Premiär! Svenska Sällskapet för Ortomolekylär Medicin (SSOM) öppnar idag sin hemsida! Gör gärna ett besök! 

Idag är det premiär för Svenska Sällskapet för Ortomolekylär Medicins hemsida. Den innehåller en beskrivning av de grundläggande idéerna bakom den ortomolekylära medicinen. Begreppet kan möjligen låta lite krångligt, men egentligen är tanken väldigt enkel. Det handlar om att behandla olika sjukdomar med kroppsegna ämnen, det vill säga vitaminer, mineraler och så vidare. Inga konstigheter alltså.

Jag fick förtroendet att var med på ett hörn när föreningen grundades för två år sedan tillsammans med ett antal mycket duktiga läkare och forskare. Sedan dess har vi hållit några välbesökta seminarier.

Forskning, historia, mål och syfte... 

På hemsidan kan du läsa om den ortomolekylära medicinens historia, om aktuell forskning samt om föreningens syfte m.m. Där kan du även läsa om hur den ortomolekylära medicinen skiljer sig från den traditionella skolmedicinens synsätt. Det handlar inte om ett avståndstagande från skolmedicinen, utan om att den ortomolekylära medicinen kan tillföra väldigt mycket. I Sverige är denna kunskap väldigt dåligt utnyttjad. I många fall är den också motarbetad. Det är i sig inte så konstigt eftersom vitaminer och mineraler i rätt dos i vissa fall kan ersätta traditionell läkemedelsbehandling.

Bättre kunskap är målsättningen 

Huvuddelen av den svenska läkarkåren dåligt utbildad när det gäller ortomolekylär medicin. Föreningen vill arbeta för att öka kunskapen inom sjukvården, samt även sprida kunskapen till en intresserad allmänhet. Drivande kraft i föreningen är dess ordförande, Bo H Jonsson, psykiater och överläkare vid Sankt Görans sjukhus. Hela styrelsens sammansättning finns också att ta del av på hemsidan.

Adressen till SSOMs hemsida är: www.ortomolekylar.se 

Jag rekommenderar verkligen ett besök. Observeras bör att hemsidan successivt kommer att byggas ut med mer information. Redan nu finns dock den hittills bästa genomgången av hur man på ett bra sätt kan stärka sin egen kropps försvar mot säsongs- och svininfluensan.

I högermarginalen i min blogg finns en kategori som heter Ortomolekylär medicin. Där har jag samlat alla inlägg jag skrivit om ämnet under de senaste åren. Hösten 2007 gav tidningen 2000-Talets Vetenskap ut ett temanummer om Ortomolekylär medicin som finns att hämta hem från tidningens hemsida. Se tabellen för slutsålda tidningar och klicka på Nr 4/2007.

Det kostar sisådär en 45 tusen kronor att anlita Elisabet Höglund som föreläsare. Ungefär fyra-fem gånger så mycket som det kostar att anlita Annika Dahlqvist. 

Elisabet Höglund blev mobbad som liten. Och fick stå och äta ensam. Denna mobbning har fått henne att bli väldigt revanschlysten, säger hon i en hjärteknipande intervju i Aftonbladet från i somras. Nu ger hon igen och måltavlan är Dr Annika Dahlqvist, vem annars?

I en krönika i dagens Expressen riktigt känner man hur Höglund vibrerar av upphetsning.

Höglund som "avslöjande" journalist 

Elisabet Höglund deklarerar stolt att hon som första journalist kan: 

"avslöja de marknadsföringsmetoder som Annika Dahlqvist använder när hon säljer sitt budskap "mindre kolhydrater - mera fett" till svenska folket." 

Sen räknar hon upp några enkla tips och önskemål som Dahlqvist har för att så många som möjligt ska komma och lyssna till henne. Höglund kallar detta för krav och marknadsföringsmetoder - men vad är det för fel på marknadsföring? Det vore ju tråkigt för Dr Dahlqvist att åka runt i landet och föreläsa inför tomma bänkrader. Höglund skriver vidare:  

"En annan förhållningsorder är att deltagarna betalar minst 100-200 kronor i inträdesavgift till hennes föreläsningar. "Om det är gratis tycker folk att det är konstigt", skriver hon. Med god annonsering kommer det mycket folk. "Då får man in så mycket pengar att intäkterna täcker lokalhyra, annonskostnader och ett rimligt arvode till mig", lyder hennes budskap."

