Inom lågkolhydratrörelsen har Lindebergs rekommendationer till typ 2 diabetiker att äta mellan 10 till 15 frukter om dagen, vållat viss skepsis. Lindeberg har även ur ett LCHF-perspektiv ansetts vara en smula fettskrämd.

Taubes vanföreställningar
Staffan Lindeberg tycker att Gary Taubes bok är "läsvärd" samtidigt som han är kritiskt till en del av Gary Taubes påståenden i boken:

"Vetenskapsjournalisten Gary Taubes´ historiska beskrivning av dessa två kosttrender är mycket läsvärd [22]. Tyvärr är Taubes lite oförsiktig när han återger forskning kring glukosmetabolism och underbygger vanföreställningen bland lågkolhydrat-bloggarna att det skulle vara klarlagt att kolhydratinducerad hyperinsulinemi är en orsak till insulinresistens."

Lindebergs tredje ståndpunkt
Lindeberg tycks företräda, precis som Herbert Tingsten på sin tid, en tredje ståndpunkt. Han ser inte diskussionen och kolhydrater och stärkelse å ena sidan och fett å den andra som särskilt intressant. Lindeberg formulerar sin tredje ståndpunkt med följande mening:

"Jag tror att det är dags att fokusera mindre på fett och kolhydrater, att i stället diskutera livsmedel (särskilt med patienterna)."

Det är utmärkt att Lindeberg luftar sina åsikter i läkarnas förbundsorgan. Men han bör nog räkna med inte få stå oemotsagd.

Här är hela artikeln i Läkartidningen.

I Karlavagnen i P4 i torsdags berättade Hegvold om detta i en längre intervju. Denna intervju går nu inte att ta del av på SRs hemsida. Vi kan bara spekulera om orsakerna.

Reductil inte avsett för barn
Reductil är ett läkemedel för viktreducering. Det ska inte ges till barn. Det ska heller inte ges till gravida eller under amning eftersom effekterna inte är studerade. Personer med olika former av neuropsykiatriska funktionsstörningar ska heller inte behandlas med Reductil. Det framgår av texten i den bipackssedel för Reductil som finns på Läkemedelsverkets hemsida.

2004 rapporterade SvD att Claude Marcus gjort en Reductilstudie på överviktiga barn. De barn som fått behandling med Reductil hade "dessförinnan prövat alla tillgängliga behandlingsalternativ med undantag för kirurgi."

Vi vet dock att barnen inte fått äta lågkolhydratkost, eftersom Marcus inte anser att denna kost är "sund".

Claude Marcus säger i SvD följande:
- Resultatet innebär att vi nu kommer att bli mer liberala med att behandla barn med detta preparat.

Vi har i dagsläget ingen kännedom om vilka eventuella påtryckningar som SR blivit utsatta för. Kanske är det bara ett tekniskt fel. I nuläget går det i alla fall inte att lyssna på intervjun med Ann-Katrin Hegvold på SRs hemsida.

Ljudfilen finns dock bevarad för eftervärlden. Vill du lyssna till intervjun kan du göra det på Kolhydrater i fokus.

Även Frank Nilsson har lagt upp ljudfilen på sin hemsida.

Att Claude Marcus är med och diskuterar detta kan förefalla besynnerligt. Hans klinik för överviktiga barn och de behandlingsmetoder som där ges är ungefär lika framgångsrika som Stephan Rössners behandlingsmetoder för vuxna. Det vill säga nästan obefintliga.

Jag har fått tillåtelse att publicera det brev som Ann Katrin Hegvold, signaturen DaMum på Kolhydrater i Fokus, har skrivit till Agendaredaktionen. Brevet finns även publicerat på Kolhydrater i Fokus (se länk till KiF i högermarginalen). Det är mycket starkt och talar för sig självt:

Hegvolds brev till SVTs Agenda:

"Jag har en 10-årig dotter med diagnoserna ADHD, Asperger, Tourette, ångest samt glutenintolerans. Hon har varit ganska överviktig i större delen av sitt liv.

