I tidningen TTELA (Trollhättans Tidning och Elfsborgs Läns Allehanda) berättas om Eva-Britt Thiesens fantastiska hälsoresa om LCHF-kost. Foto: Sandra Divinyi.

Eva-Britt Thiesen  från Lilla Edet är ännu en i den långa raden av personer som ätit sig friska från diabetes med LCHF. 

Eva-Britts berättelse beskriver hur det brukar gå till. Först diabetesdiagnos, sedan kostråd från dietist som inte leder till bättring, sedan upptäckt av LCHF-kosten och slutligen tillfrisknande. Vi känner alla till att det är så det brukar gå i normalfallet. Nu väntar vi bara på att hälso- och sjukvården ska upptäcka det också. Tyvärr är det väldigt mycket pengar (många miljarder kronor) inblandade som talar emot att sjukvården kommer att vilja upptäcka denna enkla modell. I väntan på upptäckten är det dock inget som hindrar dig från diabetes typ 2 att pröva själv.

Läs mer om Eva-Britts hälsoresa här! 

I LCHF-magasinet skriver vi i varje nummer om personer som gjort liknande hälsoförbättringar.

En ny studie visar att statiner ökar risken för diabetes hos äldre kvinnor. Det spelade ingen roll vilken statin som patienten åt. Risken ökade för alla olika sorters blodfettssänkande statiner och ses därför som en så kallad "klasseffekt". 

Nu kommer ytterligare en studie som visar att postmenopausala kvinnor som tar statiner löper ökad risk att få diabetes. Ett antal tidigare studier har visat samma sak.

Här är en länk till abstract.

Och här en länk till en artikel om studien som är en delstudie i det stora WHI-projektet. Det var WHI-studien som väckte stor uppmärksamhet för några år sedan då det visade sig att kvinnor som åt mindre fett och mer frukt och grönsaker inte blev friskare än de kvinnor som åt mera fett och mindre frukt och grönsaker. Eftersom WHI-studien var en interventionsstudie så vägde resultatet tungt och resultatet har därför utsatts för väldigt många attacker och bortförklaringar, inte minst i Sverige i Läkartidningen.

Som bekant finns det många epidemiologiska studier som kommit fram till att animalisk mat och mera fett inte är hälsosamt och att "medelhavsmat" är bra. Men sådana studier bevisar som bekant ingenting.  

Vi ska inte inbilla oss att det faktum att statiner ökar risken för diabetes kommer att innebära någon förändring. Den medicinska vetenskapens uppfattning är att det är bättre att sänka kolesterolet med statiner och få diabetes, än att äta mat som gör att man blir kliniskt frisk från sin diabetes. I den medicinska vetenskapens värld är det farligt att äta sig till hälsa. Det kan man dö av! På lång sikt. 

Sjöslaget om bra kost vid diabetes. Om någon månad presenterar Socialstyrelsen sitt kompromissförslag om diabeteskost. Tre koster blir förstahandsalternativ och även LCHF-kosten finns med som en jolle. De senaste årens högintensiva sjöslag om diabeteskost kanske därmed kan biläggas? 

Förra hösten kontaktade jag Socialstyrelsen och undrade hur de skulle implementera kostråd vid diabetes i myndighetens Nationella riktlinjer.

Ansvarig ämbetsman svarade att läget var oklart och att man skulle tillsätta en särskild arbetsgrupp för att fundera vidare på den frågan. I september 2011 är det meningen att gruppen ska presentera sina resultat.

I nya numret av Leva med Diabetes (kom i brevlådan idag!) finns en kort notis om hur arbetet fortskrider och var man sannolikt kommer att landa. Resultatet kommer sannolikt att bli en kompromiss som håller alla dörrar öppna åt alla håll.

Tre koster blir förstahandsval 

Som förstahandsval kommer tre matmodeller att rekommenderas. Det betyder vad jag förstår att det inte föreligger någon rangordning utan att det blir patienten som får avgöra.