Man riktigt märker hur Elisabet Höglund kokar av ilska över Dahlqvists framgångar.  

Höglunds eget talararvode - ca 45 000 kr

Jag råkade se att Elisabet Höglund är med i Talarforums talarbank. Jag ringde upp och frågade hur mycket ett föredrag kostar med henne. Det beror lite grann på, svarade en vänlig röst. Jag hade tänkt mig en tvåtimmarsföreläsning med sisådär 200 deltagare, sa jag. Ungefär lika stort som doktor Dahlqvist, fast det sa jag inte högt. Låt mig kolla, sa rösten. Sen återkom rösten och sa att Elisabet brukar ta mellan 40 och 45 tusen kronor för en två-timmarsföreläsning. Däromkring. Tack, sa jag och bad att få återkomma.

Då ska man veta att Talarforum i regel sköter förmedlingen mellan arrangör och talare och skär emellan och ska ha sin del. Men arrangören får punga ut med hela arvodet. Sen tillkommer lokalhyra, annonsering, resekostnader m.m. Slutsatsen blir att Höglund kostar minst fyra-fem gånger mer än Dr Dahlqvist. Fast mest kostar Al Gore, där har Höglund helt rätt.

Kostdoktorn skriver också om detta idag.

Och Dr Dahlqvist har lagt ut hela "kravlistan" på sin blogg. 

Så här några veckor efter det stora massmediala utbrottet mot Annika Dahlqvist, tänkte jag i resonera lite om vad Annika egentligen sa. Och huruvida det hon sa var klokt eller inte. Hur är det egentligen med mammografi? Och hur används solidaritetsbegreppet i dessa influensapanikens dagar?

Det blev ett väldigt mediadrev när Aftonbladet publicerade en intervju med Annika Dahlqvist härförleden. Extremt vinklade pratminus gjorde att journalister, experter och chefredaktörer blidligt talat ville bränna häxan Dahlqvist på bål. Dahlqvist uttalade sig bland annat om mammografi och sa att hon själv inte underkastar sig mammografiscreening. Då gick etablissemangsfolket i taket. Hur kunde hon? Ifrågasätta ett av fundamenten för svensk förebyggande cancervård!  

Gör mammografi någon nytta? Ja och nej

Mammografiscreeningen i Sverige är en framgångssaga i den meningen att vi hållit på länge med den och att den vad jag förstår fungerar alldeles utmärkt. Den avgörande medicinska frågan är om mammografin gör nytta.

Det har sedan flera år rått delade meningen om mammografiscreenings nytta. Frågan är vilken nytta den gör. Cochranesamarbetet i Danmark har sammanställt en folder i vilken man beskriver mammografins för- och nackdelar. Så här inleder man:

"Vilka är för- och nackdelarna med att delta i hälsokontroller med mammografi?
Hur många har nytta av och hur många tar skada av hälsokontrollerna?
Vad har den medicinska forskningen att rapportera?
 
Det kan vara klokt att delta i screening för bröstcancer, men det kan också vara klokt att avstå från det. Det beror på, att screening har både gynnsamma och skadliga effekter.

För att kunna fatta rätt beslut måste varje kvinna veta, vad som talar för, och vad som talar emot screening för bröstcancer.

Om man undersöker 2000 kvinnor med mammografi regelbundet i 10 år, kommer en av dem att ha nytta av mammografin, eftersom hon kommer att undgå att dö av bröstcancer.

Samtidigt kommer 10 friska kvinnor av de 2000 deltagarna p.g.a. mammografin att få diagnosen bröstcancer och bli behandlade i onödan. Dessa kvinnor får genomgå operation med delvis eller helt borttagande av bröstet, de kommer ofta att få strålbehandling, och i några fall cellgiftsbehandling.

Dessutom kommer 200 av de friska kvinnorna att få uppleva falskt alarm. Den känslomässiga belastningen, som ett falskt alarm ger, kan vara tung att bära."