  För några år sedan blev jag ÅLAGD av skolhälsovård och BUP att gå på ovan nämnda klinik, och vi blev således remitterade dit. Det första som hände var att man skrev ut ett medel som heter Reductil till min dotter. Hon var då 9 år. Jag ifrågasatte detta starkt, men eftersom jag är ensamstående med min dotter, och själv inte helt frisk, så är jag så granskad från alla håll och kanter, att jag inte vågade protestera.

  En kort tid efter att medicinen satts in, blev min dotter hängig och deprimerad. Hon gick INTE ner i vikt, utan fortsatte äta som förut, d v s ofta och hetsigt. Slutligen satte jag ut medicinen på eget initiativ.

  Det var rent förnedrande att komma på besök på sjukhuset. Dietisten satt och REKOMMENDERADE min dotter lightläsk med azo-färgämnen och sucralos, och sa också att det är helt OK att t ex äta 4 chokladkakor på en dag, bara man inte överskrider kalorimängden.

  Nu har vi sedan 1 år tillbaka tillämpat s k LCHF, Low Carb High Fat. Min dotter har gått ner i vikt, och dessutom blivit märkbart lugnare, gladare och mer motoriskt säker. Piggare och mer fokuserad. Detta vittnar både lärare och familjepedagog om.

  Jag VET att det beror på kosten. Nu finns inget som stressar systemet. Fettet och proteinet gör henne lugn och balanserad, och hon är friskare än på länge.

  Hur i hela fridens namn kan en så namnkunnig person som dr Marcus förorda mediciner som Reductil till ett litet barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar? Kan han inte läsa FASS?

  I går kväll (tor 24/1) medverkade jag i programmet Karlavagnen i radions P4. Det handlade om ADHD och jag berättade öppet om hur dr Marcus resonerar. Jag vågar påstå - så lekman jag är - att han är okunnig och nonchalant mot alla de överviktiga barn som kämpar och kämpar, och bara får lära sig om tallriksmodeller och fibrer och långsamma kolhydrater. Kolhydrater är och förblir farliga för oss, och vi mår bäst av naturliga fetter och rent kött.

  Min dotter och jag äter kanske 3000-4000 kcal per dag, men har ändå gått ner nästan 40 kg tillsammans. Och vi mår BRA! Själv har jag blivit av med förhöjda levervärden, högt blodsocker samt inflammerade gallstenar på den här kosten. Jag mår oförskämt bra, och jag skulle önska att alla fick må så här."

Sveriges mäktigaste allmänläkare - Annika Dahlqvist. Här med ett fång rosor som hon fick ta emot vid uppvaktningen söndagen den 20 januari. Det var Margareta Lundström, sajtvärd för lågkolhydratforumet Kolhydrater i Fokus som tagit initiativ till uppvaktningen. Foto: Margareta Lundström.

Varje år listar tidningen Dagens Medicin de hundra mest inflytelserika i svensk sjukvård. Det är sällan som någon allmänläkare intar en framskjuten position på denna lista.

Svensk Förening för Allmänmedicin (SFAM) är allmänläkarnas vetenskapliga sammanslutning. SFAM driver också ett forum på nätet som heter Ordbyte. Det är ungefär 600 svenska allmänläkare som är medlemmar på forumet.
Jag är själv medlem på forumet sedan 6-7 år. Det finns ytterligare ett antal journalister som är med och bevakar vad som skrivs.

Allmänläkarnas klagosång
På forumet beklagar man sig ofta över att allmänläkarna inte syns i media. Allmänmedicinen får inte den uppmärksamhet den förtjänar menar man.

Betecknande är att bland de hundra mäktigaste på Dagens Medicins lista återfinns endast en allmänläkare - distriktsläkarförbundets ordförande Benny Ståhlberg. Har ni hört talas om denne man? Han placerade sig på en osorterad plats mellan 51 och 100!

Moderatorn för forumet är bekymrad. Han undrar om inte professorerna i allmänmedicin borde skickas på medieträning. Detta för att allmänmedicinen skulle få sola sig lite mer i medieglansen.