De tre kostmodellerna är följande:

1. Traditionell diabeteskost enligt tallriksmodellen.

2. Medelhavskost med mycket baljväxter och fleromättat fett

3. Icke strikt lågkolhydratkost (30-40 energiprocent kolhydrater)

Kjell Asplund säger att alla dessa tre koster har ett visst, men inte särskilt starkt, underlag.

LCHF-kost ska också stödjas 

Och - de diabetiker som vill äta en strikt lågkolhydrakost (LCHF) ska även de få råd och stöd av vården och tätare kontroll vid behov.

Min kommentar: Det finns två sätt att förhålla sig till dessa rekommendationer. Å ena sidan kan man tycka att det är märkligt att kostråd till diabetiker kan bygga på diametralt olika principer. Mycket kolhydrater eller lite kolhydrater för samma sjukdomsdiagnos? Å andra sidan tycker jag det är positivt att det nu blir patientens val som kommer att få större betydelse. Och att sjukvården måste ställa upp och stödja varje patient oavsett vad patienten väljer att äta.

Det ska bli intressant att se om den kontrovers som under de senaste åren rasat mellan myndigheter, forskare och allmänhet i kostfrågan därmed kan läggas till handlingarna. Eller kommer detta förmodade förslag till kompromiss kanske tvärtom att leda till att debatten tilltar i styrka.

Vad tror du? 

Igår berättade Östnytt om resultatet av den diabetesstudie som pågått i Västra Östergötland under två år och som går under arbetsnamnet VÄSTKOST. Vi bör vara klara över att resultaten inte är någon kioskvältare. Det blir sällan så när man genomför studier med lottning och där andelen kolhydrater är ganska hög och fettandelen ganska låg i lågkolhydratgruppen. Nedan redovisar jag de viktigaste resultaten som Hans Guldbrand, distriktsläkare i Motala, varit vänlig att skicka till mig.

Redan här vill jag påpeka att det inte handlade om LCHF-kost. Men jämförelsen är naturligtvis intressant ändå. Forskningshypotesen som studien skulle ge svar på var denna:

Spelar det nån roll om diabetespatienter äter traditionell diabeteskost enligt tallriksmodellen eller kolhydratreducerad kost? 

I studien ingick sammanlagt 61 patienter från två vårdcentraler i västra östergötland med diabetes typ 2. De lottades till två grupper, 30 respektive 31 patienter i varje kostgrupp.

Diabeteskostgruppen skulle försöka äta mat med följande fördelning av makronutrienter räknat i energiprocent: Fett 30 procent, Kolhydrater 55-60 procent och Protein 10-15 procent

Motsvarande fördelning för Lågkolhydratgruppen var:

Fett 50 procent, Kolhydrater 20 procent och Protein 30 procent

Resultat efter 6 månader:

Signifikant minskning av vikt och BMI i båda grupperna efter 6 månader.

Ingen signifikant skillnad mellan grupperna vad gäller vikt och BMI efter 6 månader.

Ingen signifikant sänkning av HbA1c för Diabeteskostgruppen. Signifikant sänkning av HbA1c för Lågkolhydratgruppen. Vid jämförelse mellan grupperna kunde inte signifikans påvisas på 5-procentsnivån, dock på 10-procentsnivån.

Noterbart är att lågkolhydratkosten sänkte blodsockret mer än diabeteskosten efter 6 månader samtidigt som lågkolhydratgruppen minskade intaget av läkemedel något mer än lågfettgruppen.  

Insulin och läkemedelskostnad

Det var en signifikant minskning av läkemedelskostnad och insulin i lågkolhydratgruppen. Det var också en signifikant skillnad mellan grupperna vad gäller läkemedelskostnad och insulin till lågkolhydratgruppens fördel efter 6 månader.

Blodtryck

Båda grupperna sänkte signifikant både systoliskt och diastoliskt blodtryck. Ingen större skillnad mellan grupperna.

Blodfetter

Signifikant ökat HDL och minskad LDL/HDL-kvot i Lågkolhydratgruppen. Dock inga signifikanta skillnader mellan grupperna.

