Socialstyrelsen beslutade att lämna anmälan utan åtgärd. Detta eftersom prof Christian Berne på Socialstyrelsens uppdrag gjort en utredning och kommit fram till att lågkolhydratkost är förenlig med vetenskap och beprövad erfarenhet. Allt det där känner vi till.

DRF får bakläxa igen
Det är nu andra gången som den organiserade dietiströrelsen får bakläxa. DRFs förtroende undermineras nu dag för dag. Istället för att lära sig mer om lågkolhydratkostens metabola fördelar, så biter man sig fast vid gamla ovetenskapliga dogmer.

Dietisternas framtid är hotad. För att återupprätta sitt förlorade förtroende måste förbundets medlemmar agera. Tillsätta en ny oberoende och framtidsinriktad styrelse. När landets dietister lärt sig mer om lågkolhydratkost och förstår betydelsen av att erbjuda metabolt sjuka patienter detta alternativ, kan dietisterna bli den viktigaste resursen för dessa patientgrupper.

Alternativet, som jag ser det, är att de fortsätter sin ökenvandring ut i veteåkern.

Vi har lagt upp Elisabet Rothenbergs anmälan (pdf-fil) på 2000-Talets Vetenskaps hemsida. Rekommenderas varmt till läsning!

Postat i: Forskning&lobbyism  Permalink   Kommentarer [14]  

Notera hur tydligt blodsockret förändras efter övergång till lågkolhydratkost. Figuren är hämtad från Jörgen Vesti-Nielsens forskargrupps ett-årsstudie på typ 1 diabetiker.

Numera blir det allt vanligare att även typ 1 diabetiker ställer frågor om lågkolhydratkost. Lågkolhydratkosten tycks ju fungera bra för typ 2 diabetiker och typ ettorna undrar varför denna kost inte också skulle kunna passa dem.

Personligen tror jag att alla diabetiker skulle må bättre av att dra ner på sockerkedjorna i maten. Betydelsen av att på naturlig väg normalisera blodsockret kan inte överskattas. Att försöka trycka ner blodsockret med bombmattor med mediciner, vilket utgör kärnan i dagens behandling av diabetiker, kan nog göra större skada än nytta (se ACCORD-studien). Poängen med lågkolhydratkost är att typ ettan behöver mindre insulin i jämnare doser.

Richard K. Bernstein
Den amerikanske diabetesdoktorn Richard K. Bernstein är född 1932. 1944 fick han typ 1 diabetes och spåddes en tidig död. Redan på 60-talet hade han börjat få problem med njurarna och andra komplikationer som är vanliga för typ 1 diabetiker att drabbas av. Ständigt trött. Han började själv experimentera med hur maten påverkade hans blodsocker och noterade att när han minskade intaget av kolhydrater så minskade insulinbehovet och blodsockerkurvan blev jämnare och i princip normal. Hans diabeteskomplikationer gick också tillbaka och han återfick hälsan.

Bernstein berättar att dåtidens diabetesbehandling fokuserade på lågfettsmat, att undvika hypoglykemi och ketoacidos. Hälsoeffekterna av att äta en mat som gav normala blodsockernivåer var inte studerade. Bernstein började leta efter studier som bekräfta hans fynd. Det enda han hittade var studier på djur.

Han tog dessa djurstudier till sin doktor som inte blev imponerad: "Djur är inte människor, det är omöjligt att normalisera mänskligt blodsocker".

1979, vid 45 års ålder, beslutade sig Bernstein att utbilda sig till läkare med motiveringen "if you cant beat them, join them".

Hans bok Diabetes Solution är en tjock guidebok för alla med diabetes. Den innehåller allt som en diabetiker bör tänka på.

Svensk forskning
För några veckor sedan skrev jag om en svensk forskargrupp under ledning av Jörgen Vesti-Nielsen som studerat effekten av kostförändring vid typ 1 diabetes. 22 typ 1 diabetiker fick övergå från traditionell diabeteskost till lågkolhydratkost. Efter ett år kunde en sänkning av HbA1C noteras, samtidigt som behovet av insulin kunde minskas.

I figuren ovan syns blodsockerprofilen för en patient dagarna före och efter övergång till lågkolhydratkost. Till figuren hör följande text (i min översättning/BZ):

Blodsockervärden för en patient med typ 1 diabetes innan och några dagar efter byte till en kost med lite kolhydrater (70-90 gram per dag) med anpassad insulindos. Mätningarna täcker 12 dagar med 68 mätningar före bytet, och 10 dagar med 70 mätningar efter kostomläggningen. Medelvärde för de 58 mätningarna före bytet av kost var 12.9 ± 6 mmol/L. Medelvärdet för de 70 mätningarna efter bytet var 5.9 ± 2 mmol/L.

Här är länken till studien. Där kan du också hämta hem hela studien som pdf.

Här är en tråd som handlar om typ 1 diabetes och LCHF på Kolhydrater i Fokus.

Och här är länken till Dr Bernsteins hemsida.

Forskargruppen konstaterar att förhöjda blodsockernivåer sannolikt påverkar en specifik del av hjärnan, hippocampus, och då hos framför allt kvinnor. Det är tidigare känt att patienter med diabetes har en ökad risk för att insjukna i olika demensformer, bland annat Alzheimers sjukdom.

Min kommentar:
I Gary Taubes bok Good Calories Bad Calories ägnar han ett mycket intressant kapitel om blodsockrets och insulinets roll för uppkomsten av demens och cancer. De mekanismer som han beskriver är mycket tilltalande och ligger helt i linje med vad den svenska forskargruppen antyder i sin studie.

Charlotte Erlanson-Albertsson har på senare tid hävdat att socker är bra för hjärnan. Tidigare var hon själv en av de främsta företrädarna för mindre sockerintag. När forskningsbidragen sinade, justerade hon sin uppfattning i sockervänlig riktning, varpå bidragskranen öppnade sig igen.

Här är länken till pressmedelandet från Umeå universitet.

Och här kan du läsa min recension av CEA:s bok Mat för hjärnan.