe mer karbohydrater enn insulinresistente personer. I slike diskusjoner er det derfor viktig å skille mellom slanke, friske og overvektige, syke personer. Vi er ikke tjent med at forkjemperne for LCHF blir ”religiøse”. Jeg mener at alt mellom 0-100 gram karbo per dag er LCHF. Vanlig norsk og svensk kost inneholder 300-400 gram! 70-100 gram er for dem som er svært fysisk aktive og ikke trives på 50 gram karbo per dag. 50-70 gram per dag passer for de fleste friske, slanke. Personer som har vært svært overvektige må ofte leve på 20-30 gram per dag for å holde seg friske og slanke.
Vennlig hilsen
Sofie Hexeberg, lege, dr.med.
Dr. Hexebergs klinikk
Sandviksveien 157
1337 Sandvika
Telefon: 99 23 44 37
E-post: sofie@drhexeberg.no
Aktuell med boken "Nytt liv med riktig mat – Frisk med LCHF".
Postat i: Mat&Hälsa Permalink Kommentarer [16]
Fredrik Paulun ger sig nu själv in i amningsdebatten på allvar. Han gör det på sin blogg här på Passagen.
Jag upptäckte precis att Fredrik Paulun bloggar här på Passagen. Det hade jag faktiskt ingen aning om. Han skriver väldigt sällan i den eftersom han har andra fora där han är desto flitigare. Nu har han sett sig manad att skriva en längre kommentar med anledning av den uppblossande amningsdebatt han själv är upphovsman till.
Paulun skriver ett långt inlägg med en rad uppseendeväckande påståenden. Inlägget avslutas med ett antal referenser.
Här kommer du till Pauluns inlägg.
Debatten går alltså vidare...
Postat i: Mat&Hälsa Permalink Kommentarer [2]
Jag bad den norska läkaren Sofie Hexeberg och den norske näringsforskaren Dag Viljen Poleszynski att kommentera Fredrik Pauluns påstående att LCHF-kost är farligt vid amning. Detta med anledning av en animerad debatt som utbrutit hos en känd svensk bloggare med hundratusentals unga läsare.
Häromdagen bröt det ut en debattstorm på Katrin Zytomierkas blogg. Anledningen till debatten var att Fredrik Paulun, den gamle GI-gurun, i en intervju med hälsocoachen Olga påstått att det är riskfyllt och kanske rentav farligt för barnet om mamman äter LCHF under amningstiden. Då bröt helvetet löst...
Katrin födde en son för en tid sedan. Efter förlossningen tyckte hon att hon vägde för mycket och ville snabbt gå ner i vikt till sitt smala och vältränade jag. Hon valde att börja äta LCHF.
Katrin Zytomierska har en av landets mest besökta bloggar med osannolika flera hundra tusen besökare per dag och diskussionsvågorna om hennes kostval har gått höga. Bland den yngre läsekretsen är LCHF ännu ett ganska okänt fenomen och väcker förstås upprördhet och förtrytelse på sina håll.
Vår svenske GI-guru Fredrik Paulun har tidigare attackerat LCHF-kosten. Man kan bland annat drabbas av fettförgiftning har han menat. Nu menar han också att det är farligt att äta LCHF när man ammar sitt barn. Barnets utveckling kan hämmas. Så här svara Paulun på frågan från hälsocoachen Olga:
Olga: Vad anser du om LCHF under amningen?
Paulun: Jag vill absolut avråda från det. Många som säger sig äta LCHF äter egentligen mer likt isodieten, dvs mer kolhydrater, men den som verkligen kör strikt LCHF under amning kan riskera sitt barns hälsa och utveckling. Vi vet att mjölkens innehåll påverkas av det mamman äter och modersmjölk innehåller nästan 7 % kolhydrater vilket behövs för den växande hjärnan och barnets tillväxt. Forskning visar att även här är isodieten att föredra eftersom den ger allt den ammande kvinnan behöver.
Detta svar fick Katrin, som ammar sin lille Ringo, att gå i taket. Hon skrev ett rasande inlägg i sin blogg och publicerade samtidigt en lugnande kommentar av Andreas Eenfeldt, allas vår Kostdoktor. Sen var debatten igång. Kommentarstråden innehåller just nu cirka 250 kommentarer. Håll i hatten!