Sammanfattning efter 6 månader:

God viktnedgång kunde ses i båda grupperna utan någon skillnad mellan grupperna. Lågkolhydratkosten har i högre grad sänkt blodsockret än lågfettkosten. Blodfetterna påverkades mera gynnsamt av lågkolhydratkosten än av lågfettkosten. God blodtryckssänkning kunde ses i båda grupperna.

Läkemedelskostnaderna för blodsockersänkande läkemedel kunde minskas i lågkolhydratgruppen.

Sammanfattning efter 24 månader:

Efter två år hade skillnaderna mellan grupperna minskat ytterligare. Jämförbar viktminskning kunde ses i båda grupperna under hela studietiden. Lågkolhydratkosten har i högre grad sänkt blodsockret än lågfettkosten första sex månaderna, därefter har en utjämning skett som torde förklaras av sämre följsamhet. Lågkolhydratkosten med högt fettinnehåll gav inte någon negativ påverkan på blodfetterna. God blodtryckssänkning kunde ses i båda grupperna. Liksom i andra koststudier framgår att det för många är svårt att hålla fast vid en speciell diet en längre tid.

Min slutkommentar:

Efter två år kan vi således slå fast att lågkolhydratkost är något lite bättre än den fettsnåla och kolhydratrika diabeteskosten. Skillnaderna är dock mycket små. Det finns därför ingen anledning för vare sig myndigheter, dietister, diabetessjuksköterskor eller läkare att avråda från lågkolhydratkost. Patienterna bör själva erbjudas att välja vilken modell som passar dem bäst. Det måste bli slut på det osakliga förtalet av lågkolhydratkost vid diabetes från ledande opinionsbildare som de båda professorerna Mai-Lis Hellenius och Karin Schenk-Gustavsson. 

Att skillnaderna efter 24 månader blev så små mellan grupperna förklaras av att lågkolhydratgruppen åt en ansenlig mängd kolhydrater sista året och att fettandelen inte var så hög. Skillnaden mellan grupperna blev därför ganska liten. Så blir det nästan alltid i denna typ av studier. Detta var heller ingen studie där man jämförde LCHF med fettsnål diabeteskost.

Mer om detta hos Kostdoktorn.

Dr Richard Bernstein är en legendarisk diabetesläkare i USA som under flera decennier propagerat för lågkolhydratkost vid diabetes. I detta klipp debatterar han denna kost med en känd amerikansk dietistkvinna som är av en helt annan uppfattning. Hon anser att en diabetiker ska äta "vanlig" mat och äta läkarmedel. Det ger den bästa hälsomässiga effekten enligt henne.

Dr Bernstein har själv typ 1 diabetes och nästa år fyller han 80 år. Väl att märka tycks han vara vid god vigör. För tre år sedan presenterade jag Dr Bernstein i bloggen. Här kan du läsa vad jag skrev då. 

Livsmedelsverkets kostråd förebygger diabetes, enligt svensk diabetesprofessor. 

Det är ett känt faktum att mycket av den fortbildning som våra kära medarbetare i hälso- och sjukvården genomgår sponsras av läkemedelsindustrin. Det intressanta med denna högkvalitativa fortbildning är inte vad som lärs ut utan vad som inte lärs ut. Här är ett exempel från ett symposium om prediabetes arrangerat av läkemedelsföretaget Sanofi Aventis. 

Symposiet var av allt att döma mycket proffsigt och välorganiserat och deltagarna tycktes vara väldigt nöjda. Sanofi Aventis har lagt ut en videosammanfattning av symposiet på sin hemsida.

När du ser på sammanfattningen, fundera på var kosten kommer in i bilden. Fundera också på vad det kan betyda att en svensk diabetesprofessor lyfter fram Livsmedelsverkets kostråd som diabetsförebyggande. 

Lyssna och lär. Notera också hur symposiedeltagarna är helskärpta och verkligen tar till sig den information som de renommérade forskarna, professorerna Tuomiletho, Ferrannini, Berne och Agardh, förmedlar. Allt under professor Jan Bolinders visa moderatorskap.

Här är länken till en sammanfattning av seminariet som varar i cirka nio minuter. 

I början av april var jag med på LCHF-kryssningen till Åbo. Med på resan var dels Axel Naver, journalist från Sveriges Radios vetenskapsredaktion, och dels ett reportageteam från SVT.

