Juholt: – Socialdemokratin säger Nej till medlemskap i Europakten! Sannolikt årtiondets i särklass viktigaste beslut. 

Håkan Juholts korta tid som partiledare har varit en mardröm. För honom själv och för alla socialdemokrater. Samtidigt har han varit en dröm för Regeringen. Det förefaller uppenbart att Juholt inte riktigt är uppdraget vuxen. Men idag är jag beredd att förlåta honom alla synder!

Idag, tisdagen den 17 januari, räddade Håkan Julholt och Socialdemokratin Sverige från att hamna i ett ekonomiskt moras. Partiet säger ett tydligt nej till medlemskap i den sjunkande Europakten. Ett klokt beslut i paritet med svenska folkets Nej till EMU i samband med folkomröstningen 2002. Då beslutade svenska folket att Sverige inte skulle delta i Eurosamarbetet. Beslutet var klokt då och är ännu klokare i dag.

Eurosamarbetet är huvudorsaken till Euroländernas ekonomiska kris. Det vet alla men ideologiska skygglappar gör att dagens elitpolitiker är förhindrade att säga detta.

Tack Håkan Juholt! Alla dina tidigare synder är förlåtna :-)

PS. Men - eftersom jag vet att socialdemokratin inte är att lita på, samtidigt som Juholt visat sig kunna svänga på en femöring, så är nog sista ordet inte sagt när det gäller Europakten. Den politiska eliten led ett svidande nederlag 2002. De kommer knappast att acceptera ett nederlag till. De politiska eliterna använder gamla socialdemokratiska paroller när de behövs. En sådan paroll är denna: Alla ska med! Med tillägget: ...i Europakten!

Lyssna till Stefan de Vylder, Sveriges i särklass klokaste nationalekonom.

Det pågår just nu ett mäktigt flöde av ord och åsikter om den ekonomiska krisen. Det finns ungefär lika många åsikter som det finns individer om hur man ska tolka skeendet. I Sverige tävlar bloggare, ekonomijournalister, analytiker, politiker och andra om att lägga fram den bästa förklaringen till vad som sker. I förrgår berättade jag om den kände finansanalytikern Peter Malmqvist och hans totala oförmåga att tolka vad som händer i ekonomin. Jag vill därför lyfta fram en ekonom som enligt min mening är Peter Malmqvists raka motsats. Han heter Stefan de Vylder.

Stefan började sin bana som radikal vänsterekonom. Med stigande ålder och stigande klokskap har han utvecklats till en enastående sansad ekonom som med nykterhet och glasklar blick skärskådar vad som sker på den internationella marknaden. Hans specialområde var tidigare Sydamerika. Han har fortfarande hjärtat till vänster, vilket ganska tydligt framgår när man lyssnar till honom.

Idag gjorde han ett lågmält men knivskarpt inlägg i Godmorgon Världen i radion. På endast fyra minuter sammanfattar han det ekonomiska läget på ett sätt som ingen annan ekonomisk förståsigpåare skulle gå i land med vad jag vet.

Den 21 juli medverkade han i SVTs Aktuellt. Det finns ett kortare klipp på SVT Play där han bland annat jämför Manuel Barroso och en känd svensk filmkaraktär. Stefan de Vylder har humor också, vilket inte gör saken sämre.

Stefan de Vylder gav för något år sedan ut boken Världens springnota, i vilken han försöker förklara orsakerna till finanskrisen 2008. Här kan du se Stefans egen motivering till varför du bör köpa boken. Jag köpte den och det var väl värt pengarna!

Så här ser Stefan de Vylder ut i levande livet! 

Lyssna på Peter Malmqvists syn på den ekonomiska turbulensen. 

Analytikern Peter Malmqvist delar inte den bild som säger att den amerikanska ekonomin faller. Det är skönt att veta att det finns en analytiker som är så positiv till den ekonomiska utvecklingen. Här får alla olyckskorpar verkligen svar på tal!

Så här säger Peter Malmqvist i Studio Ett idag:

"Vad vi har sett är att en del amerikansk statistik inte riktigt nått upp till förväntningarna, men vad vi kan konstatera är att de flesta parametrar i USA växer och växer ganska hyggligt. Kanske inte lika bra som för några månader sedan, men ändå väldigt bra."

 Malmqvist fortsätter: 

"Vad vi ser nu är en överreaktion, i alla fall jämfört med vad jag läser av i konjunkturstatistiken. Men det får man nog se i skenet av både oron för den amerikanska tillväxten, att den inte ska fortsätta att vara stark, plus oron för euron och oron för att Spanien och Italien ska dras in i den här kärnkrisen som drabbat Grekland och andra mindre länder."

 Inga problem med USAs ekonomi, enligt Malmqvist: 

"En sak som har lösts är att Demokrater och Republikaner har kommit överens om den här budgeten. Det trodde vi väl alla, liksom jag själv, att det var ändå en lättadens suck.Då kommer en siffra från en ekonomisk byrå som säger, oj det här ser inte bra ut, och så rutschar vi utför igen."

Kan vi säga nu att Finanskrisen 2011 är här?, frågar studioreportern.

"Nej, inte alls, säger Malmqvist. Det går inte att jämföra....Bankerna är sunda, vinsterna stiger i bolagen och konjunkturen är förhållandevis stark och inte alls så här krisartade, förutom Spanien och Italien."

Peter Malmqvist avslutar med att råda politikerna att vara tysta:

"Min uppfattning är väldigt tydlig. Ingen politiker kan påverka skeendet. Investerarna måste få lugn och ro och hitta jämviktsläget igen. Det hjälps inte av att politikerna kommer med det ena uttalandet efter det andra, det ympar bara in ytterligare osäkerhet i marknaden och gör det svårare att hitta det där jämviktsläget." 