Nu kommer jag till själva poängen!
Annika Dahlqvist är med på SFAMs forum. Hon har de senaste två åren diskuterat framför allt behovet av att ändra kosten vid diabetesbehandling. Nästan undantagslöst har hon bemötts nedlåtande och man har påstått att hon inte är tillräckligt vetenskaplig. Allmänläkare vill vara väldigt vetenskapliga nämligen.
När hon tvingades sluta på Vårdcentralen i Njurunda var det ingen allmänläkare som backade upp henne. I alla fall inte på allmänläkarnas forum.

Nu har denna "ovetenskapliga" allmänläkare från Njurunda tvingat Socialstyrelsen att besluta att lågkolhydratkost är förenligt med vetenskap och beprövad erfarenhet!

Jag kan inte på rak arm namnge någon enda allmänläkare, vars kamp har rönt sådan framgång i maktens korridorer. Tror ni att Annika Dahlqvist fått en storm av grattishälsningningar från de 600 kollegor som är medlemmar på forumet? Knappast! Jag räknar till två stycken grattishälsningar av medlemmar som tidigare förstått vad det handlat om. Två av 600! Det är möjligt att Annika fått personliga grattismejl från fler kollegor - det känner jag inte till. Men från SFAM-etablissemanget är det tyst som i graven.

Jag känner inte till någon annan Socialstyrelse i hela världen som officiellt beslutat godkänna lågkolhydratkost som vetenskap och beprövad erfarenhet. Beslutet är sannolikt världsunikt!

Min enkla slutsats är att allmänläkaren Annika Dahlqvist självklart borde toppa Dagens Medicins maktlista! Att som enskild person få Socialstyrelsen - det högsta beslutande maktorganet i Sverige - att ändra sig är det inte många som lyckats med.

Att de flesta allmänläkare aldrig syns i det offentliga mediarummet är inte konstigt. De är i regel för ängsliga. Man ägnar sig huvudsakligen åt att följa Jantelagens principer. I konsten att förlöjliga de läkare som sticker ut och som kämpar för patienters hälsa är SFAM näst bäst i klassen. Efter Dietisternas Riksförbund.

2008-01-18

Sent i kväll nås jag på mejlen av ett pressmeddelande från DRF.

Så här skriver man (jag har lagt in mina kommentarer med kursiv stil i pressmeddelandet/BZ):

Svårare än någonsin att följa kostråden
Med anledning av Socialstyrelsens ställningstagande till förändrade riktlinjer för nutritionsbehandling vid diabetes konstaterar Dietisternas Riksförbund (DRF) följande:

- Hos typ 2 diabetiker är energibalans, d v s att man äter rätt mängd mat i förhållande till sitt energibehov, viktigast för att få en bra blodsockerreglering. Det innebär viktnedgång för många patienter. Dessutom är fettkvaliteten i kosten central för att patienterna ska må bra på lång sikt, menar Elisabet Rothenberg, ordförande i Dietisternas Riksförbund.

Min kommentar: Rothenberg envisas med att energibalansen är viktigare än intaget av sockerkedjor för en patient med typ 2 diabetes. Hon förstår tydligen ingenting om insulinets anabola-, fettlagrande- och lipolysblockerande roll i sammanhanget. Rothenbergs skrivning om fettkvaliteten är otydlig. Hon menar naturligtvis att det är de omättade och fleromättade vegetabiliska fetterna som ska ätas, och att de naturliga animaliska fetterna som bör undvikas. Men det skriver hon inte/BZ.

Som en följd av Socialstyrelsens ställningstagande är det viktigare än någonsin att diabetespatienter får professionell hjälp när det gäller kosten.

Min kommentar: Här håller jag med Rothenberg till hundra procent! Det är mycket viktigt att diabetespatienterna väljer professionell hjälp. Innan landets organiserade dietister är klara med sin fortbildning om lågkolhydratkost, bör de av säkerhetsskäl fråntas kostansvaret för patienter med typ 2 diabetes/BZ.

Vidare konstaterar förbundet att tidpunkten för denna förändring är något märklig då Socialstyrelsen själv initierat ett arbete med översyn av riktlinjerna för diabeteskost, ett arbete som man härmed föregriper.