Idag sändes Vetandets Värld i P1 och där kan du lyssna på vad Axel Naver kom fram till efter att ha varit med på resan. Bland annat intervjuas Marianne Pettersson och Annika Dahlqvist.

I övrigt medverkar Kjell Asplund, ordförande i SBU:s arbetsgrupp som presenterade rapporten Mat vid diabetes igår.

- Håll ner på energiintaget, är Asplunds viktigaste råd till diabetespatienterna.

Asplund berättar också intressant om vad diabetespatienter fick äta under 40-talet och hur det gick till när fettskräcken gjorde sitt intåg i Sverige. 

Asplund förklarar också varför Jörgen Vesti Nielsens Karlshamnsstudie inte inkluderades i SBU-rapporten. 

Här lyssnar du på programmet! 

Nu är SBUs arbetsgrupp klar med sin vetenskapliga genomgång av vilken mat som är bäst för personer med diabetes. Detta aktstycke kommer att diskuteras en hel del den närmaste tiden. Arbetsgruppen har valt en politiskt korrekt linje i frågan. LCHF-kosten liknas vid off label-förskrivning utanför godkända indikationer.

Häromdagen tog jag kontakt med Ragnar Levi om att få SBU-rapporten snarast möjligt. Du får den när den är klar, sa han. Kan du inte skicka det du har? frågade jag. Nej, men jag lovar att jag meddelar dig så fort vi går ut med pressmeddelande, sa han. Idag på morgonen fick jag meddelandet från Ragnar, vilket jag tackar för.

DN sätter agendan 

Idag skriver också Dagens Nyheter om rapporten, vilket naturligvis betyder att tidningen fått ta del av rapporten långt i förväg. Det är nämligen viktigt att Sveriges malligaste morgontidning får sätta agendan. Karin Bojs uppbrister att "Äntligen får vi besked!" Diabetespatienten Anders Blomgren intervjuas och han får illustrera påståendet att dietisternas kostråd genom åren i stort sett varit korrekta. Tidningen skriver även att de kostråd som dietisternas tidigare gett till diabetespatienterna i stort sett bekräftas av de råd som finns i rapporten. Låt oss gissa att den kritiserade dietistkåren i denna rapport kommer att finna trösterika argument för sina egen verksamhet.  

Som vanligt lyser den kritiska granskningen med sin frånvaro i DNs rapportering. Kritiken och analysen får vi själva stå för.

LCHF jämställs med off labelförskrivning! 

Jag har nu läst SBUs sammanfattning av rapporten och hittat ett mycket intressant textparti:

"Så länge det vetenskapliga underlaget är så magert, bör rekommendationer om extrem lågkolhydratkost (10–20 E% från kolhydrater) fortfarande betraktas som bristfälligt vetenskapligt underbyggda (motsvarande så kallad ”off label”-förskrivning av läkemedel utanför godkända indikationer). För de personer med diabetes som ändå vill pröva den här typen av kost bör säkerheten och behovet av särskild uppföljning beaktas." 

Här är länken till SBUs hemsida där du kan ladda ner hela rapporten.

Fyra år efter diagnosen typ 1 diabetes har Amina Madani ännu inte börjat injicera insulin. Hon klarar sig utan insulin tack vare LCHF-kost och motion.

När Amina Madani från Bergen fick diagnosen typ 1 diabetes var hon 17 år. Hon fick börja lära sig ta sina dagliga insulinsprutor. Hon fick också de sedvanliga evidensbaserade kostråden att äta grovt bröd, rikligt med frukt och grönsaker och vara försiktig med socker, läsk och kakor. Men sen gjorde hon något oväntat...

Amina började läsa in sig på sambanden mellan kost och hälsa och började förstå att hon kanske skulle må bra av att minska intaget av kolhydrater. I början följde hon Fedon Lindbergs GI-modell, men så kom hon i kontakt med den norska lågkolhydratrörelsen och den polske läkaren Jan Kvasniewski...