Tillägg: När jag nu ikväll läser igenom ovanstående så kan man kanske tro att jag delar Malmqvists värdering av det ekonomiska tillståndet. Det gör jag definitivt inte, vilket alla som följer min blogg regelbundet naturligtvis känner till. Jag tyckte det kunde vara intressant att dokumentera vad en av landets ledande aktie- och finansanalytiker anser om den ekonomiska kris som vi står mitt uppe i. Jag tror förstås att han har fel. Men vem vet, han kanske har rätt? Den som överlever få se. 

Tillägg 2, lördagen 6 augusti, på morgonen: Som av en händelse går det att relatera Peter Malmqvists mästerliga analys av den amerikanska ekonomin med morgonens rapport om att S&P graderar ner USAs kreditvärdighet. 

Nu brinner våra pensionspengar upp igen. Sist brann dom 2008.  

Glädjen blev kortvarig, 2,5 år närmare bestämt. Nu rasar marknaderna igen och pensionspengarna går upp i rök. Sverige leder utvecklingen mot botten, precis som så kallade "tigerekonomier" eller "Pippi Långstrump-ekonomier" plägar göra när kurvorna vänder nedåt. 

Som de flesta säkert har märkt är finanskrisen inte över. Nu är den tillbaka med full kraft, vilket bl a har fått effekter på världens börser, på räntor och på bostadsmarknaden. Den ekonomiska kollaps som många, inklusive undertecknad, har berättat om ska komma, tycks nu vara här. Igen. Personligen är jag förvånad över att det tog så lång tid innan golvluckan öppnade sig.

Senast det begav sig var hösten 2008 när Lehman Brothers-konkursen fick hela världsekonomin på fall. För svensk del innebar finanskrisen ett jättetapp i BNP och att arbetslösheten sköt i höjden. Anledningen till detta var att Sverige är ett extremt exportberoende land. Vi kom ändå ganska lindrigt undan, eftersom vi hade skaplig ordning på statsfinanserna.

Ständig lånefest håller inte i längden 

För att komma ur den förra krisen tvingades politikerna i världen att sänka räntorna till noll och att vräka in pengar i det finansiella systemet. Det var som att kasta enorma belopp i ett bottenlöst svart hål. Denna konstgjorda andning gjorde att  ekonomin repade sig, i alla fall på börserna. Den svenska Riksbankens räntesänkningar gjorde att den svenska bostadsmarknaden fick tillgång till mycket billigt kapital. Det var superbilligt att låna 4 miljoner till nya villan. Fastighetsskatterna var i princip borta, jobbskatteavdrag och ROT- och RUT-avdrag gjorde sitt till för att låntagaren kunde känna sig som mångmiljonär trots att det var banken som ägde kåken. Mitt i krisen steg därför priserna på bostadsrätter och villor ytterligare.   

Men att den ansvarslösa låne- och lågräntepolitik, som hade satt snurr på världsekonomin sedan 2001, initierad av den amerikanska Riksbanken FED, och som ledde fram till finanskrisen 2008, skulle kunna lösas med ännu mer lån och ännu lägre räntor var naturligtvis dömt att misslyckas. Det funkade i 2,5 år, men nu har tydligen proppen gått ur.  

Det är värre nu 

Det värsta är att läget nu är betydligt värre än 2008. För två år sedan var det några banker och företag som slog vantarna i bordet. Idag är det en lång rad stater som står inför konkurshot. Marknadsekonomins finansiella akrobatik har nått vägs ände. När stora länder som USA, Italien och Spanien står på statsbankruttens rand, lär inga papperspengar eller räntesänkningar i världen kunna rädda situationen. 

Problemet är att inga svenska politiker vill se detta. Konsekvenserna av den klarsynen skulle straffas hårt av väljarna i villaförorterna.    

Tillväxten då? 

Ändå är det inte det jag skrivet här ovan som är det allvarliga. Det allvarliga är att den ekonomiska tillväxten, som är en förutsättning för att systemet ska rulla vidare, inte vill infinna sig. Eftersom tillväxten har grundat sig på att människor ska konsumera för pengar de inte har, dvs sätta sig i skuld, och att stater ska göra samma sak, så brakar allt samman förr eller senare. Om det inte finns en tillväxt som gör att man kan sparka burken framför sig.

Den exakta effekten av vad som nu sker vet vi i nuläget inget om. Det är dock ingen vild gissning att vårt pensionskapital återigen krymper samman som det gjorde 2008. På sikt får vi se om det finns nåt kvar den dagen man fyller 70. Ungefär där tror jag pensionsåldern kommer att ligga om några år. 

Jag ser flera grundproblem:

1. Marknaden kräver ständig tillväxt för att inte braka samman.

2. Denna tillväxt sker idag huvudsakligen på finansmarknadernas pyramidspelsliknande arenor.

3. Den billiga oljan är ett minne blott. Inte bara det. Oljetoppen gör att energin inte kommer att räcka till för att motsvara de behov som tillväxten kräver.

4. Vi står redan i början av nästa lågkonjunktur. Trots att arbetslösheten i Sverige fortfarande är skyhög. Var kommer den att ligga om ett år? Räcker 15 procent?

5. Det paradoxala i detta scenario är att en ny förödande krasch tvingar fram nya räntesänkningar. Det kan göra att bostadsbubblan som nyligen börjat pysa, får nytt bränsle.

Hur som helst så är det tydligt att det för Sveriges del inte tycks spela så stor roll om vi är med i den europeiska valutaunionen eller ej. Vi är lika beroende av omvärlden som nånsin tidigare. Enda fördelen är att vi ännu har kvar möjligheten att styra över vår egen finans- och penningpolitik. Till vilken nytta återstår att se.

Vad tror du själv kommer att hända?

Tillägg: Vill du följa vad som händer i ekonomin just nu och varför? Följ Cornucopia – Sveriges i särklass bästa ekonomiblogg. 

Igår, måndagen den 25 juli, höll president Obama ett engagerat tal i Vita huset. Det handlade läget för den amerikanska skuldkrisen. Han vädjade till både republikaner och demokrater ska få till en kompromiss som räddar landet och resten av världen från att drabbas av en ny ekonomisk härdsmälta. Talet tar en kvart och är väl värt den tid det tar att se hela talet.

USA är ett land i djup finansiell kris. Statsbudgeten har varit underfinansierad under många år, vilket har gjort att den totala statsskulden med raska steg närmar sig 100 procent av landets BNP. Om en vecka ställer USA in betalningarna om en lösning inte kan uppnås. Därmed kommer USA och sannolikt även hela världsekonomin att drabbas av en global finanskris som kommer att överträffa Lehman Brothers konkursen 2008 med hästlängder.

De senaste veckorna har jag roat mig med att gå in på Vita Husets hemsida. Där har president Obamas presskonferenser och tal lagts ut löpande till allmänhetens beskådande. Igår (25 juli 2011) höll han ett femton minuters brandtal om läget i förhandlingarna mellan demokrater och republikaner. Obama förklarar tydligt var meningsskiljaktigheterna ligger. Det handlar om att sänka statens utgifter kraftigt och att samtidigt öka skatten för landets miljonärer och miljardärer och rika företag. Obama menar att det vore orättvist om nedskärningarna i budgeten bara skulle drabba underklassen och medelklassen. Det är den demokratiska linjen.

Republikanerna å sin sida vill radikalt sänka statens utgifter utan att höja skatten för landet rikaste två procent. Det tycker Obama är orättvist. Även de rikaste, personer som tjänar över en och en halv miljon kronor om året, bör vara med och sanera USAs usla ekonomi. Obama är en utmärkt retoriker och jag anser nog att hans linje är mer rättvis än den linje som företräds av den republikanska sidan. Hur kompromissen slutligen kommer att se ut lär vi få se nästa vecka. Kommer man inte överens så väntar en ny global härdsmälta. Så långt tror jag inte det kommer att gå.

Sverige har beskrivits som en tigerekonomi i den internationella affärspressen. Ungefär som neoliberalerna beskrev Irland och Island för bara några år sedan. Finansminister Anders Borg och statsminister Fredrik Reinfeldt har solat sig glansen. Den 15 juni 2011 sprack bostadsbubblan i Sverige. Att konsumtionsfesten viker när hårt skuldsatta hushåll får problem med marginalerna är därför naturligt.

Första offret blev elektronikkedjan Onoff!

Passa på att njuta av den korta sommaren! Njut av att bo i ditt högt skuldsatta hus eller din bostadsrätt. Kom ihåg att det var kul så länge det varade.

Glad sommar hälsar

Toxiska epistlar! 

Swedbankekonomen Cecilia Kinsley vill gå till frissan på helgerna och ekonomiprofessor Magnus Henrekson tycker att arbetare i tjänstesektorn ska arbeta på obekväm arbetstid utan OB-tillägg. 

Eftersom det är valår i år blir detta inlägg ett försök att kartlägga det medelklassiga åsiktslandskapet. Jag har tidigare skrivit om ekonomiprogrammet Magasinet som sänds i Axess TV. Alltid lika kul att titta på när högavlönad övre medelklass diskuterar hur samhällsproblemen ska lösas för att medelklassens övre skikt ska trivas. Här ska jag diskutera utifrån ett Magsinsprogram som sändes i höstas. Huvudfrågan som skulle lösas var hur vi ska få bukt med massarbetslösheten. Receptet som ekonomerna kommer fram till är - lönespridning. Underklassen löner måste pressas ner och de de ska tvingas jobba på obekväm arbetstid utan OB-tillägg när eliterna är lediga, dvs på kvällar, nätter och helger.

Axess TV är en liten kanal. Den är nischad mot en övre medelklasselit. Programmen har få tittare, vilket gör att programdeltagarna kan tala öppnare om vad det tycker. De behöver inte vara politiskt korrekta som i Public Servicetelevisionens Agenda. I Axess TV får man höra vad de välbeställda ideologiproducenterna verkligen tycker. Det är befriande.

Hur få bukt med massarbetslösheten?

Ekonomipanelen i programmet består av Willy Bergström, fackföreningsekonom med ett förflutet inom Riksbanken, Andreas Bergh, dr i nationalekonomi, Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi och Cecilica Kingsley, Swedbank. De försöker få rätsida på den krisande svenska ekonomin.

Huvudfrågan för panelen blir att att söka svaret på hur vi kan få bukt med den svenska massarbetslösheten. Programledaren Martin Ådahl undrar vad panelen tror att massarbetslösheten kan bero på. 

Henrekson förklarar att Sverige de senaste decennierna har präglats av hög varuproduktion och hög varukonsumtion som dragit med sig detaljhandel och transporter. Tjänstesektorn har dock släpat efter. När ekonomin faller står vi där utan en differentierad tjänstesektor. Problemet är att Sverige mellan 1965 och 1985 blev ett tjänstesamhälle med huvudsakligen en miljon nya tjänster i den offentliga sektorn. Nu kan vi inte öka antalet tjänster inom det offentliga genom nya skattehöjningar. Den är i den privata tjänstesektorn som expansionen måste komma, enligt Henrekson.

Lönespridning (läs lönesänkning)

Willy Bergström säger att för att den privata tjänstesektorn ska kunna växa måste lönespridningen öka. På vanlig svenska betyder det att lönerna måste sänkas inom privat tjänstesektor. På gott eller ont är vi på väg dit, menar Bergström. Sammanpressade löner slår ut privat produktion. Vi kan inte ha hembiträden och köpa tjänster i samma utsträckning som man gör i andra länder med större inkomstskillnader, menar Bergström.

OB-tillägen är det stora problemet

Henrekson ser OB-tilläggen som det stora problemet. Man kan inte ha hundra procents OB-tillägg i detaljhandeln på söndagar för det är ju då folk vill handla. Henrekson menar att folk ska tycka det vara naturligt och jobba på helger med en ledig dag mitt i veckan, utan att helgjobbet ska betalas med OB.

Alla är således rörande överens om ökad lönespridning, vilket på vanlig svenska betyder sänkta löner för de redan lågavlönade. Betänk dock att vi har långt kvar till de utomordentligt låga lönerna i den amerikanska privata tjänstesektorn. För att komma dithän krävs naturligtvis att man måste knäcka fackets inflytande. Fast det säger man inte rent ut, även om Bergström antyder detta.

Skönhetssalonger bara öppna på kontorstid

Cecilia Kingsley säger att hon länge fascinerats över att tjänster inte går att få tag på i helgerna när hon själv är ledig. Sotaren kan bara komma på vardagar nio till tolv, skönhetssalonger och bilverkstan är bara öppna på kontorstid. Är det OB-tilläggen som är problemet eller är det företagarna i dessa branscher som inte är tillräckligt smarta, undrar hon.

- Det är en kultur som vi har att allt ska baxas in mellan klockan sju och klockan arton. Om det inte är det anses det vara väldigt obekvämt. Då kan vi ju inte efterfråga tjänsterna för då har vi inte tid att efterfråga dem, säger Henrekson.

Min reflektion: 

Den intressanta reflektionen man gör som tittare är naturligtvis att tjänstehjonen ska jobba på tider då herrar Bergh, Bergström, Henrekson och damen Kingsley är lediga.

Frågan är om de aldrig varit på ett sjukhus på natten, käkat på restaurang på kvällen, handlat på IKEA eller ICA på söndagar. Sverige är faktiskt sedan decennier ett av de mest flexibla och liberala samhällena i Europa vad gäller till exempel detaljhandelns öppettider.

Men det räcker inte för den övre medelklass som utgör Ekonomimagasinets expertpanel. Tänk om paneldeltagarna skulle ställa sig frågan om de själva inte kunde tänka sig att jobba en lördag eller söndag? Utan OB? Med en ledig dag mitt i veckan. Och till väldigt låg lön. Varför är aldrig banken öppen på en helg? 

Det är alltid roligt att skåda in i hjärnorna på samhällets elit. Allt ska anpassas efter deras behov. Och tjänstehjonen ska göra jobbet. Utan OB.

Här är länken till programmet. 

Elisbeth Warren föreläser om den amerikanska medelklassens ekonomiska situation idag och jämför med hur det såg ut för 35 år sedan. 

Den amerikanska medelklassen är på väg att kollapsa. Det är inte jag som påstår det utan affärsjuristen Elizabeth Warren, Harvard School of Law. Hon är en frispråkig kritiker av den amerikanska kreditbaserade ekonomin. Det är lätt att dra paralleller till läget i Sverige. Samtidigt som det finns uppenbara skillnader.

I en mycket intressant gästföreläsning på Berkley beskriver hon med pedagogiska grafer hur den amerikanska medelklassens ekonomi har utvecklats från 1970 till 2006. Det är värt att notera att föredraget hölls den 31 januari 2008, alltså ungefär åtta månader innan världen drabbades av den finansiella skuldkrisen.

Från sparande till skuld

1970 klarade sig en amerikansk medelklassfamilj på en inkomst. Standarden var visserligen något lägre, men enadast marginellt. Faktum är att lönen för män sedan 1970 till idag har legat stilla. Det är kvinnans inträde på arbetsmarknaden som gjort att familjeinkomsten ökat.

1970 hade en medelklassfamilj ett visst sparande - 11 procent. Skuldbördan var liten.

2005 är den amerikanska medelklassfamiljens sparande negativt. Skulbördan är enorm!

Allt svårare att lösa biljett till medelklassen

För att medelklassen ska kunna reproducera sig måste den kunna betala för barnens collegeutbildningen, vilket har blivit allt svårare eftersom utbildningsavgifterna rakat i höjden. En akademisk examen är inträdesbiljetten till ett liv i den amerikanska medelklassen.  

Ökad risk för bankrutt

Dagens familj där de båda vuxna måste jobba löper större risk att bli bankrutta. Marginalerna är mycket små på grund av alla skulder. Orsaken till att familjer kommer på obestånd är huvudsakligen tre: arbetslöshet, sjukdom i familjen eller skilsmässa. Fler barn lever i hem som gått i konkurs än som har genomgått en skilsmässa i dagens USA.

Sammanfattande slutsatser

Warren avslutar sitt föredrag med några sammanfattande slutsater:

1. Den amerikanska övre medelklassen och överklassen kommer att bli något större. Det är dom som har lyckan att inte bli av med jobbet, inte bli sjuka, inte skilja sig osv...

2. De övriga kommer att långsamt sjunka ner i ökat armod. Ibland kunna klara livets nödtorft, ibland ramla över kanten. Men de lyckas sällan kravla sig upp igen till den klassiskt breda och välbeställda amerikanska medelklass som under så lång tid, nästan hela 1900-talet, varit USA:s signum.

Här kan du se hela föredraget av Elisabeth Warren.

Ordförande Maos balsamerade kvarlevor finns att beskåda på Himmelska Fridens torg i Peking. Rorsmannen skulle nog le en smula om han visste att Kina nu är på väg att rädda Volvo Personvagnar från ekonomisk ruin.

Idag skriver Dagens Industri att det kinesiska bilföretaget Geely är på väg att ta över som majoritetsägare i Volvo Personvagnar. Vem kunde tro att något sådant kunde hända för tio år sedan. Ordförande Mao ler nog i mjugg där han ligger i sitt maosoleum på Himmelska Fridens torg i Peking.