Vi konstaterar också att bristen på välgjorda studier på området är ett hinder för utvecklingen, och efterlyser därför offentlig finansiering av välgjorda behandlingsstudier för bättre vetenskapligt underlag.

Min kommentar: Bra förslag!

? Aldrig har det varit viktigare än nu att få kostråden att fungera, avslutar Elisabet Rothenberg.

För ytterligare information, kontakta Elisabet Rothenberg:
elisabet.rothenberg@vgregion.se

Min kommentar: Det är väl en jättebra idé att kontakta Elisabet och fråga hur hon tänker. Fråga på!/BZ.

Så här säger Rothenberg till Dagens Medicin:
- Det är mycket möjligt att det var dietister som stod bakom den aktuella anmälan, men förbundet gjorde det inte, säger Elisabet Rothenberg.

Rothenberg fortsätter:
- Dahlqvists råd går på tvärs med både europeiska guidelines och svenska näringsrekommendationer för hur patienter med typ 2-diabetes ska behandlas.

Min kommentar:
Det är naturligt att den organiserade dietistkåren hamnar i affekt när självaste Socialstyrelsen så tydligt upphöjer LCHF till ett godkänt kostalternativ, vid sidan av den fettsnåla och kolhydratrika kosten. Men det är egentligen inte konstigare än att en läkare eller en patient kan använda sig av flera olika läkemedel vid behandling av en sjukdom.

Varje individ är unik och det är därför bra att det nu föreligger flera tillåtna alternativ att ta till om patienten inte svarar så bra på dietistens kostordination.

På lite sikt lär nog Socialstyrelsen få anledning att kritiskt granska DRFs halsstarriga hållning. Det ser vi fram emot. Att DRF endast förmår att hålla en boll i luften är tecken på dåligt bollsinne. Det finns för få Zlatan bland dietisterna. Och för många vegetarianer!

DRFs tragiska insatser
Rothenbergs försök att spela ner det egna förbundets skamliga roll är närmast komisk. Man har i flera år försökt göra livet surt för både Jörgen Vesti Nielsen i Karlshamn och Annika Dahlqvist i Njurunda. Till exempel gav man ett hederspris till dietisten Anna-Karin Nilsson för hennes skandalösa kritik av Vesti-Nielsens framgångsrika kostbehandling av diabetspatienter. Allt detta finns dokumenterat på min blogg:

Redan 26 mars 2006 skrev jag om detta. Kan läsas här.

Den 21 april 2006 skrev jag bland annat om Eva Olaussons nedgörande kritik av Lars-Erik Litsfeldts bok Fettskrämd. Samma Olausson som jag skrev om i mitt förra inlägg. Kan läsas här.

Vad gäller den så kallade vetenskapen bakom de fettsnåla och kolhydratrika kostråden till diabetiker publicerade 2000-Talets Vetenskap för två år sedan Johan Hedbrants numera klassiska kritik under rubriken: Kostråd till diabetiker baseras inte på studier av diabetiker! Den kan du läsa här.

Vi lade även nyligen upp docent Ralf Sundbergs grundliga analys av det bristande vetenskapliga underlaget till kostråden till typ 2 diabetiker på 2000-Talets Vetenskaps hemsida. Den artikeln läser du här.

Slutsatserna av detta blir ungefär följande:
- DRF har varit en aktiv spelare i försöken att diskreditera lågkolhydratkosten och de personer som försökt sprida kunskap om den.

- Det påstått vetenskapliga underlaget till de kostråd som diabetologer, dietister, nutritionister mfl förespråkar till diabetiker existerar inte när man synar det i sömmarna.

Socialstyrelsen har förstått detta. Man har också förstått att det finns tusentals människor i Sverige som blivit friskare efter att börjat äta LCHF. Socialstyrelsen sett att det finns vetenskapligt stöd för LCHF till diabetiker. Man har även förstått att ta till sig den erfarenhet av verkligheten som många människor har vittnat om.

Elisabeth Rothenberg har ännu inte förstått. Det beror på att hon bevakar ett revir och företräder ett särintresse - dietisterna. Revirbevakning och särintressen tar sällan hänsyn till vare sig vetenskap eller verklighet. Det är alltid underordnat egenintresset. Det lär bli liv i luckan när DRF samlas till årsmöte i vår.