Av 2000 screenade kvinnor under tio år räddas alltså en till livet, 10 blir behandlade i onödan och 200 blir föremål för falsklarm. Detta enligt den danska Cochrane-sammanfattningen. Det är upp till var om en att väga dessa siffror för och emot. Att, som Annika Dahlqvist gör, inte underkasta sig mammografi är, mot bakgrund av ovanstående fakta, högst rimligt. Det är ett personligt val man har rätt att göra. Och hon är inte ensam bland läkare i Sverige som tycker likadant.  

Solidaritetsbegreppet urholkas 

I dessa influensapanikens dagar har solidaritetsbegreppet fått en renässans. Att en läkare deklararerar att hon inte genomgår mammografi kan betraktas som osolidariskt i förhållande till hennes medsystrar. När myndighetsbeslut om massundersökningar inte kan motiveras med sakliga argument, så får solidaritetsargumentet duga. Ordet solidaritet betydde förr att man skulle bry sig om människor som levde i Tredje Världen eller på samhällets skuggsida. Idag används det av myndigheter och staten för att motivera storstilade kampanjer och uppköp av gigantiska kvantiteter vaccin, vilket gör att människor i fattigare länder blir utan.  

Sven Britton om solidaritet

Före sin kovändning skrev Sven Britton i SvD mycket klokt om den rika världens förhållande till den fattiga. Han skrev att WHO varit drivande i att producera och distribuera 4 miljarder vaccindoser detta år. Men -

"...det gäller bara den rika världen, för ingen skulle tyvärr komma på tanken att vaccinera fattiga människor. Det är en kostnadsfråga, men också en prioritering. I fattiga delar finns så mycket andra och allvarligare sjukdomar."

Sen dess har Britton bytt åsiktskalsonger och tycker att det är utmärkt att det rika Sverige går före i kön och vaccinerar hela sin befolkning.

Ibland kan det vara klokt att förhålla sig kritisk när myndighetspersoner talar om solidaritet.  

Mammografirapporten kan du hämta hem här.

Kräv att hemligstämpeln på det svenska pandemigarantiavtalet hävs! 

Igår skrev jag om avtalet mellan svenska staten och GlaxoSmithKline om produktion och leverans av influensavaccin. Efter att ha lagt ett pussel bestående av de delar av avtalet som inte är hemligstämplade och andra myndighetsdokument, kom jag fram till slutsatsen att den svenska regeringen och våra myndigheter för medborgarna bakom ljuset.

Ministrar och tjänstemän har med en röst förklarat att Sverige äger rätten att köpa vaccin till hela svenska befolkningen i händelse av influensautbrott. Men det är något man väljer att tiga om.

Norsk minister avslöjar att avtalet är tvingande 

Vad man inte med ett ord har andats andas om är att Sverige enligt avtalet sannolikt är tvingat att köpa 9 000 000 till 18 000 000 doser. Det handlar alltså inte om en godtycklig rätt så som det framställts av vår regering och våra tjänstemän. Det ställer regeringens och myndigheternas agerande i ett helt nytt ljus.

I natt inkom en kommentar från Norge som i klartext förklarar vad det handlar om. Norge har valt samma linje som Sverige, det vill säga har ett avtal om vaccinleveranser till hela den norska befolkningen.

Den 15 juni 2009 ställer Harald T. Nesvik (FrP) en skriftlig fråga i Stortinget till den norske Helse- och omsorsministern Bjarne Håkon Hanssen, alltså motsvarigheten till folkhälsominister Maria Larsson och socialminster Göran Hägglund.

Bjarne Håkon Hanssen svarar bland annat följande:

- I St.prp. nr. 86 (2008-2009) er det redegjort for at Norge har forpliktet seg til å kjøpe 9,4 mill. vaksinedoser til en samlet pris på anslagsvis 650 mill. kroner dersom WHO erklærer pandemi fase 6. 

Här framgår det i klartext att det inte handlar om en rätt, utan om en förpliktelse, det vill säga en skyldighet.

