Mats Andersson, känd TV-meteorolog vid SMHI, gav söndagen den 21 augusti 2011 en tänkvärd och samtidigt mycket skrämmande framtidsbild av världen som den kan se ut om 40 år. Budskapet framfördes helt utan dramatik. Ungefär som om det var en trist prognos om morgondagens väder.  Klicka på spelaren ovan.

Nu på morgonen fick jag tips om ett inslag i Sveriges Radios väderprogram Cirrus, en programserie som avslutades i söndags, dvs 21 augusti. Det märkliga med detta inslag är att det innehåller information som är mycket skrämmande. Det är den kände TV-meteorologen Mats Andersson som talar.

Mats gör ett försök att teckna en framtidsbild av världen hur den kan se ut år 2050. Bilden är högdramatisk men Anderssons röst är fullkomligt neutral. Det är ungefär som om han gör en trist prognos över en morgondag med lätt duggregn. Dramatiken ligger i det faktum att om Andersson har rätt, så kommer de närmaste 40 åren bestå av en enda lång rad ofattbara katastrofer. Några axplock:

Norra Europa har stängt gränserna mot Sydeuropa. Gränsen går vid norra Spanien och Italien. År 2050 finns knappt 6 miljarder människor på jorden. Av någon anledning har 3 miljarder människor "försvunnit". Han tecknar även en intressant bild av säkerhets- och maktläget i världen med ett Kina på fallrepet.

Hursomhelst. Mats Andersson, som i åratal på ett trevligt och charmigt sätt berättat vilket väder vi ska få i morgon, har här formulerat tankar som ingen annan vad jag vet har gjort i Sveriges Radio tidigare.

Det kan vara intressant att jämföra Anderssons beräkning av hur många människor vi har på planeten år 2050 med Hans Roslings optimistiska scenario. Differensen ligger på 3 miljarder människor. I sanning en dramatisk skillnad. Vad vet Andersson som inte Rosling vet?

Å andra sidan vet vi att SMHI har fått stark kritik för att inte kunna prognostisera ens morgondagens väder. Mats Anderssons långtidsprognos 40 år framåt i tiden bör kanske därför tas med en viss nypa salt.

Vad tror du?

Nyligen sände SVT en enastående Science fiction-serie där vi fick trovärdiga inblickar i hur vårt samhälle kan se ut om cirka 50 år. Bilden ovan visar schablonbilden av det framtida samhället. Men den bild av framtiden som denna TV-serie skildrade var en helt annan. 

En av de absolut bästa TV-serier som någonsin visats sändes alldeles nyligen i den statliga fria televisionen. Vi fick blicka in i framtidens samhälle som det kan se ut om 50 år. Allt mycket trovärdigt skildrat och med lysande skådespelarinsatser i alla roller. Vill du veta vilken TV-serie jag talar om – läs vidare.

Det var ett i huvudsak agrart samhälle som trädde fram. Samhället och människorna hade återgått till vad naturen ger. Av massbilismen fanns inte mycket kvar. En och annan bil syntes här och där men det var endast mycket förmögna personer som kunde unna sig lyxen att ha en bil.

Tydligare och mer träffande än så kan inte effekterna av oljetoppen (Peak Oil) skildras.

För att råda bot på 2020-2030-talets massarbetslöshet hade uppenbarligen den framtida staten infört ändamålsenliga subventioner så att den produktiva och mervärdeskapande arbetarklass som tidigare arbetat i enorma just-in-time industrier, numera kunde arbeta med improduktiva hushållsnära tjänster av olika slag.

Detta framtidssamhälle var sannolikt uppbyggt på RUT- och ROT-reformer i kollosalformat. 

Av den energislukande kommunikationsteknologi som var så vanlig i skiftet mellan 1900 och 2000-tal sågs i princip ingenting. I framtiden kommer den trådburna och resurssnåla fasta telefonen att komma till heders igen.

Hemelektronikens förtrollande underhållningsindustri och den därmed sammanhängande digitala masskonsumismen hade packat ihop fullständigt. Inte en dator så långt ögat når. Den hade ersatts av trevliga sociala sammankomster ute i det fria eller vid middagsbordet.

I denna TV-serie skildrades ett pastoralt och människovänligt framtidssamhälle, mycket fjärran från den väldiga katastrof som många av dagens domedagsprofeter vill göra den till.

Undrar du vilket TV-serie jag talar om? Många har naturligtvis redan gissa svaret: 

Downton Abbey!

Julstämning. Utsikt från vårt köksfönster, julen 2009. Kattungen Caspar (en ragdoll), till vänster och bonnkatten Rasputin till höger håller koll.   

Inför julhelg och årsskifte tänkte jag sammanfatta året som gått. Dels för att jag själv ska få en överblick över vad som egentligen hände och dels för att andra måhända ska ges möjlighet att enkelt få en resumé. Idag på julaftonsmorgonen är den stora nyheten att man inte blir tjock av fett. Något som vi känt till i många år, men som tydligen av medierna uppfattas som en "nyhet". Här följer ett litet axplock av Toxiska Epistlars insatser under året.