Boken heter Mat och hälsa - en faktabok från Livsmedelsverket!

Mina spontana kommentarer:
Författare till boken är förutom representanter vid Livsmedelsverket även professorerna Nils-Georg Asp, Göran Hallman, Ingegerd Johansson, Stefan Rössner, Bengt Vessby och Anna Winkvist. Hela gräddan av pseudovetenskapare samlade inom en och samma bokpärm alltså. Inte dåligt!

Boken ska ge en aktuell kunskap om livsmedel. Detta "eftersom intresset för mat är stort, det förekommer olika mattrender och det ibland sprids myter om mat, kan denna bok vara ett bra underlag för var vetenskapen står idag, skriver Eva Olausson, diabetesdietist vid Diabetescentrum Sahlgrenska, i en recension på Diabetolognytts hemsida.

Livsmedelsverkets självmål
Livsmedelsverket har ju under en längre tid utsatts för hård kritik med anledning av att deras kostråd ansetts sjukdomsgenererande, särskilt för överviktiga personer och diabetiker. För ett drygt år sedan gjorde man en strategisk omgrupperinge av slog fast att man endast gav kostråd till en frisk normalviktig befolkning. När folk blir metabolt sjuka av verkets råd, upphör deras ansvar, vilket måste anses vara en smart strategi.

Trots detta innehåller denna bok ett asnitt om sambanden mellan mat och sjukdom. Sjukdomar som tas upp är bland annat övervikt och fetma, metabola syndromet, hjärtkärlsjukdom, cancer, osteoporos, tandsjukdomar och allergi och överkänslighet. Varför ger Livsmedelsverket ut en bok om sådant som man deklarerat inte längre tillhör deras verksamhetsområde? Det är min förhoppning att dessa författare nu skrivit sin sista lärobok i ämnet kost och hälsa. Och att Livsmedelsverket som myndighet bildligt talat jämnas med marken.

Här kan du läsa Olaussons hela recension av boken.

Som brasklapp måste jag erkänna att jag ännu inte läst boken, men med ledning av vad dessa personer tidigare åstadkommit i branschen, så skulle det förvåna mig mycket om den innehåller något som skulle få mig att ta tillbaka det jag skrivit här ovan.

I dag kom så äntligen Socialstyrelsens beslut om huruvida dr Annika Dahlqvists råd om lågkolhydratkost till diabetiker och överviktiga är förenliga med "vetenskap och beprövad erfarenhet". Socialstyrelsen konstaterar att lågkolhydratkost är förenligt med vetenskap och beprövad erfarenhet. Därför är detta en glädjens dag.

Beslutet föregicks av en anmälan mot Annika Dahlqvist som skickades in till medicinalrådet Torsten Mossberg på Socialstyrelsen. Den var undertecknad två dietister. Anmälan inkom Socialstyrelsen i december 2005. Alltså för drygt två år sedan.

En glädjens och skammens dag
Naturligtvis är detta en glädjens dag för de läkare, forskare och lekmän som stött Annika under hela denna tid. För alla de människor som blivit friskare genom att göra tvärtemot vad läkaren och dietisten sagt åt dem. Som vågat att pröva Annika Dahlqvists modell när andra modeller inte visat sig fungera. Som envetet fortsatt äta lågkolhydratkost, trots att de blivit avrådda av hälso- och sjukvården . De hälsoförbättringar i form av bland annat viktkontroll och bättre blodsockerkontroll som alla dessa människor upplevt i verkligheten har nu äntligen fått Socialstyrelsens godkännadestämpel.

Det är samtidigt en skammens dag för alla allmänläkarkolleger som aldrig lagt två strån i kors för att backa upp dr Dahlqvist. En särskild skammens rodnad bör sänka sig över den styrelse som tvingade henne att sluta på Njurunda vårdcentral, där hon arbetat under femton år. Det är också en skammens dag för Dietisternas Riksförbunds ledning och för de dietister som stått i spetsen för kritiken mot Dahlqvist. Livsmedelsverkets ståndaktiga motstånd mot verkligheten gör också att myndigheten bör fjättras vid skampålen. Men där har vi placerat denna myndighet så många gånger redan att jag undrar vad det tjänar till.