Hittade LCHF-kosten

Amina var också flitig med fysisk träning och tillsammans med att hon drog ner på de snabba kolhydraterna märkte hon att hon ibland fick låga blodsockernivåer. Hennes läkare sa att hon kunde sluta med insulinsprutorna en period eftersom hon just nu var inne i typ 1 diabetikerns smekmånadsperiod. Det är inte helt ovanligt att en nydebuterad typ 1 diabetiker första tiden kan klara sig utan insulin om man sköter sig. Så småningom började blodsockret helt planeligt att stiga igen - Aminas smekmånadsperiod började av allt att döma närma sig sitt slut.

Insulinfri efter fyra år

Då fick hon genom den norska lågkolhydratföreningen tips om den polske läkaren Jan Kwasniewski. Hon följde med på en gruppresa till Polen för att besöka hans klinik. Numera äter Amina en LCHF-kost enligt Kvasniewskis principer och ännu fyra år efter diagnosen klarar hon sig utan insulinsprutor.

Framtiden får utvisa hur länge hon klarar sig. Under tiden håller Amina på att utbilda sig till läkare. Hon kommer sannolikt att bli den nya unga generationens läkare som verkligen inser sambandet mellan kost och hälsa.

Hela denna inspirerande artikel är publicerad i den norska tidningen Mat og Helse. Nordens i särklass bästa hälsotidning.

En ny studie kommer fram till att om man tar en tupplur på jobbet ökar risken för diabetes.<p> Själv har jag en liten annan tolkning av studiens resultat.

En ny studie har antytt en samband mellan personer som tar en tupplur och ökad risk för diabetes. Frågan är förstås om det är fråga om en association eller ett orsakssamband. Min tolkning av studien är något annorlunda än forskarnas.

Att ta en tupplur har i regel varit något som anses vara bra för kroppen och själen. Att snabbt kunna ta en mikropaus i den dagliga stresstillvaron för att återhämta sig, har ansetts vara bra för hälsan.

Ger tuppluren hälsa eller sjukdom?

Den studie som nu är aktuell anser att personer som tar en tupplur ökar risken för att insjukna i diabetes. Folk som sover någon kvart på jobbet tenderar enligt forskarna att vara mindre fysiskt aktiva nämligen. Jag ser en annan möjlig förklaring.

Det är mycket väl känt att efter en diger och kolhydratstinn lunchmåltid stiger blodsockret i kroppen. Man drabbas av något som på läkarspråk kallas för postprandiell hyperglykemi. Vi har väl alla noterat att man kan känna sig dåsig och trött efter en måltid. Personer med begynnande metabolt syndorom och begynnande insulinresistens får i regel en kraftigare höjning av blodsockret och eftersom insulinsvaret i regel kommer senare för dessa personer för att sedan skjuta i taket, så innebär det att en person som redan ligger i riskzonen för diabetes drabbas av större trotthet efter måltid än andra.

Vad är hönan och vad är ägget?

Det kan alltså mycket väl vara så att personer som blir tröttare än andra efter lunchen och tar sig en tupplur redan har en större risk att drabbas av diabetes. Det är alltså inte tuppluren i sig som ökar risken för diabetes, utan den metabola oreda som råder i personens kropp som gör att denne mer än andra vill sova på maten.

Den möjliga förklaringen har forskarna inte beaktat enligt vad jag kunnat se. Men jag har inte läst hela studien i original. Vad som är hönan och vad som är ägget är inte alltid så lätt att bevisa.

Här är en länk till artikeln om studien.

OBS! Tillägg 17 mars 2009:

Maj gjorde mig uppmärksam på att jag dabbat mig ordentligt med ovanstående postning (se hennes kommentar!). Jag måste ge henne rätt. Den studie jag länkar till handlar om något annat, nämligen kortare nattsömn. Detta är alltså en postning jag inte borde skrivit. Eftersom jag helt enkelt vilselett läsaren. Jag låter ändå inlägget ligga kvar med detta tillägg. Som ett exempel på att även jag kan göra misstag. Jag brukar då och då inskärpa att allt man läser ska läsas med kritisk blick. Maj gjorde det och uppmärksammade mitt misstag. Hur det kunde bli såhär fel begriper jag inte riktigt. Sannolikt var jag lite påverkad av rödvin efter lördagsmiddagen eller liknande. Det blev en toxisk epistel som gick käpprätt åt skogen! En del av mina antagonister har möjligen blivit lite skadeglada. Det bjuder jag i så fall på.