Hexeberg och Poleszynski inkommer med kompletterande information
Jag har nu tillfrågat den norska expertisen och bett dem kommentera Pauluns påstående. Först svarar lågkolhydratläkaren Sofie Hexeberg:
Jeg har ikke lest mye og har ikke særlig erfaring med det, men får en del spörsmål om graviditet og amming og jeg svarer som følger (basert på den polske legen Jan Kwasniewski), fysiologisk kunnskap og sunn fornuft:
Din kropp trenger 30-40 gram karbo per dag. Hvis du ikkke spiser karbohydrater vil kroppen din lage 30-40 gram hver dag fordi hjernen trenger litt sukker. Istedenfor at kroppen din skal lage dette sukkeret kan du spise det i form av grønnsaker, nötter, bär osv. Når du er gravid er det en voksende hjerne som også trenger sukker. Anbefaler derfor at du öker inntaket av karbohydrater med 5 gram per mnd, slik at du ved slutten av graviditeten inntar ca. 80-100 g. Når du ammer kan du innta samme mengde karbohydrater som i slutten av graviditeten.
Dette er det jeg sier og jeg tror det er optimalt for i utgangspunktet friske og slanke kvinner.
Til de overvektige sier jeg at dersom blodsukkeret stiger, du får mye vätske i kroppen så må du trappe deg ned på karboinntaket til disse symptomene forsvinner.
Jeg har noen pasienter som har ammet og på eget iniativ startet ketogen kost med karboinntak på ca. 20 gram per dag. De har fortalt at de føler seg vel, barnet liker melken og trives. Da sier jeg at så lenge mor og barn trives og har det bra kan hun fortsette slik. Men det er ikke nødvendig å legge ekstra stress på kroppen i perioder hvor man er gravid eller ammer.
Naturen er innrettet på reproduksjon og artens overlevelse. Hvis en gravid kvinne får i seg for lite kalk tar fosteret det det trenger fra hennes skjelett. Ved mangelfull kost går det primært utover mor sin kropp. Jeg antar at kvinnekroppen kan produsere de mengder sukker som er nödvendig for henne og barnet. Tidligere eskimoer spiste nesten ikke karbo, fødte friske barn og jeg har ikke hørt om at ammingen var noe problem.
Vet ikke om det er gjort noen forsøk hvor man har målt sukkerinnholdet i melken til en kvinne som går på LCHF – det ville jo gitt svaret.
Vennlig hilsen
Sofie Hexeberg, lege, dr.med.
Dr. Hexebergs klinikk
Sandviksveien 157
1337 Sandvika
Telefon: 99 23 44 37
E-post: sofie@drhexeberg.no
Forfatter av "Frisk med lavkarbo - Nytt liv med riktig mat"
Jag har även fått svar från Dag Viljen Poleszynski, känd forskare, näringsexpert och journalist från Norge. Under många år var han medicinskt ansvarig fackredaktör för tidningen Mat og Helse. Här är hans svar:
Dette var veldig bra svart av Sofie!
At det skulle være farlig å spise lavkarbo når man ammer, faller på sin egen urimelighet. Som Sofie skriver, lager vi så mye karbohydrater vi trenger selv. Om mor spiser lavkarbo, lager hun nok til seg selv og morsmelka. Babyer har heller ikke nøyaktige krav til innhold av laktose. Paulin bör presentere analyser av morsmelk med ulike kosthold og vise at laktoseinnholdet varierer så mye at det kan gå ut over barnet. Selv i konsentrasjonsleire har ammende mødre vært i stand til å ernære sine barn med brystmelk. Som Sofie skriver, er det mor det først går ut over, og dernest barnet, men da er det snakk om langvarig sult.
Ellers har våre formødre for noen titusen år siden levd på lavkarbokosthold under graviditeten og ammet med et inntak ned mot 10 g/d. Siden et slikt kosthold var forenlig med videreföring av vår art, er en logisk fölge at mödre gjerne kan leve på lavkarbokosthold under og etter graviditeten. Hvor mye karbohydrat som er optimalt, har Sofie gitt et brukbart svar på. OM det optimale er 50-60 eller 80-100 g/d, kan trolig diskuteres, men dette vil helt sikkert variere fra person til person.
Jeg kjenner ikke til forskning som har sett på problemstillingen, men basert på Kwasniewskis ”optimale foreldre og barn”, inuitter, masaier, samburuer, kanadiske reingjetere, norske samer og andre på lavkarbo, er en rimelig hypotese at gravide og ammende ikke skader sine barn ved å leve på et kosthold med svært lite (ned mot null) karbohydrater…
Ellers vet vi at hjernen kan bruke ketonlegemer, og det beste for barnet er å erstatte bruken av glukose maksimalt!
Paulun bör få et svar hvor han utfordres til å presentere forskning, ikke synsing!
Vh Dag
Dag Poleszynski är också ordförande i den norska föreningen Kostreform i Norge. Föreningen arbetar för en förändring av kostråden för bland annat diabetiker och överviktiga i Norge. Sofie Hexeberg är vice ordförande i föreningen.
De är båda involverande i skapandet av en ny tidskrift med fokus på lågkolhydratkost. Tidningen heter Vitenskap og Förnuft (VoF) och blir lite av en systertidning till LCHF-magasinet i Sverige.
Postat i: Mat&Hälsa Permalink Kommentarer [9]
Här följer jag upp mitt förra blogginlägg med en kort videosnutt i vilken Gary D Foster berättar om dagens intressanta två-årsstudie som jämfört lågkolhydratkost med lågfett-lågkalorikost under två år. Hittade klippet på Paleofriend, Michael Nicholls eminenta blogg.
Postat i: Mat&Hälsa Permalink Kommentarer [0]
Idag presenteras ytterligare en tvåårig randomiserad jämförande studie mellan lågfetts- och lågkolhydratkost. Studien visar en svag fördel för lågkolhydratkosten.
Studien publiceras i Annals of Internal Medicin och det är Foster GD och medarbetare som gjort den. Studien heter "Weight and metabolic outcomes after 2 years on a low-carbohydrate versus low-fat diet: A randomized trial" Ann Intern Med 2010; 153: 147-157. I studien ingick 307 medelålders överviktiga personer.
Att skillnaderna inte blev större beror förstås på att man som vanligt har tillämpat Atkinsmodellen för lågkolhydratkostarna, vilket innebär att man efter tolv veckor drog upp kolhydratintaget.
Skillnaderna i riskfaktorer för respektive studiearmar var inte så stora. Lågkolhydratgruppen fick högre HDL och lägre triglycerider än lågfettsätarna. Det diastoliska blodtrycket blev också lägre i lågkolhydratgruppen.
Återigen visar det sig att lågkolhydrat/högfettkost är en aning bättre än den av myndigheterna och hälso-och sjukvården rekommenderade kosten. Visat under två år. Man bör även observera att lågfettgruppen var satt under strikt kalorirestriktion, vilket lågkolhydratgruppen inte var. De fick äta sig mätta varje dag.
Det halmstrå som etablissemangsprofessorer hänger upp argumentationen på är långtidsriskerna med lågkolhydratkost. Tankegången är ungefär att det om fem år med lågkolhydratkost kommer att visa sig att förbättrade riskmarkörer för hjärt-kärlsjukdom ändå kommer att leda till ökad morbiditet och mortalitet.
Frågan är då varför man över huvud taget kollar blodtryck, blodfetter och blodsocker på folk? Om man skiter i de förbättringar som inträder när människor börjar äta mindre kolhydrater och mer fett.
Här finns en patientrelaterad sammanfattning av studien.
Och här en medicinsk artikel om studien i fråga.
Forskningsläget börjar bli besvärande tydligt. Se Andreas Eenfeldts utmärkta sammanfattning av forskningsläget.
Postat i: Mat&Hälsa Permalink Kommentarer [0]
Omslaget till sommarnumret av 2000-Talets Vetenskap. Framsidan pryds av gänget kring Kroppsinvest i Ronneby med Joakim Dettner (t.v) som verksamhetsledare.
Sommarnumret av 2000-Talets Vetenskap är på väg ut till våra läsare. Här listar jag en del av innehållet.
Vi inleder tidningen med en stark berättelse om Ann-Louise som under tre decennier vanvårdats av hälso- och sjukvården.
Tema om Metabolic Typing
I detta nummer har vi ett tema om Mat, miljö och genetik. Ingemar Ljungqvist redovisar i tre artiklar den forskning som finns om sambanden mellan den mat vi äter och hur vi som individer reagerar på maten. Olika teorier presenteras, bland annat teorin om metabolic typing, vilket på svenska kan översättas till att äta efter sin metabola typ.
Ledande i Sverige på detta med att äta efter sin metabola typ är Joakim Dettner i Ronneby. Han är verksamhetschef vid Kroppsinvest och STAC, Skandinavian Top Athletic Center.
Joakim har själv en mycket läsvärd blogg om mat, hälsa och fysisk aktivitet. Joakim är dessutom en sällsynt vältränad kille, vilket framgår av detta videoklipp! Gör om det den som kan!
Revision av Oshercentrum
Ingemar Ljungqvist har även granskat Oshercentrum vid Karolinska Institutet. Han har undersökt vilka resultat som kommit ut av den rekorddonation på 42 miljoner kronor som makarna Osher skänkte till KI. Professor Martin Ingvar och docent Mats Lekander leder Oshercentrums verksamhet och de intervjuas i artikeln.
Domedagsprofeten Michael Ruppert
Själv skriver jag bland annat om myndigheternas försök att sammanfatta sina insatser under svininfluensakampanjen. Jag skriver också om domedagsprofeten Michael Ruppert som rönt viss uppmärksamhet med dokumentären The Collapse i vilken han förutspår en veritabel kollaps för det moderna industrisamhället som inbegriper en modern holocaust. Den främsta anledningen till denna kollaps är enligt Ruppert den förestående oljetoppen och den ekonomiska kris som världen just nu befinner sig i.
Hela innehållet i nya numret av 2000-Talets Vetenskap kan du läsa om här.
Vill du få 2000-Talets Vetenskap hem i brevlådan så klickar du här eller så klickar du på tidningsomslaget i högermarginalen.
Postat i: 2000-Talets Vetenskap Permalink Kommentarer [3]
I senaste numret av BMJ avslöjar två brittiska vetenskapsjournalister skumrasket bakom förra årets svininfluensakampanj. Bilden ovan är från ett videoreportage som en av journalisterna har sammanställt. Många av oss kritiker får rätt till slut. Räkna dock inte med att våra svenska myndigheter eller vetenskapsjournalisten Karin Bojs kommer att låtsas om detta.
I den ansedda medicinska tidskriften British Medical Journal publicerades för några dagar sedan en kritiskt undersökande artikel med rubriken "Conflicts of Interest - WHO and the pandemic flu-conspiracies" av vetenskapsjournalisterna Deborah Cohen och Philip Carter.
Artikeln visar på den korruption som föregått WHOs agerande. Även de svenska myndigheternas och journalisternas agerande kommer i ett förklarande ljus när man läser artikeln i BMJ.
WHO går industrins ärenden
WHO har kritiserats för att gå läkemedelsindustrins ärenden och att de experter som ansvarat för bedömningen av pandemi- och epidemihantering för WHOs räkning har varit betalda konsulter för industriella intressen. WHO har naturligtvis avfärdat detta och hävdat att all kritik mot WHO är uttryck för konspirationer. För att vara på den säkra sidan har WHO vägrat att offentliggöra WHO-experternas intressekonflikter.
Dramatiska konsekvenser för folkhälsan
I artikeln går journalisterna igenom de senaste tio årens utveckling. En slutsats som dras är att utfallet av den svininfluensapandemin har varit dramatisk. Man talar om att Europa drabbats av störningar i sina prioriteringar för folkhälsan, om slöseri med skattebetalarnas pengar, provocerande och illa underbyggd skräckpropaganda, om skapandet av hälsorisker av vacciner och mediciner som inte har varit tillräckligt testade innan de godkänts i raketfart.
Ett led i skräckpropagandan var WHOs uppskattning att 2 miljarder människor skulle bli sjuka i svininfluensan. En uppskattning som vidhölls även efter det att Australien och Nya Zealand genomgått sin influensasäsong och där endast två promille av befolkningen infekterats.
Hur kunde det bli så här?
WHOs pandemiplanering började redan 1999 i samarbete med organisationen European Scientific Working Group on Influenza (ESWI). Det lustiga i sammanhanget är att ESWI var en organisation som helt och hållet finansierades av läkemedelsföretaget Roche. Nästan alla personer som ingick i ESWIs expertgrupp var på ett eller annat sätt arvoderade av Roche.
Jag ska inte trötta er med att gå igenom hela artikeln. Du kan läsa den i sin helhet här. På sidan finns också en tio minuter lång reportagevideo som går igenom händelseförloppet, signerad journalisten Deborah Cohen.
BMJs chefredaktör Fiona Godlee skriver i samma nummer en editoral, som jag också rekommenderar för läsning.
Det svenska perspektivet
I nästa nummer av 2000-Talets Vetenskap skriver jag en sammanfattning av de svenska myndigheternas agerande. Sverige har varit bäst i klassen att skrämmas för svininfluensan. Man har till och med överträffat WHO och läkemedelsindustrin. Anledningen till detta var det pandemigarantiavtal som gjorde att de svenska myndigheterna satt fast i en rävsax.
Om detta skrev jag mycket under hösten, här i bloggen och i Svenska Dagbladet.
Myndigheterna och Karin Bojs visar enad front
De svenska myndigheterna, regeringen och Karin Bojs håller dock ihop och visar en enad front utåt. Det gjorde man i alla fall vid ett seminarium i Göteborg i april. Myndigheterna har hållit i taktpinnen och vetenskapsjournalisten har hållit takten. Lenin brukade tala om nyttiga idioter i statsnyttans tjänst. De har alla mer eller mindre medverkat i en industrimanipulation som saknar motstycke i modern tid. Vare sig myndigheter eller vetenskapsjournalister i Sverige kommer dock att erkänna att man varit ute och cyklat. Man har tvärtom bestämt sig för att vara stolta.
Min artikel i 2000-Talets Vetenskap som utkommer i nästa vecka lägger pusselbitarna på plats i den svenska ankdammen.
Tillägg: Jag har nu lagt till en kategori med namnet "Svininfluensan" i högermarginalen. Där har jag samlat alla blogginlägg med koppling till pandemin. Ända sedan mitt första inlägg i april 2009 fram till idag.
Postat i: Svininfluensan Permalink Kommentarer [23]
Igår skrev DN om ett DNA-test för bästa bantning, vilket jag kommenterade i bloggen. Idag är nyheten på löpet i Aftonbladet. Ovan syns startsidan på genteknikföretagets hemsida. Jag har kollat lite närmare på den.
Igår skrev jag om Anna Bratts artikel i Dagens Nyheter. Den handlade om att vi människor är genetiskt olika och därför måhända anpassade till olika mat och motion. Nu har jag kollat lite mer på detta, bland annat varit inne på hemsidan för det företag som erbjuder sina kunder att med ett gentest kolla vilka mat- och motionsgener man har.
Det amerikanska företaget som utför dessa gentester heter Interleukin Genetics Incorporated. Deras affärsidé är att bli bäst på att med gentester kunna lämna information till individen om den mat som bäst är anpassad till individens uppsättning av gener. Här finns många sköna slantar att tjäna.
Ett titt på företagets hemsida
På företagets startsida finns en ruta som heter Inherent Health - Insight to Wellness. Klickar man där så kommer man till en sida om dessa tester.
Jag går vidare och klickar på "Our tests".
Här berättar företaget om vilka tester man erbjuder sina kunder. Det handlar om tester för Viktkontroll, Hjärthälsa, Näringsbehov, Benhälsa och PST. PST är ett test som talar om för dig vilken risk du har att drabbas av tandlossning.
Jag klickar på rubriken för "Weight Management", dvs viktkontroll. Jag tror att det var just detta gentest som Anna Bratt beställde. Med detta test som grund får du bland annat veta hur mycket fett, protein och kolhydrater din kropp är anpassad för.
Här kan du också klicka dig vidare till mer vetenskap och till en sammanfattning av den kliniska studie som ligger bakom mycket av den publicitet som företaget rönt under senare tid. Studien har ännu så länge bara presenterats muntligt i mars i år. Den är alltså inte publicerad ännu och ur vetenskapligt synvinkel bör den därför tas med en stor nypa salt. Den är heller inte särskilt stor.