En from förhoppning?

Låt oss nu hoppas att utvecklingen bort från dagens sjukdomsgenererande kostråd kan ta ordentlig fart och att lågkolhydratkosten blir en naturlig del i hälso- och sjukvårdens verktygslåda. Låt oss också hoppas att Dietisternas Riksförbunds ledning slutar att baktala lågkolydratkostens obestridliga fördelar.

En kostomläggning enligt den modell dr Annika Dahlqvist hela tiden förespråkat är sannolikt potentare än något annat av Läkemedelsverket godkänt läkemedel för ovanstående indikationer.

Annika Dahlqvist har fått utstå mycken smälek och många oförskämdheter de senaste åren. Från professorer, fetmaforskare och andra dilletanter. Jag lyfter på hatten för doktorn från Njurunda som tvingades sluta sitt jobb för sin övertygelse. Hennes civilkurage lyser som en sällsynt blomma i den svenska sommarhagen.

Socialstyrelsens utlåtande och Christian Bernes "utredning" kan läsas i sin helhet på matfriskbloggen. Se länk till höger i bloggmarginalen.

Att sådana självklarheter publiceras i Läkartidningen 2008 är både uppmuntrande men samtidigt tragiskt. Varje veterinär vet att ett djur blir sjukt om det får äta en mat den inte är anpassad till. Läkaren tror att människan utgör ett undantag och kan äta "allt". Vi är ju allätare gubevars. Det fick vi lära oss på läkarutbildningen.

Saknar biologiskt synsätt
Att läkaren i gemen har lämnat över kostfrågan till andra yrkeskategorier ligger i linje med att läkarkåren sedan länge fjärmat sig från ett biologiskt synsätt. Läkaren ägnar sig åt att förskriva läkarmedel i enlighet med resultaten från de kliniska läkemedelsstudier som publiceras i medicinska vetenskapliga tidskrifter. De följer även de guidelines som tröskats fram av kommittéer och expertgrupper. First choice är nästan undantagslöst läkarmedel i rätt dos, till rätt patient, vid rätt tillfälle!

Johanssons utgångspunkt är historien om en spindelapa i Sydafrika som drabbats av metabola syndromet för att den matats med människoföda.
Det är dock att gå över ån efter vatten. Det räcker med att besöka en svensk djurpark så hittar man en och annan schimpans som fått diabetes av samma anledning. Att leva i en svensk djurpark är nog så nära ett djur kan komma överflödssamhället utanför inhängnaden.

Smådjursklinikerna tar varje dag emot hundar och katter med livstilsrelaterde sjukdomar som matte och husse givit dem av kärlek. De vill ju bara sätta lite guldkant på älsklingens tillvaro. Johansson ställer den enkla frågan: "Hur kan det komma sig att djur som lever i sin naturliga omgivning och som äter den kost som där står till buds inte utvecklar något metabolt syndrom eller ens ateroskleros?"

Lennart Johansson avslutar med följande retoriska undring: "Kanske börjar det bli dags för vetenskapen att komma ikapp vetskapen: djur mår bäst om de får äta den mat de är ämnade för!

Här läser du hela artikeln i Läkartidningen.

Föreläsarna är Peter Rost, Arne Melander och Richard Bergström.

Exklusivt nätverk
Peter Rost är den före detta marknadschefen på Pfizer som gick och blev whistleblower och skrev boken Sjuka pengar. Arne Melander är professor och var länge bas för Nepi, Nätverket för läkemedelsepidemiologi, en offentlig stiftelse för granskning av läkemedelsanvändningen i Sverige. Melander skrev också förordet till Rosts bok. Richard Bergström är bas för Läkemedelsindustriföreningen, en organisation för de största läkemedelsföretagen med verksamhet i Sverige.

Här kan du hämta en pdf-fil om mötet.

Hjärntrusten är ett exklusivt nätverk för företagsledare. En slags thinktank för ledarutveckling. Här läser du mer om nätverket Hjärntrusten.

