Det kostar sisådär en 45 tusen kronor att anlita Elisabet Höglund som föreläsare. Ungefär fyra-fem gånger så mycket som det kostar att anlita Annika Dahlqvist.
Elisabet Höglund blev mobbad som liten. Och fick stå och äta ensam. Denna mobbning har fått henne att bli väldigt revanschlysten, säger hon i en hjärteknipande intervju i Aftonbladet från i somras. Nu ger hon igen och måltavlan är Dr Annika Dahlqvist, vem annars?
I en krönika i dagens Expressen riktigt känner man hur Höglund vibrerar av upphetsning.
Höglund som "avslöjande" journalist
Elisabet Höglund deklarerar stolt att hon som första journalist kan:
"avslöja de marknadsföringsmetoder som Annika Dahlqvist använder när hon säljer sitt budskap "mindre kolhydrater - mera fett" till svenska folket."
Sen räknar hon upp några enkla tips och önskemål som Dahlqvist har för att så många som möjligt ska komma och lyssna till henne. Höglund kallar detta för krav och marknadsföringsmetoder - men vad är det för fel på marknadsföring? Det vore ju tråkigt för Dr Dahlqvist att åka runt i landet och föreläsa inför tomma bänkrader. Höglund skriver vidare:
"En annan förhållningsorder är att deltagarna betalar minst 100-200 kronor i inträdesavgift till hennes föreläsningar. "Om det är gratis tycker folk att det är konstigt", skriver hon. Med god annonsering kommer det mycket folk. "Då får man in så mycket pengar att intäkterna täcker lokalhyra, annonskostnader och ett rimligt arvode till mig", lyder hennes budskap."
Man riktigt märker hur Elisabet Höglund kokar av ilska över Dahlqvists framgångar.
Höglunds eget talararvode - ca 45 000 kr
Jag råkade se att Elisabet Höglund är med i Talarforums talarbank. Jag ringde upp och frågade hur mycket ett föredrag kostar med henne. Det beror lite grann på, svarade en vänlig röst. Jag hade tänkt mig en tvåtimmarsföreläsning med sisådär 200 deltagare, sa jag. Ungefär lika stort som doktor Dahlqvist, fast det sa jag inte högt. Låt mig kolla, sa rösten. Sen återkom rösten och sa att Elisabet brukar ta mellan 40 och 45 tusen kronor för en två-timmarsföreläsning. Däromkring. Tack, sa jag och bad att få återkomma.
Då ska man veta att Talarforum i regel sköter förmedlingen mellan arrangör och talare och skär emellan och ska ha sin del. Men arrangören får punga ut med hela arvodet. Sen tillkommer lokalhyra, annonsering, resekostnader m.m. Slutsatsen blir att Höglund kostar minst fyra-fem gånger mer än Dr Dahlqvist. Fast mest kostar Al Gore, där har Höglund helt rätt.
Kostdoktorn skriver också om detta idag.
Och Dr Dahlqvist har lagt ut hela "kravlistan" på sin blogg.
Postat i: Media Permalink Kommentarer [20]
Så här några veckor efter det stora massmediala utbrottet mot Annika Dahlqvist, tänkte jag i resonera lite om vad Annika egentligen sa. