Snart får vi nog se Charlotte Erlanson-Albertsson i teves morgonsoffor igen. Hon är nämligen aktuell med sin nya bok Mat för hjärnan (ICA bokförlag). Charlotte är professor i medicinsk och fysiologisk kemi och expert på aptitregleringen i kroppen.

Senast Charlotte satt i morgonsoffan handlade det om hennes uppmärksammade uttalande om att amning kan göra att barnen växer upp som sockerälskare. Det vållade viss uppståndelse.

Boken väcker många frågor
I likhet med hennes förra bok Socker och fett på gott och ont, är även den nya boken mycket lättläst. Och, det ska sägas, till viss del mycket bra. Vi får lära oss om vad hjärnan mår bra och inte mår bra av. Men jag reagerar starkt mot avsnitten om fett och hjärnan. Här måste vi som pläderar för LCHF protestera högt.

Författaren skriver att glukos är det viktigaste bränslet för hjärnan. Högt blodsocker är bra för minnet. Unga personer får bättre minne med en höjd glukoshalt, men särskilt äldre personer i tidigt stadium av Alzheimers sjukdom förbättras av höga blodsockerhalter. Ett högt fettintag stör minnesfunktionen genom att det stör glukosomsättningen. Man testar nu insulinspray som förbättrar minnesfunktionen på personer med tidiga tecken på åldersdemens. Här ligger insulinresistens med som orsaksfaktor. Även insulinet stimulerar minne och inlärning. Erlanson-Albertsson menar att vi måste ha respekt för hjärnans behov av energi.

Kritik av ketogena dieter
Författaren skriver att en hög andel fett i maten under lång tid ger minnesdefekter. Nybildningen av nerceller i hippocampus hämmas av fettrik kost. En förklaring är alltså att hög fetthalt gör att glukosen får svårare att verka i hjärnan. Charlotte är orolig för högfettskostens långtidseffekter på hjärnans kognitiva funktioner. Hon åberopar djurförsök och hävdar att vi måste tänka mer på vår hjärna och inte bara tänka på att kilona ska bort.

Myter om mat
Boken avslutas med att Charlotte krossar tjugo myter om mat. Hon påstår bland annat följande:

- Man blir inte tjock av bröd, det är pålägget man blir tjock av.

- Det är inte kakor och efterrätter som är skulden till dagens fetma utan läskedryckerna.

- Frukt är bra i alla former, det ger inte negativa effekter.

Författaren är som sagt expert på människans aptitreglering. Däremot anser jag att hon är illa bevandrad i hur LCHF-maten faktiskt påverkar de människor som håller sig till den. Trots all den vetenskap hon naturligtvis har i bagaget vilar kanske hennes lovsång till sockerkedjorna på anekdotisk evidens. Hon skriver varmt om sin mormor som drack kaffe och åt kakor varje dag och som blev 97 år och var kärnfrisk in i det sista. Hennes pappa är 89 år och fyller sin kaffekopp med sockerbitar. Hjärnan vill ha energi! Det ena anekdotiska exemplet är inte sämre än det andra. Min svärmor är 78 och pigg som en lärka. Även hon lever på sockerkedjor. Men hur är det med det växande antalet människor i Sverige som blir sjuka av alla sockerkedjor och som blir friska av att utesluta dem ur kosthållet. Räknas inte dom?

Tillägg 11 aug 2009:

I maj 2007 gick svärmor bort i en hjärtattack. Knall och fall. Frisk ena dagen – död nästa. Hon dog lycklig men lämnade anhöriga i stor sorg.