Marit Paulsen är starkt kritisk till lågkolhydratkosten om jag förstod henne rätt när hon var med i Kunskapskanalens Storforum om mat häromdagen.

Marit Paulsen utkommer i april med en bok om maten och vår framtid – Lurad på laxen. Hon är mycket kritisk till den rika världens rovdrift på den fattiga världens bekostnad. Även om hon kanske inte är riktigt påläst så var hon mycket kritisk till lågkolhydratkost i Kunskapskanalens Storforum häromdagen. Det var i alla fall så jag uppfattade henne.

Jag har alltid haft en viss förkärlek för Marit Paulsen. Hon verkar genuin på något sätt. En riktig bonnkärring och miljökämpe! Hennes språk är målande och vitalt. Fjärran från akademiskt lullull. Vi minns alla när Marit helt plötsligt gick från sossarna till Folkpartiet och kanske blev tungan på vågen i folkomröstningen om det svenska medlemskapet i EU.

Diabetes i 25 år

Marit Paulsen har haft typ 2 diabetes i 25 år. Nästan alla hennes släktingar har diabetes. Hon inser att maten och motionen är viktig för sjukdomen. Mycket längre än så sträcker sig inte hennes funderingar. Hon säger att hon nog borde ätit "diabetikermat" från begynnelsen.

I Storforum sa hon bland annat något i stil med att solidariteten med den fattiga världen är viktigare än vår egen hälsa. Och om den odlingsbara mark som Jorden kan uppbringa fördelas på hela världens befolkning så har var och en endast cirka en tredjedels fotbollsplan att odla på. Snacket om ekologiskt och närodlat är mest nys enligt henne.

Problem med hälsan

Marit Paulsen har haft svåra problem med sin hälsa. Stressen i EU-parlamentet krävde sin tribut. Hennes hjärta löpte amok och hon tvingades lämna alla politiska uppdrag. Men nu är hon på gång igen.

I april kommer som sagt hennes bok Lurad av laxen - Sant & falskt om maten. Den måste man självklart läsa. Det är möjligt att denna bonnkärring kommer att bli en hård motståndare till oss som förespråkar LCHF. Vi tillhör ju dem som i vårt överflöd kan unna oss lyxen att tära på jordens krympande resurser. Enligt Marit alltså.

Undrar om Marit Paulsen skulle ändra uppfattning om hon fick bättre hälsa med LCHF? Sannolikt är hon för ideologiskt blockerad för att försöka.

Här kan du läsa en krönika som hon skrev när hon var ny krönikör i Diabetesförbundets tidning.

Och här en länk till hennes bok.

Den 1 oktober uppmärksammade jag den så kallade Diabetesbarometern i Finland här i bloggen. Skrev en kortfattat referat av innehållet och la ut tre illustrativa kartbilder på hur förekomsten av typ 2 diabetes exploderat i Finland under de senaste 20 åren. Mitt inlägg genererade glädjande många kommentarer i andra bloggar.

Jag tänkte här lägga ut några av de ringar på vattnet som inlägget gav upphov till:

Ringarna på vattnet:

Kosdoktorn har kommenterat inlägget vid två tillfällen, här och här.

Matfriskbloggen skrev flera kommentarer i rask följd, till exempel här, här och här.

Annika Dahlqvist puffade för inlägget här.

Nytt begrepp: iatrogen diabetes

Kostdoktorn myntar nu begreppet iatrogen diabetes. Det medicinska ordet Iatrogen betyder att en metod som används för att behandla en sjukdom förvärrar sjukdomen. Tilläggas bör att behandlingen ges i tron att den är verksom och att den försämring som inträder är oavsiktlig.