I april skrev jag en betraktelse över den ekonomiska krisens effekter på det svenska samhället. Rubriken var "Chockdoktrinen i praktiken".

"Framtiden tillhör Asien"

Jag försökte sätta in det stolta svenska välfärdsbyggets nedmontering och den svenska arbetarrörelsens kräftgång i ett historiskt perspektiv. Jag avslutade artikeln med följande meningar:

"En framgångsrik och offensiv arbetarrörelse förutsätter en stor och lönsam industrisektor som sätter folk i arbete. Utan den faller arbetarrörelsens hundraåriga samhällsbygge samman som ett korthus. Detta är i grunden ett tecken på ett annat och ett mycket större skov på global nivå. Nu kantrar världsekonomin. Jämviktsbrädan väger över från Väst till Öst. Framtiden tillhör Asien."

Det eventuella kinesiska maktövertagandet i Volvo PV ses inte med blida ögon. Det framgår tydligt när man läser kommentarerna till artikeln på Dagens Industris hemsida. Idel sura miner. Föraktet för gulingar är legio bland oss svenskar. Det är lätt att glömma bort att det är Kina som idag håller världsekonomin under armarna. Dels är man hela världens verkstad och dels är det Kina som lånar ut pengar till USA så att detta före detta ekonomiska världsimperium inte imploderar med en stjärnsmäll.

Historiens ironi 

Det är något av historiens ironi att det är den kommunistiska och superkapitalistiska Folkrepubliken Kina som nu kan rädda svensk verkstadsindustris flaggskepp. Kina är på väg att återta sin ledande roll i världsekonomin. Den som gick förlorad när landet behärskades av Västerlandets imperialistmakter under 1800-talet fram till 1949.

Här är länken till artikeln i DI.

Och här kan du läsa vad jag skrev om den finansiella krisens orsaker och effekter på Sverige den 14 april.

Barbara Ehrenreich tog jobb i den lågavlönade amerikanska servicesektorn där miljoner och åter miljoner människor arbetar för att hålla näsan ovan vattenytan. - Det finns inga okvalificerade jobb, säger Barbara. Bilden ovan är hämtad från den amerikanska musikaldokumentären The American Ruling Class.

Ibland hittar man guldkorn när man är ute och surfar på nätet. En dag hittade jag den ärrade amerikanske journalisten Bill Moyer. Jag känner inte till honom närmare, men på hans hemsida kan man se många intressanta intervjuer. Bland annat tog jag del av hans intervju med den amerikanska författaren Barbara Ehrenreich.

Barbara Ehrenreich blev uppmärksammad när hennes bok Nickel and Dimed gavs ut för några år sedan. Den finns utgiven på svenska och heter då Barskrapad - konsten att hanka sig fram (Leopard förlag).

Den svenska satirtraditionens legendarer

Ni som är lite äldre kommer säkert ihåg de svenska komiker som kunde gissla samhället så att det tog. Hasse och Tage hörde dit, liksom Kent Andersson och Olof Buchard. Till gruppen hörde också Galenskaparna och After Shave i sina bästa stunder på 90-talet. Ronny Eriksson var en av få ståuppare som levererade sin samhällssatir från ett folkligt grodperspektiv. Bara för att nämna några. Gemensamt för alla dessa var att de på olika sätt gisslade samhället med en blandning av skarp samhällsanalys och varm humor.

Idag, år 2009, saknas den bitande samhällssatien. När den behövs som bäst. Kvar finns eländiga humorprogram som endast syftar till att mobba de medverkande eller vräka ur sig så många obcseniteter i sekunden som möjligt. Det är kallt som i en frysbox.

En radikal amerikansk underström

Man kan ha många åsikter om USA. Men att det finns en stark radikal underström i det amerikanska samhället går inte att ta miste på. Även om vi här i Sverige sällan nås av denna underström. Vår rapportering därifrån har för det mesta Wall Street, Vita huset och Hollywood som utgångspunkt. Efter denna utvikning är det dags att återvända till Barbara Ehrenreich.

Den strävsamma amerikanska underklassen

Ehrenreich har i sitt författarskap blottlagt det okända USA. Hon har försökt komma nära inpå den amerikanska underklassen genom att under ett år arbeta som amerikansk lågbetald servicearbetare. Det är denna underbetalda underklass som bär upp det amerikanska samhället. Av detta har det blivit en dokumentärmusikal - The American Ruling Class.

Jag såg ett klipp ur dokumentären och fylldes av två känslor på samma gång. Vrede och värme. När du tittar på klippet så ha följande fråga i bakhuvudet: Finns det någon svensk person som idag skulle kunna fånga underklassens problem och möjligheter på ett mer kärleksfullt sätt. Jag vet då ingen.

Man kan naturligtvis ha synpunkter på att en kvinna ur medelklass stiger ner till underklassen och utifrån försöker beskriva deras belägenhet. På 70-talet lekte Göran Palm proletär och skrev boken Ett år på LM. För detta fick han kritik av de verkliga "proletärerna", dvs. de vänsterrevolutionärer som idag innehar makten över mediaindustrin.

Fem minuter underbar filmkonst

Här är länken till Bill Moyers hemsida. Klicka sedan på pilen. Klippet börjar med att Bill Moyers helt kort introducerar Ehrenreich, sen följer fem minuters underbar filmkonst! Se och njut! 

Jag kan lova att när du lyssnat på denna härliga filmsnutt några gånger så kommer du att gå omkring och gnola på ledmotivet! 

Nickel and Dimed! 

Bananrebliken Sverige tar form. Piratpartiets Dan Nyström avslöjar fuskande valfunktionärer i EU-valet. Pratminuset ovan är Nyströms. Valfunktionären som inledningsvis uppvisar en trotsig attityd blir plötsligt from som ett lamm.

Den svenska hissen ner i despotins svarta källarhål går allt snabbare. De etablerade partierna uppmanar valboskapen att gå och rösta, men i vallokalerna gömmer man undan och kastar bland annat Piratpartiets valsedlar. Snart får FN skicka valobservatörer till alliansens Svedala.

På Nyheter24 kan du läsa mer om detta.

Styv i korken

Valsamordnaren Dan Nyström, Piratpartiet, tog med sig sin videokamera och gjorde en flygande besiktning vid en mobil vallokal i Botkyrka. Han diskuterar vad som gäller när det gäller behandling av partiernas valsedlar med en valfunktionär. Inledningsvis är valfunktionären styv i korken. Han menar sig uppenbarligen ha stöd för sitt agerande från högre ort. Men snart blir det annat ljud i skällan.

Här är några inledande repliker:

Dan Nyström:

- Hej, jag är valsedelssamordnare för Piratpartiet i Stockholms län. Min kommunledare fick höra igår från er, att ni skulle slänga dom här när ni gick hem.

Valfunktionären:

- Ja, vi har ju ingen skyldighet att ta hand om dem...

Dan Nyström:

- Står du fast vid uttalandet att du ska slänga de här när du går hem?

Valfunktionären:

- Jag vill...vi har ingen skyldighet att lägga upp dem.

Dan Nyström:

- Det du pratar om, det är valfusk, och det kan ge upp till fyra års fängelse!

Hur det hela utvecklas kan du se om du klickar på länken sist i detta inlägg.

Min kommentar:

Av valfunktionärens uttalande så framgår det att det föreligger ett övervägande hur han ska göra med småpartiernas valsedlar. Han måste ha diskuterat detta i samråd med någon annan som trott sig veta vad lagen säger. Vem denne någon annan är kan man aldrig så noga veta. Syftet är dock uppenbart. Man vill göra allt för att inte Piratpartiet ska sno åt sig ett mandat i EU-valet.

Att kasta Piratpartiets valsedlar i papperskorgen när vallokalen stänger för dagen kan vara en rimlig åtgärd att försvåra för väljare att kunna rösta på Piratpartiet. Småpartierna har inte alltid personella resurser att bevaka att allt går rätt till i varje vallokal varje dag. Sverige börjar alltmer likna en totalitär bananrepublik. Nästa steg blir att kalla in valobservatörer från FN nästa gång svenskarna går till valurnan!

Här följer du Piratpartiets Dan Nyström och hans kamp för upprätthållandet av svensk demokrati.

För klarhetens skull vill jag deklarera att jag inte är Piratpartist.

För någon vecka sedan rapporterade Svenska Dagbladet om en mystisk mordkomplott mot Bolivias radikale president Evo Morales.

I förra veckan rapporterade pressen om att Bolivianska säkerhetsstyrkor lyckats avstyra ett attentat mot den radikala Bolivianske presidenten Evo Morales. Stora mängder vapen beslagtogs och fyra män dödades. Häromdagen rapporterades att ett mordattentat mot den venezulanske presidenten Hugo Chavez avstyrts. Är det någon som blir förvånad?

Farligt att bryta sig ur amerikansk dominans

Majoriteten av Sydamerikas länder har på demokratisk väg valt politiska ledare som brutit sig ur USAs ekonomiska järngrepp. Man nationaliserar sina egna naturtillgångar och tar över utländska, huvudsakligen amerikanska företagsintressen. Man vill en gång för alla ta kontrollen över sina egna rikedomar och genomföra en politik som lyfterdessa länders fattiga upp ur fattigdom och elände.

Dagens Nyheter rapporterade häromdagen om ett avstyrt attentat mot Venezuelas radikale president.

Perkins vill inte spekulera

Jag skrev för två veckor sedan om John Perkins, författaren till bästsäljaren Confessions of an Economic Hitman. Han berättar i sin bok om vilka metoder som USA och amerikanska företagsintressen (The Corpratocracy) under decennier använt sig av för att ta kontroll över länder, framför allt i Sydamerika och tredje världen. Resultatet blev med tiden att USA kunde utvecklades till världens enda globala imperium. När presidenter vägrar låta sig korrumperas försöker amerikanska intressen att iscensätta avlivningsförsök. I sista hand kallar man inte den amerikanska militären.

Jag mejlade John Perkins och frågade honom om han hade nån inside information om attentatsförsöket mot Evo Morales. Han svarade helt kort:

- Sorry, I have no inside info on recent events in Bolivia. Don't like to speculate./John

Det var länge sen som Perkins själv deltog i dessa verksamheter och han har naturligtvis inte samma insyn som förr. Därför är det klokt av honom att inte spekulera.

Supermakt på dekis

USA är numera en supermakt på dekis. Men ännu kan man med hjälp av enorma krediter finansiera de stora angreppskrigen i Irak, Afghanistan och Pakistan. Och att man tydligen inte helt slutat engagera sig i Sydamerika visar de två upptäckta och avstyrda mordplanerna på två av kontinentens demokratiskt valda ledare.

Här läser du om attentatet mot Evo Morales.

Och här om kuppförsöket mot Hugo Chavez.

Och här läser du vad jag skrev om John Perkins för två veckor sen.

John Perkins, före detta ekonomisk hitman för amerikanska intressen, intervjuades nyligen i den isländska televisionen. I intervjun berättar han bland annat vad Island måste göra för att bevara sitt oberoende.

Vi är många som är godtrogna. Tur är väl det. Det gör att vårt samhälle trots allt fungerar ganska bra. Även om det fungerar allt sämre. Trots allt elände kommer Sverige sannolikt att klara sig ganska bra ur krisen jämfört med andra länder. Ingen behöver dö i rännstenen (ännu). Annat kan det bli med länder som Lettland och Island, där spaka regeringar låtit IMF och det internationella kapitalet ta över kontrollen. Följden av detta övertagande blir sannolikt en ekonomisk katastrof för dessa länder.

Hur kan jag säga så? Läs vidare så får du förklaringen.

En ekonomisk torped förklarar hur det hänger ihop

Island är det land i Norden som drabbats hårdast av den finansiella krisen. Det är ingen tillfällighet. Det förstår man när man lyssnar till John Perkins när han intervjuades i den isländska televisionen nyligen. John Perkins blev känd när han för några år sedan skrev den uppmärksammade boken Confessions of An Economic Hitman. När man förstår vad han varit med om och inser att det förmodligen är sant, kryper kalla kårar över ryggraden.

Perkins har som ekonomisk torped bidragit till att amerikanska företag och USA blivit ett globalt imperium. Processen sker i tre steg. I de två första stegen spelar den ekonomiska hitmannen en betydande roll. Det är först när de första två stegen har misslyckats som steg tre inträder. Det är sällan som USA behöver behöver gå så långt.

I korthet beskriver Perkins de tre stegen så här:

1. Ett utvalt land, oftast i tredje världen, som har strategiska tillgångar, oftast naturtillgångar, erbjuds generösa lån. Pengarna ska användas till investeringar i landets intrastruktur m.m. Men pengarna går inte till landet i fråga, utan till amerikanska storföretag som genomför projekten. När landet inte klarar av att betala sin skuld, tvingas det att underkasta sig USAs diktat. Dessa diktat innebär att landet ska sälja sina råvarutillgånger till USA för en billig penning, rösta med USA i FN m.m.

2. Om ett lands president inte låter sig korrumperas, inträder nästa steg. Då får presidenten ett val.

– Antingen tar du emot denna summa pengar, eller också blir du avlivad av någon av våra schakaler.

Flera sydamerikanska presidenter har blivit avlivade på detta sätt.

3. Om landets statsöverhuvud ändå vägrar att underkasta sig ingriper USAs militärmakt i processen. Det är inte ofta det behöver gå så långt, enligt Perkins. Oftast räcker det med hot om våld för att det amerikanska inflytandet ska säkras.

Men nu var det Island vi skulle tala om

John Perkins förklarar i intervjun att Island sannolikt är det första land i I-världen som utsatts för ekonomiska torpeder som jobbar på Världsbankens och USAs uppdrag. Det är landet energitillgångar man vill åt. Han råder islänningarna att sparka ut Världsbanken och återta kontrollen över sitt land. Alla länder som sätter sig i knät på Världsbanken, "en brutal organisation", går det illa för, enligt Perkins. Jag är böjd att hålla med honom.

Perkins är ändå positiv i vissa avseenden, särskilt när det gäller utvecklingen i Latinamerika där tio länder på senare tid röstat fram politiska ledare som brutit sig loss från amerikanskt inflytande. Man vägrar att låta den amerikanska utplundringen fortsätta och håller ihop mot grannen i norr.

Här är länken till en hemsida där du kan se hela intervjun. På samman sida finns också en intervju med Michael Hudson i samma ärende. Men börja gärna med Perkins. Intervjuaren inleder med en kort introduktion på isländska, men själva intervjun sker på tydlig engelska.

Om du efter att han lyssnat på John Perkins fortfarande tillhör skaran godtrogna, så är du bara att gratulera. Får du däremot svårt att sova efteråt, så ta en Stilnoct!

Ekonomiklubben i Axess-TV samlar Sveriges skarpasta ekonomhjärnor. Häromveckan försökte man förklara varifrån alla tusentals miljarder dollar som de stora staterna med USA i spetsen satsar i stimulanser egentligen kommer. Alla tyckte att frågan var relevant, men ingen kunde riktigt ge ett nöjaktigt svar på frågan. Genomgående lades skulden på oss skattebetalare, som inte i krisens stund vågar konsumera och sätta fart på hjulen. Jo, jo...

Den globala ekonomiska krisen är här och politiker lägger det ena stimulanspaketet efter det andra. Obama har anslagit 787 miljarder dollar i ett stimulanspaket och en biljon dollar till i ytterligare ett stimulanspaket. G20-mötet nyligen beslutade att kasta in ytterligare 9000 miljarder dollar. Då uppstår den intressanta frågan varifrån alla dessa pengar kommer?

Den frågan försökte några av Sveriges mest kunniga ekonomer ge svar på i Axess-TVs programserie Ekonomiklubben. Följande personer deltog i diskussionen:

Martin Ådal, tankesmedjan Fores, programledare, Villy Bergström, s-märkt ekonom, vice riksbankschef, Ingemar Hansson, ekonom på regeringskansliet, Cecilia Hermansson, chefsekonom på krisande Swedbank, Andreas Bergh, nationalekonom, Lund och Hans T:son Söderström, professor på Handelshögskolan.

Sveriges skarpaste hjärnor samlade

När några av Sveriges skarpaste ekonomer gör sitt bästa för att reda ut krisens orsaker är det något som borde intressera större delen av befolkningen. Men programmet sänds i den lilla kanalen Axess-TV. Denna kanal riktar sig till en liten krets av högutbildade svenskar. Folk i gemen orkar inte lyssna på diskussioner om ekonomi. Roligare med Så ska det låta och Eurovisionsschlagern. Jag har ändå gjort mig omaket att pränta ned det viktigaste som sades. Efter att du läst denna sammanställning bör du ställa dig frågan: Blev du klokare? Förstod du var alla pengar som nu staterna lägger ut i stora stimulanspaket kommer ifrån? Martin Ådal inleder med att ställa följande fråga:

MÅ: Var kommer alla pengar ifrån?