Den 26 januari gör Andreas "Kostdoktorn" Eenfeldt debut i televisionen. Jag hade blivit uppringd av TV4s morgonredaktion och eftersom Dr Dahlqvist var upptagen med annat så tipsade jag redaktionen att kontakta Andreas. Debatten handlade om lågkolhydratkostens framfart, vilket Livsmedelsverkets vikarierande chefsideolog Ulf Bohman uttryckte sitt ogillande över.

Aktuellt kör i diket

I slutet av februari sänder statstelevisionens Aktuelltredaktion ett uppseende inslag där man hänger ut Viktväktarna och Fredrik Paulun som profitörer. Den numera tämligen knarrige professor Rössner får agera objektiv kunskapskälla, trots att han själv under många år varit inblandad i Aftonbladets kommersiella Viktklubb.se.

Hotet mot Sverige som industrination

Finanskrisens efterverkningar får dramatiska följder för Sverige. Företag som Volvo och Saab hänger på ruinens brant. Kineserna tycks vilja lägga beslag på våra gamla företagsklenoder. För att förstå vad som håller på att hända med Sverige som industrination måste man ha historien klar för sig. Mitt i den värsta kris som drabbat landet under efterkrigstiden har de politiska partierna inga svar att ge. Annat än att gräla med varandra.

En klassiker!

I slutet av april får vi vara med om ett generationsskifte. Det sker när den unge Fredrik Nyström, professor i medicin från Linköping, diskuterar mättat fett med Der Alte, professor Stephan Rössner. Aldrig förr har en ung professor så totalt klätt av en gammal professorskollega. Allt händer under några korta minuter i radions P1 Morgon. En given radioklassiker!

Svininfluensan gör entré

I månadsskiftet april/maj är rubrikerna svarta - svininfluensan hotar att utplåna mänskligheten får vi veta. Det enorma media- och myndighetspådraget är svårt att riktigt förstå. Vad ligger bakom? Jag följer med intresse utvecklingen och försöker begripa vad som sker under det som synes ske. Det tar dock några månader innan jag fattar hur det hänger ihop.

Livsmedelsverkets 72 studier utan vetenskaplig substans

Under våren har Livsmedelsverkets ökända "tusentals studier" som visar att mättat fett är farligt reducerats till 72 stycken, varav 8 talar i motsatt riktning. I Dagens Medicin krossar Uffe Ravnskov mfl Livsmedelsverkets lista. Det tar lång tid för Livsmedelsverket att knåpa ihop ett svar och när det väl kommer handlar svaret om andra saker. Egentligen avgjordes fettdebatten redan 2008 i Läkartidningen. Nu avgjordes den igen. Slutsatsen som kan dras är att det inte finns något vetenskapligt stöd för att mättat fett är farligt. Myndigheten har i skrivande stund inte sett sig föranlåten att revidera sin fettskrämda uppfattning.

Glamourpojken

Ulf Risérus är en ung och framåt fettforskare från Uppsala. Han ses av vissa som en påläggskalv som ska föra det fettskrämda budskapet vidare, så länge det nu håller. Risérus har många talanger, vilket framgick av det porträtt jag tecknade av honom i slutet av maj.

Pakten mellan regering och livsmedelsindustri

I den signade midsommartid sluter regeringen, livsmedelsindustrin och dagligvaruhandeln en pakt som ska befordra bra matvanor för svenska folket. Bra matvanor i detta fall betyder en intensifierad satsning på nyckelhålsmärkta livsmedel.

En höst i svininfluensans tecken – det stora avslöjandet

Under hösten är svininfluensan den stora saken. Jag skriver en hel del om denna påstådda farsot och lyckas som ende journalist avslöja den egentliga innebörden av det pandemigarantiavtal som slöts mellan Socialstyrelsen och vaccinproducenten i november 2007. Avslöjandet får stor uppmärksamhet vilket gläder en gammal murvel.

Dan Larhammar och hans dolda jäv

När föreningen SARA genom tidningen 2000-Talets Vetenskap meddelar att Annika Dahlqvist tilldelats 2009 års Gnistan-pris skriver chefsskeptikern Dan Larhammar en infam hetsartikel om Annika Dahlqvist på Folkvettarnas hemsida. När jag avslöjar att makarna Larhammar har ett familjeföretag som konsultar för läkemedelsindustrin, blir det liv i luckan.

LCHF-magasinet

Under året är jag tillsammans med Margareta Lundström, Sten-Sture Skaldeman och Annika Dahlqvist med och lanserar en ny tidning - LCHF-magasinet. Lanseringen sker i oktober och redan efter drygt två månader har tidningen fått in drygt 1700 presumtiva prenumeranter. I mars 2010 kommer första numret.

Kalorihypotesens hädanfärd

Kalorihypotesen är ett kärt diskussionsämne. Etablissemangsforskare och andra träningsgurus hävdar att kaloriintaget bestämmer vikten, något som vi lågkolhydratkostare menar är en missuppfattning. I den norska Läkartidningen publiceras ett unikt patientfall som på ett åskådligt sätt visar att kalorihypotesens dogmer inte håller när den konfronteras med verkligheten. 