Stämmer ej med verkligheten

Problemet med denna definition är att den knappast stämmer med verkligheten. Hälso- och sjukvården och dess medarbetare har de senaste åren kunnat läsa massor om lågkolhydratkost. Det har diskuterats livligt i Läkartidningen och i dietisternas tidning Dietistaktuellt. Tidningar och teve har varit fulla med nyheter och debatter om detta. Flera välgjorde studier har kommit de senaste åren som visat på lågkolhydratkostens fördelar vid diabetessjukdom. För att en behandling ska kunna betecknas som iatrogen måste den ha satts in i tron att den är bra. Ingen som verkar inom hälso- och sjukvården idag kan ha missat att en fettsnål och kolhydratrik kost försämrar den metabola kontrollen för diabetiker. Mekanismerna är också väl belagda.

Den iatrogena tesen faller platt

Min slutsats av detta är att de kostråd som idag omhuldas och rekommenderas till diabetiker ges mot bättre vetande. Det är således fråga om en medveten vanvård av gruppen diabetiker. I detta läge går det inte inte att hävda att läkare, dietister och sjuksköterskor handlar i brist på kunskap. Deras handlande styrs av andra intressen än patientens bästa. Vilka dessa intressen är kan man alltid spekulera över. Vi kan spekulera i ett antal förklaringsmodeller, till exempel slentrian, gruppmentanlitet, prestige, korruption, förlegade guidelines etc. Att personalen idag skulle vara oinformerad betraktar jag som uteslutet. Därmed faller hypotesen att det skulle vara fråga om ett oavsiktligt handlande. Det är bara korkat helt enkelt!

I Finland ökar förekomsten av både typ 1 och typ 2 diabetes över tid. De tre kartorna ovan visar läget för typ 2 diabetes 1988, 1995 och 2002. Ju rödare desto högre förekomst av typ 2 diabetes.

I Sverige säger man att insjuknandet i diabetes inte ökar över tiden. Det är ungefär lika många som insjuknar år efter år. Det finns statistik på detta också. Min förförståelse säger mig att denna statistik inte säger hela sanningen. Låt mig ta Finland som jämförande exempel.

Diabetesbarometern är en rapport som berättar om läget i Finland. Av denna rapport framgår ganska tydligt att fler och fler insjuknar i diabetes.

Siffror som oroar

Diabetesbarometern pekar på mycket oroväckande siffror. Antalet diabetiker ökar snabbare än man tidigare har trott. Fetman ökar och leder till en diabetesepidemi som förefaller att ha tagit alla på sängen. Nästan hälften av befolkningen i vuxen ålder riskerar att insjukna i typ 2-diabetes om fetman ökar i lika snabb takt också framöver. Därför behövs det snabba tag för att motverka viktökningen bland finländarna.

Typ 1-diabetes står för ungefär 15 % av det totala antalet diabetiker. Det finns ungefär 40 000 typ 1-diabetiker i Finland. Det finns omkring 500 000 personer i Finland med nedsatt sockertolerans och en betydande risk att få typ 2-diabetes. Av dem insjuknar 5–10 % årligen.

I rapporten skriver man att finländarna överlag äter bättre mat och grönsaker står för en större andel av kosten. Dessutom uppvisar kolesterolvärdena en nedåtgående trend. Gröna grönsaker, frukt och bär, fullkornsprodukter samt vegetabiliska oljor och margarin minskar risken för typ 2-diabetes. Påstår man i rapporten.

Stort kolhydratintag rekommenderas

Ett nyckelcitat ur rapporten:

"Näringsrekommendationerna tar fasta på stort kolhydratintag och litet fettintag." (sid21)

Vi vet att man i Finland satsat stora pengar på diabetesprevention. Man är ledande när det gäller att sänka kolesterolnivåerna på befolkningsnivå. Och av rapporten framgår att finländarna är fysisiskt aktiva. Ändå går utvecklingen åt fel håll. Vad kan det bero på?

Här kan du hämta hem Diabetesbarometern som pdffil.

Man upphör aldrig att förvånas över hur forskare förvanskar vad man kommit fram till för att inte riskera att hamna i skamvrån.

Det uteblivna risken förvandlas till en risk!