Att inte de stora tidningarna, Ekot, Rapport eller Aktuellt besvärat sig med att rapportera detta anser jag vara mycket märkligt. Varför kräver man inte papperen på bordet. Kräv att hemligstämpeln i det svenska avtalet mellan Socialstyrelsen, SLL och GSK lyfts.

Väger statsnyttan och "Rikets säkerhet" i detta fall tyngre än de svenska mediernas informationsplikt? 

Är det därför medierna tiger?

Det är många, inklusive undertecknad, som med viss förvåning tagit del av myndigheternas och regeringens uppslutning kring massvaccineringen mot svininfluensan. Varför denna väldiga kampanj mot en relativ lindrig influensa? Jag beställde ut det avtal som slöts mellan Socialstyrelsen och Stockholms läns landsting å ena sidan och GlaxoSmithKline (GSK) å den andra. Efter att ha läst avtalet, samt ett antal offentliga dokument, tror jag mig förstå vad det hela handlar om.

Avtalet är på drygt 70 sidor. Tyvärr är väldigt många sidor blanka på grund av att myndigheten har censurerat stora delar av avtalstexten. Men genom att lägga ett pussel bestående av detta avtal, samt ett antal myndighetsdokument, framträder en ganska tydlig bild. Denna bild ser ut ungefär så här.

Dokumenten som berättar vad det handlar om

Ett avtal om pandemigaranti och leverans av pandemivaccin slöts i november 2007, där Socialstyrelsen var avtalspart gällande garantidelen och Stockholms läns landsting var avtalspart gällande vaccinleveransdelen. Den tredje parten var vaccinproducenten, dvs GlaxoSmithkline (GSK).

Av officiella dokument från SKL och olika landsting framgår bland annat att:

“Produktion av vaccin startar när WHO deklarerar att en pandemi brutit ut eller tidigare efter överenskommelse.”

“Avtalet innebär en rätt att, så snart som möjligt efter det att WHO har deklarerat pandemifas 6, köpa 9-18 miljoner doser av ett vaccin med den influensa som förorsakar en pandemi.”

“I enlighet med avtalet har leverantören åtagit sig att leverera upp till 18 miljoner doser till Sverige för att täcka hela befolkningens behov.”

“Ett avtal om en influensapandemigaranti medför en rätt för Sverige att framför andra kunder få företräde till leverans av pandemivaccin.”

“WHO beslöt i juni 2009 att klassa situationen med den nya influensan A(H1N1) som den högsta nivån, nr. 6, på pandemiskalan. Motivet var att influensan fortsätter att spridas i flera delar av världen. Enligt WHO har influensan stor potential att spridas även till områden där den i juni 2009 inte fanns.”

“Enligt avtalet mellan SLL/Socialstyrelsen och GSK innebär pandemifas 6 att pandemigarantiavtalet träder i kraft.”

“I omedelbar anslutning till WHO:s beslut rekommenderade Socialstyrelsen att SLL tillsammans med samtliga landsting och regioner avropar pandemivaccin för att vaccinera hela Sveriges befolkning med 2 doser, som totalt innebär drygt 18 miljoner doser.”

Dessa citat är hämtade från dokument som finns att hämta hem på internet. Vad berättar dessa dokument? Låt oss resonera lite om den saken.

- Klart är att när WHO höjde upp influensaepidemin till en pandemi, fas 6, så trädde avtalet i kraft.

- Det innebar att Sverige har “rätt” att få företräde av vaccinleverans framför andra “kunder”.

- Avtalet stipulerar antalet doser till 18 miljoner, dvs 9 miljoner doser gånger 2.

Både rätt och skyldighet

Vad som inte klart sägs, jag förmodar att det bl a är dessa skrivningar i avtalet som har censurerats, är att Svenska staten inte bara har rätt, utan även skyldighet att beställa dessa kvantiteter. Det är priset som Sverige betalar för att gå före i kön.

När WHO således lyfter influensan till en fas 6 epidemi, sitter Staten i en rävsax. En relativt lindrig influensa, tvingar avtalsvägen fram en vaccinproduktion och köp av vaccin till hela Sveriges befolkning.