CH: En relevant fråga. Det fanns väldigt mycket sparat, vi har haft valutareserver i Kina och Japan. Vill Kina ta på sig ännu mera statspapper i dollar där man börjar se en risk med att ha för mycket dollar i sina valutareserver? Centralbanker köper mer statsobligationer. Lite grann blir det att sätta igång sedelpressarna.

MÅ: Villy Bergström, var kommer alla pengar ifrån?

VB: Frågan är helt berättigad. Underskottet i USAs budget är 13 procent, Storbritannien 12, Spanien 10. Stora länder har enorma underskott, det ska finansieras. Vad som ligger i pipeline är starka räntestegringar och/eller inflation och inflationen kommer att vara ett sätt att deflatera skulderna är jag rädd.

MÅ: Om man trycker pengar blir inte räntorna högre då?

VB: Jo det är klart att om man trycker pengar så ökar förväntningarna på ökade räntor och då kommer räntorna att stiga. Det ligger stora faror i detta med de enorma underskotten man drar på sig.

AB: Vi har inte gett nåt tydligt svar på den oerhört relevanta frågan var kommer pengarna ifrån. Jag tror att det finns två tänkbara svar. Det ena är om regeringar utlovar stora stimulanser så garanteras detta av framtida skattebetalningar. Det är där pengarna måste tas. Alternativt så sätter man fart på sedelpressarna. Nåt annat sätt att lösa detta finns inte och båda är så klart förknippade med stora problem. Det stora problemet just nu är att om någon gjort väldigt mycket dåliga affärer så är det en dålig idé att direkt ge personen nya pengar. Det sänder helt fel signaler till folk som agerar. Det andra problemet är att när det är banker som gjort dåliga affärer så drabbas hela det finansiella systemet eftersom vi behöver låna för att bedriva ekonomisk verksamhet. Problemet med sedelpressar är att när vi trycker mer pengar så sjunker varje enskild peng i värde och vi får ett hot om inflation vilket innebär att vi alla blir fattigare.

VB: Vi måste säga så här också. Vi står inför ett akut problem. Det gäller att undvika en depression. Det gäller att undvika att gå ner i nåt som liknar 30-talet. Sen får man ta det andra eländet om ett par år när det kommer. Och det kommer ett elände med inflation och strama åt i framtiden.

AB: Ja, fast när folk ser eländet redan idag så vägrar dom konsumera idag. Vi ser ju den svenska situationen, svenska hushåll sparar 10-12 procent. Är problemet då att det saknas pengar? Nä, problemet är att folk inte vågar konsumera, man är orolig för vad som kommer om några år.

CH: De privata skulderna överförs till den offentliga sektorn kan man säga.

HT:son S: Utgångspunkter för det här är ju att vi har haft ett för stort sparande i världsekonomin. Vi har haft extremt låga räntor under en lång period, vi har haft överskottsländer, arabländerna, stora delar av Asien, som har behövt slussa sitt sparande någonstans. Nu sugs det här upp av stater som behöver låna pengar och på det sätter så får man lite mer efterfrågan i världsekonomin. Men i en depression är det ju trots allt frågan om att vi har för låg efterfrågan i ekonomin som helhet.

IH: En del av den svaga världsutvecklingen just nu är ju att hushållen och företagen håller igen på sin konsumtion, håller igen på sina investeringar och därmed sparar dom mycket. En del av detta absorberar världens stater i dag genom att dom underbalanserar sina budgetar och det skapar balans totalt sett. Dock ska staterna vara försiktiga som Sverige är, så att staterna inte drar på sig sådana underskott så att vi i framtiden får höja skatterna väldigt mycket. Pengarna finns därför att företag och hushåll är så försiktiga med sina utgifter och därmed sparar dom mycket. Och därmed kan IMF låna upp dom pengarna.

MÅ: Hur ska vi ha det? Delvis ska vi satsa väldigt mycket, delvis ska vi spara. Hur är det egentligen?

AB: Det är väldigt svårt att stimulera ekonomin när den styrs av förväntningar om framtiden. Jag är mycket skeptisk till, till exempel för svensk del, de automatiska stabilisatorerna, det vill säga att det går underskott av bara farten när A-kassa betalas ut, ger mer stimulans än OECDs genomsnitt i Sverige just nu.

IH: Det är välkommet alltså, vi har starka så kallade automatiska stabilisatorer, när sysselsättningen går ner så fyller stat och kommun ut i hög utsträckning och det innebär att man dämpar nedgången. Det är bra att vi har så starka automatiska stabilisatorer.

MÅ: Det får bli sista ordet!

Min kommentar:

Blev du klokare av dessa ekonomiska giganters intellektuella gyttjebrottning på slak lina? Förstod du var alla pengar som nu lånas upp av alla stora stater kommer ifrån?

Andreas Bergh säger en sak som jag lägger på minnet: - Om regeringar utlovar stora stimulanser så garanteras detta av framtida skattebetalningar. Det är där pengarna måste tas.

Det förstår jag. Det är vi skattebetalare som, som alltid, ska betala kalaset.

Sen säger han följande: - Alternativt så sätter man fart på sedelpressarna.

Vem som betalar dessa nytryckta sedlar är inte riktigt lika tydligt, men jag antar att det blir du och jag som på ett eller annat sätt får betala det kalaset också. Men vad var egentligen grundproblemet till den globala finansiella härdsmältan? Var det att vi sparade för mycket? Var det inte den kriminella utlåning som bedrevs av banker och finansiella institut som ledde fram till den globala krisen? Var det inte att det lånades för mycket och inte för litet?

Detta diskuteras inte över huvud taget av ekonomerna i Ekonomiklubben. Den frågan kvarstår obesvarad.

Men jag säger som jag brukar. Nu kanske det är köpläge på börsen?

Här kan du se hela programmet i din dator (så länge det nu finns kvar).