Det har varit ett händelserikt år. Nu läggs det snart till handlingarna. Jag ber att få tillönska alla mina bloggläsare en riktigt God jul och Ett Gott Nytt År. Och samtidigt tackar jag för alla kloka kommentarer - uppskattande som kritiska.

Elefanten uppnår hög ålder om den får vandra fritt på savannen. Men om den placeras i en djurpark med alla dess civilisatoriska omsorger, går den en tidig död till mötes. Detta öde tycks drabba de flesta däggdjur som tvingas stressa runt i ekorrhjulet.

Häromdagen läste jag en artikel i Dagens Nyheter som berättade att elefanter som lever i djurparker dör i unga år. En elefant i en djurpark lägger snabeln i vädret vid 17 års ålder, medan hans kusin som vandrar fritt på savannen i Afrika blir i snitt 56 år.

Jag funderar ett varv till över denna nyhet och gör följande reflektion:

Att leva i det fria

Ur ett evolutionsmedicinskt perspektiv finns det mycket som tyder på att fritt levande däggdjur, inklusive människan, inte drabbas av civilisationens kroniska sjukdomar. Fritt levande däggdjur drabbas inte av åderförkalkning och hjärtkärlsjukdom. De äter den mat de har tillgång till i sin ekologiska nisch och tycks leva ett långt liv.

På samma sätt, tänker jag, bör det vara för de människor som lever under ursprungliga förhållanden. Och så tycks det vara. De ursprungsbefolkningar som har undersökts uppvisar i allmänhet god hälsa och lever ett långt liv. Men så snart de införlivas i civilisationen så kommer folksjukdomarna som ett brev på posten.

Ett argument som ofta hörs är att människan under äldre stenåldern inte blev särskilt gammal. Och att hon därför aldrig hann att utveckla civilisationssjukdomar som cancer, diabetes, fetma, hjärtkärlsjukdom och demens.

Men - om en elefant kan leva nästan 60 år ute i det fria, utan tillgång till akutsjukvård, statiner, blodtryckssänkare och insulinsprutor, så kunde nog ursprungsbefolkningarna uppnå hög ålder de med.

Eller i ekorrhjulet

Det är när vi däggdjur placeras i det civilisatoriska erkorrhjulet eller i en djurpark som många av oss blir sjuka och dör i förtid. Att vi människor i den utvecklade världen ändå kan behålla livhanken så länge som vi gör beror sannolikt på tillgången på livsuppehållande behandling.

De multiresistenta bakterierna är på väg att spridas ut i samhället. De harmlösa bakterieåkommor som allmänläkarna under decennier har dränkt i antibiotika kommer nu tillbaka bakvägen - denna gång som mördarbakterier som inget tycks bita på.

Inga bevis
Läkarna i primärvården har länge slagit vakt om att få gå klädda som de vill på jobbet. Trots att många landsting infört krav på kortärmat, ring- och klockfritt samt skyddsdräkt har många distriktsläkare fortsatt vara civilklädda. Socialstyrelsens vill nu att "arbetskläderna ska ha korta ärmar". Allt i syfte att förbättra hygienen. Flera läkare har motsatt sig detta. Det finns inga bevis för att det finns nån smitta i primärvården säger man från Svensk Föreningen för Allmänmedicin (SFAM).
- Vi kommer att protestera. Styrelsen kommer att ta fram en skrivelse eller uppvakta Socialstyrelsen, säger allmänläkaren Robert Svartholm till Dagens Medicin.

Försiktighetsprincipens olidliga lätthet
Socialstyrelsen sitter i en bra sits. Man kan använda sig av försiktighetsprincipen efter eget gottfinnande. I vissa fall, till exempel när det gäller riskerna med tandamalgam och mobiltelefoner vill man inte veta av nån försiktighetsprincip, trots att det finns åtskilliga studier och tusentals människor som blivit sjuka.

Notera hur elegant Anders Tegnell på Socialstyrelsen använder sig av försikthetsprincipen:
Enligt Tegnell, skriver Dagens Medicin, är det rimligt att tillämpa försiktighetsprincipen som innebär att man betraktar civila kläder på läkare som en riskfaktor innan det bevisats att de är riskfria.

Den mest surmulna och kanske orginellaste invändningen, vars vetenskapliga värde kan diskuteras, kommer från Bengt von Zur-Mühlen, ordförande för allmänläkarna i Uppland.
- Den nya dräkten har för små fickor, stetoskopet får inte plats. Sen är det viktigt med identifikation, att äldre patienter vet vem som är läkare, annars kan det bli förvirrat, exempelvis vid ronden, säger Bengt von Zur-Mühlen.

Så vet vi det. Det är kläderna som ska signalera att läkaren står högst i befälsordningen. Om patienterna utsätts för ökad smittorisk väger lätt när hierarkierna i vården ska befästas. Hur många ronder gås egentligen på en vårdcentral?

Jag vet inte varför jag kommer att tänka på gamle Semmelweis.

Hela artikeln i Dagens Medicin läser du här.