Att myndigheter, regering och de stora tidningarna med en röst, med undantag av Svenska Dagbladets Inger Atterstam, trummar ut det viktiga i att alla “i solidaritetens namn” ska vaccinera sig, blir mot denna bakgrund fullt förståeligt. Pusselbitarna faller på plats. Man kunde ju inte på förhand veta att den första svängen svininfluensa skulle bli så lindrig som den av allt att döma blir. Det förklarar också varför ledande läkare som Björn Olsen och Sven Britton sannolikt tagit i örats och förts tillbaka till den av regering och myndigheter anbefallda ordningen.

Reflektion
Sverige har således “i solidaritetens namn” trängt sig före i kön. Många fattigare länder, där människornas hälso- och näringsstatus är betydligt sämre, blir på grund av detta utan vaccin. Dessa länder hade heller sannolikt aldrig haft vare sig råd eller möjlighet att köpa in dessa megadoser. Men vi svenska kunde möjligen ha skänkt vårt överskott till bättre behövande.

Det är möjligt att jag har fel, men i så fall ber jag någon klok person att vänligen rätta mig.

Vill du själv läsa ett antal myndighetesdokument om detta – använd sökordet pandemigarantiavtal på google.

Slutreflektion – den nya modellen
Idag står socialminister Göran Hägglund värd för en expertkonferens om antibiotikaresistensproblematiken. I P1 morgon nu på morgonen framträder Andreas Heddini, Smittskyddsinstitutet. Han anser att det nu är politikernas ansvar och inte marknadens. Heddini säger:

- En modell som diskuteras är att det offentliga ingår ett slags kontrakt med läkemedelsindustrin och säger att om ni kan leverera ett antibiotikum eller ett vaccin eller någon annan produkt enligt vissa förutbestämda krav och specifikationer, så förbinder vi oss att köpa det.

Detta är den nya modellen för industrin och staten. Staten ingår en pakt med industrin och lovar att stå för kostnaderna genom att köpa läkemedlet. Så har det naturligtvis gått till vad gäller Statens pandemigarantiavtal med GSK.

Den 3 oktober äger den stora konferensen om Mat, Vitaminer och Hälsa rum på Åsö gymmasium på Söder i Stockholm. Då blir det generalmönstring med sex förnämliga föreläsningar med fokus på lågkolhydratkost.

Kolesterol, fett och kolhydrater. Vad är sant och vad är osant om LCHF (low carb/high fat)? Föreläsare är Andreas Eenfeldt, Bitten Jonsson, Sten-Sture Skaldeman, Mats Humble, Ralf Sundberg och Annika Dahlqvist.

Det finns fortfarande plats kvar för dig som vill vara med på detta stora evenemang.

Du anmäler dig enklast så här:

Skicka ett mejl till bo.zackrisson@telia.com.

Eller ring på telefon 08 86 45 05

Eller gå in och anmäl dig på LCHF-skolan.se.

Välkommen till en heldag om Mat och hälsa med inriktning på LCHF.

Här hämtar du hem hela konferensprogrammet. 

Vi som arrangerar är 2000-Talets Vetenskap, Kolhydrater i Fokus, Optimal förlag och LCHF-skolan.

Det kan vara av intresse att dokumentera kritiska röster i debatten om svininfluensan. Det är annars lätt att glömma att det förekommit sådana. Tom Jeffersson, epidemiolog vid ansedda Cochraneinstitutet, intervjuades i Aktuellt den 22 juli och diskuterade pandemibegreppet.

Jeffersson berättar att WHO har förändrat definitionen av pandemibegreppet. WHO har vidgat begreppet och sänkt tröskeln för vad som ska betraktas som en pandemi. Han får frågan vad han tror orsaken till denna förändring kan vara. 

Jeffersson svarar:

"Den gynnar helt klart dem som har något att sälja."

Läkemedelsindustrin en av vinnarna

WHO har en historia av att successivt vidga begreppen för sjukdom. Det har till exempel handlat om sänkta gränsvärden för högt blodtryck, fetma och diabetes. Konsekvensen av dessa sänkta gränser blir naturligtvisvis att hälso- och sjukvården börjar behandla patienter med läkemedel i ett tidigare skede. Det leder till ökad försäljning av mediciner. 