Bor du i Öresundsregionen kan det vara en bra idé att anmäla sig till denna unika sammankomst.

Själv var jag, i likhet med många andra kostintresserade, närvarande vid symposiet och vi har diskuterat vad som sades där både på längden och på tvären.

Vad händer nu?
Min uppfattning är att lågkolhydratkosten som idé nu nått en punkt där den inom kort kommer att slå igenom inom hälso- och sjukvården. ADA:s nya riktlinjer där man tillåter lågkolhydratkost för diabetiker är ett första steg. Vi väntar också med spänning på prof Christian Bernes utredning om lågkolhydratkost som han gör på uppdrag av Socialstyrelsen. Den har dragit ut väldigt på tiden, men enligt vad jag erfar, är Bernes opinionsyttring nära förestående.

Motståndet mot LCHF inom vården är idag inte lika starkt som tidigare. Det vetenskapliga underlaget är tungt. De patientberättelser som cirkulerar på våra bloggar om radikala hälsoförbättringar går inte att bortse ifrån. Vore det ett läkemedel som låg bakom dessa hälsoförbättringar skulle läkarkåren jubla och det företag som satt inne med patentet kunde se fram emot en blockbuster utan like.

Att det ändå går lite trögt beror på att här ställs gamla "sanningar" på huvet. Vårdens folk är van vid att jobba med traditionell läkemedelsbehandling. Man vet också att de gänse kostråden har dålig effekt.

Oumbärlig artikel
Viktigt är att veta vilken eländig forskning som ligger till grund för dagens kostrekommendationer till diabetiker. Ralf Sundberg visar det i sin oumbärliga artikel. Om du går in på 2000-Talets Vetenskaps hemsida så kan du hämta hem hela artikeln som pdf-fil.

Postat i: Forskning&lobbyism  Permalink   Kommentarer [9]  

Engelska sjukan var ett gissel för hundra år sedan. Den drabbade främst den fattiga befolkningen vars skelett blev mjukt och skört. Orsakan var brist på näringsriktig kost och vitaminbrist - särskilt brist på kalcium och vitamin D.

Nu är Engelska sjukan på väg tillbaka.

För lite fett
Läser på alltombarn.se att Engelska sjukan är på väg tillbaka i USA. Några av orsakerna som lyfts fram är fetma, för lite mjölk och för lite vitamin D.
Vitamin D är ett fettlösligt vitamin. För lite fett i maten och för lite sol gör att det livsviktiga vitaminet inte tas upp i kroppen.

Våra hälsovårdande myndigheter rekommenderar spannmål, vatten och vattenskadad mjölk. De gör sitt bästa för att återskapa den undernäring som orsakade bristsjukdomar för hundra år sedan. Sedan några månader rensar Livsmedelsverkets fettpoliser förskolor och dagis från animaliskt fett. Vatten eller lättmjölk är tillåtet. Man rensar ut smör och propagerar för lättmargariner och vegetabiliska oljor. Föräldrar har protesterat på olika håll.

För mycket spannmål
Det höga intaget av spannmål i olika former bidrar också till att kroppen har svårare med kalkupptaget eftersom spannmålets fytinsyra förhindrar upptaget av kalk och samtidigt bidrar till urlakningen av kalk ur skelettet. Sverige tillhör ett av världens mest mjölkdrickande länder. Samtidigt har svenska kvinnor en av världens högsta förekomst av benskörhet. Fär lite D vitamin och för mycket mjölmat kan här spela en roll.

För ca två år sedan fick jag ryktesvägen reda på att Engelska sjukan var på väg tillbaka i Sverige. Enligt min sagesman var det inte på grund av fattigdom. Tvärtom - det var i rikemanskommunerna i norra Stockholm som problemen hade uppstått. Anledningen var att välutbildade föräldrar gav barnen en extremt "nyttig" och fettsnål mat. Huruvida detta rykte talade sanning eller ej har jag inte kunnat belägga. Kanske var det en skröna?

Små barn behöver mycket animaliskt fett från mjölk, smör och kött. Det gör dem smala, smarta och starka.

God fortsättning på det nya året!