Intressant i sammanhanget är dock att forskaren Christopher Gardner från Stanford har varit inblandad i utvärderingen av detta gentest. Det var Gardner som ledde den uppmärksammade koststudien som publicerades 2007 i JAMA där ett antal överviktiga kvinnor fick följa fyra olika koster (Atkins, Ornish, LEARN och Zone) och där Atkinsgruppen klarade sig bäst.
Vad genteknikföretaget nu gjort är att efterhand låtit gentesta drygt hundra kvinnor som ingått i Gardners studie. Man fann då att de kvinnor som ätit den kost som var bäst anpassad till företagets genprofil hade gått ner mer i vikt än de som ätit samma kost men haft en mindre anpassad genprofil. Det är som sagt många frågetecken som väntar på att rätas ut. Personligen tillåter jag mig att vara sunt skeptiskt, även om jag i grunden är öppen för att det kan ligga en del i tanken som sådan.
Svensk genforskare mycket skeptisk
Genforskaren Marju Orho-Melander, professor i gentetisk epidemiologi vid Lunds Universitet, dömer emellertid ut gentestet fullständigt i P1 Morgon. Vi vet på tok för lite om detta, anser hon. Det är säkert helt riktigt.
Vi lär få höra mer om detta med tiden. Här finns gigantiska pengar att tjäna på den välbeställda och alltid lika osäkra medelklassen. Den slangar villigt upp 1 500 kronor för att få reda på vilken mat man enligt detta gentest bör äta.
Vi vet också att en del som provar LCHF lyckas mycket bra och att andra inte lyckas alls. Exakt vad det beror på vet vi inte. Personligen skulle jag inte bli förvånad om en orsak, det finns naturligtvis flera, kan vara att våra gener inte alltid vill vara med på noterna.
Postat i: Media Permalink Kommentarer [12]
Anna Bratts artikel om metaboliskt gentest i dagens DN.
Idag, 16 maj, skriver Anna Bratt en intressant artikel i Dagens Nyheter. Den handlar om forskningen kring gentestning som kanske kan ge svar på vilken mat vi som individer är bäst anpassade till. Testet kan i framtiden bli en vägledning för människor som inte lyckas förbättra sin hälsa genom att tillämpa en viss kostmodell.
Anna Bratt berättar i artikeln att hon prövat de flesta metoderna - Viktväktarna, Gi-metoden och LCHF, men ändå under de senaste åren gått upp sju kilo i vikt. Hennes vänner har rasat i vikt genom att steka biffar i smör och hoppa över kolhydraterna. Själv mådde hon inte bra av LCHF-kosten och gick bara ner några kilo.
Gentestet
Sen beskriver hon hur hon tagit ett gentest - Inherent health - och fått svaret att hon hon tillhör gruppen "fat trimmer". Det betyder att hon ska dra ner på kolorier och fett. Hon bär på en gen som ger långsam ämnesomsättning och därför har hon lätt för att gå upp i vikt. Dessutom måste hon träna hårt också.
Min kommentar:
Vi behöver bara titta oss omkring så ser vi att vi människor inte är lika. Några kan smälla i sig i prinicip hur mycket kolhydrater som helst utan att fara illa och gå upp i vikt. Andra kan knappast ens titta på en portion pasta utan att lägga på sig flera kilo. För oss som har en genetisk predisposition för bukfetma, metabola syndromet, kraftig övervikt och diabetes borde LCHF vara det givna valet. För andra kanske andra modeller passar bättre.
Huruvida detta gentest är den slutliga lösningen på vilken mat människor med vikt- och matrelaterade hälsoproblem ska äta återstår att se. Det finns redan andra varianter på samma tema. Ett är D´Adamos indelning i blodgrupper, en annan metod kallas för Metabolic Typing, där man svarar på ett antal enkätfrågor som ger en indikation på vilken mat man passar bäst för.
Jag kan ännu inte hitta nån länk till artikeln. Så fort jag hittar den lägger jag upp den här!
Postat i: Mat&Hälsa Permalink Kommentarer [15]