Huruvida det är en klok strategi eller inte beror på vilka intressen som gynnas av en sådan strategi. Att läkemedelsindustrin blir en av vinnarna står dock utom allt tvivel. 

Här kan du se inslaget med Jeffersson från Aktuellt den 22 juli 2009.

Just nu pågår propagandamaskineriet för fullt för att alla svenskar ska kavla upp ärmarna och ta sina två vaccinationssprutor. Tidigare kritiska läkare gör halsbrytande kovändningar och ställer in sig i kön av massvaccinationsförespråkare.

Igår kunde vi i Debatt från Göteborg se infektionsläkaren Björn Olsen, en av landet ledande influensaforskare, kraftfullt argumentera för massvaccination till hela svenska folket. Bara några veckor tidigare i Rapport uttryckte han sina kraftfulla tvivel på denna massvaccinering. Någonting har hänt, frågan är vad.

Dyrt, ineffektivt och onödigt

Björn Olsen ger i en Rapportintervju den 12 augusti en rad argument mot allmän vaccinering mot svininfluensan. För dyrt, för ineffektivt och onödigt, menar Olsen i intervjun. Även infektionsläkaren och professor emeritus Sven Britton har gjort en 180 graders kovändning. Från att vara sunt skeptisk till massvaccinering på grund av svininfluensans relativt lindriga förlopp och riskerna med ett oprövat vaccin, till att numera anse att massvaccinering är en bra och nödvändig åtgärd. 

Även Annika Dahlqvist har fått en släng av sleven efter den famösa intervjun i Aftonbladet. Hon har sedermera nyanserat sin ståndpunkt på ett klokt sätt.

Anekdotisk evidens för nio miljoner svenskar

Det intressanta är att inflytelserika opinionleaders som Björn Olsen och Sven Britton kan byta åsikt 180 grader utan att någon höjer på ögonbrynen. I Brittons fall var det en person, som blev allvarligt sjuk och skickades till Danmark, som fick honom att svänga.

Att ett anekdotiskt fall (!) får Britton att tycka att nio miljoner svenskar ska vaccinera sig kan möjligen betraktas som en smula överdrivet. Det brukar vara kutym inom läkarvetenskapen att enstaka anekdotisk evidens inte ska ligga till grund för generella rekommendationer för en hel befolkning. Men när det gäller svininfluensan så får tydligen all eftertänksamhet och försiktighet stryka på foten. Vad som fått Björn Olsen och Sven Britton att ändra uppfattning är höljt i dunkel. Ska vi gissa att de båda varit föremål för hot och påtryckningar någonstans ifrån. Det står ju miljarder på spel.

Att tänka sig för

Med tanke på att det vaccin som kommer att erbjudas svenska folket kommer att vara bristfälligt testat, innehåller både kvicksilver och adjuvanten skvalén (hajleverolja) så finns det goda skäl att tänka sig för både en och två gånger innan man tar sina två sprutor. Tillhör man en riskgrupp bör man naturligtvis överväga en vaccination.

Socialstyrelsens schabbel vid upphandlingen av vaccin

Amalgamskadefondens generalsekreterare Thomas Karlsson har gjort en mycket läsvärd granskning av den minst sagt märkliga förhistorien till Socialstyrelsens upphandling av influensavaccinet. Han redogör även för vad Mats Berlin, landets främste expert på kvicksilver, har för uppfattning i vaccinfrågan.

Mödravårdscentralerna rådvilla

Dagens Nyheter skriver om att mödravårdscentralerna inte kan ge råd till oroliga gravida kvinnor. Att ingen tycks vilja ge gravida kvinnor råd om vaccinering eller inte är betänkligt. Kan det bero på att man är medveten om riskerna för fostret med det kvicksilverbemängda vaccinet?

Personligen är jag naturligtvis klar över att jag kan drabbas av H1N1-viruset, trots att jag käkar både D-vitamin, fiskolja och LCHF-mat. Jag hoppas dock att om jag skulle bli sjuk så kan jag få ett bättre immunförsvar nästa gång influensan behagar sticka upp sitt fula tryne. Den som överlever får se, som man brukar säga.