Första meningen i abstraktet lyder i svensk översättning:

Minskat fettintag och viktnedgång och ökad fysisk aktivitet kan minska risken för diabetes mellitus hos personer med nesatt glukostolerans.

Metod: 48 835 postmenopausala kvinnor delades in i två grupper. Den ena gruppen (19 541 kvinnor) skulle äta lågfettsmat med max 20 energiprocent fett, mer grönsaker frukt och spannmål. Den andra gruppen (29 294 personer) skulle äta på som vanligt och fungera som kontrollgrupp.

Konklusion: En lågfettsmat för huvudsakligen friska postmenopausala kvinnor visade inga tecken på minskad diabetesrisk efter 8,1 år uppföljning!

Min kommentar: Jämför konklusionen med den inledande meningen i abstractet. Där påstår man ju att minskat fettingat minskar risken för diabetes. Resultatet visade inte detta. Hur kan man då skriva på det sättet? Jo, i vanlig ordning har man gjort en så kallad subgruppsanalys vilket betyder att man väljer ut en liten grupp av helheten som passar det man vill bevisa. Det fanns en icke signifikant trend i denna ihopskrapade subgrupp.

Det var fjorton forskare inblandade i denna soppa, vilket leder tankarna till ett gammalt ordspråk. Ni vet vilket.

Här är länken till studieabstractet.

Postat i: Diabetes  Permalink   Kommentarer [12]  

I veckans nummer av Läkartidningen refereras ytterligare en delstudie av den berykta ACCORD-studien. Ni vet den som medförde att patienter som sattes på intensiv läkemedelsbehandling blev sjukare och dog i större omfattning är de patienter som fick mera måttliga mängder av medicin.

Det jag reagerar på är hur denna nya studie presenteras i Läkartidningen.

Vad orsakar den högre dödligheten?

Journalisten skriver att:

"Typ 2-diabetiker som sänker sitt HbA1c kraftigt löper ökad risk att avlida och drabbas av kardiovaskulära händelser jämfört med typ 2-diabetiker som inte sänker sitt blodsocker lika kraftigt. De något förvånande rönen presenteras i tidskriften New England Journal of Medicine."

Vidare:

"Studiedeltagarna hade initialt ett HbA1c på i genomsnitt 8,1 procent. De lottades till två grupper: en som sänkte sitt HbA1c kraftigt med ett målvärde under 6,0 procent och en grupp som behandlades mer moderat med ett HbA1c-mål på mellan 7,0 och 7,9 procent. Beslut om vilken behandling patienterna fick för att försöka uppnå det HbA1c-mål de randomiserats till fattades av respektive behandlande läkare. Till typerna av preparat som användes hörde sedvanlig diabetesbehandling med bla insulin, sulfonureider, metformin och rosiglitazon."

Efter ett års behandling hade de patienterna som randomiserats till kraftfull behandling nått ett HbA1c-värde som i genomsnitt uppgick till 6,4 procent, vilket ska jämföras med 7,5 procent för gruppen som fått »normal« behandling. Det visade sig att gruppen som fått kraftfull behandling för att sänka sitt HbA1c uppvisade ökad mortalitet jämfört med normalbehandlade, totalt avled 257 individer i »intensivbehandlingsgruppen« jämfört med 203 i den »normalbehandlade« gruppen. Författarna noterade även fler fall av kardiovaskulära händelser i gruppen som behandlats intensivt; skillnaden var dock inte lika markerad som avseende mortalitet. Forskarna misstänker att den ökade dödligheten kan ha orsakats av intensivt behandlade patienter inte sällan får flera olika preparat, vilket kan leda till interaktion mellan preparaten alternativt biverkningar till följd av fler använda preparat, interaktioner undantaget, och högre doser.

Min kommentar:

Det är alltså inte det kraftigt sänkta långtidssockret i sig som orsakar högre dödlighet utan den aggressiva läkemedelsbehandlingen som sannolikt ligger bakom de högre dödstalen! Att en diabetiker som genom kost- och livsstilsförändring kraftigt lyckas få ner sitt HbA1C skulle löpa ökad risk att dö är naturligtvis en ren förfalskning av verkligheten.

Här är länken till artikeln i Läkartidningen.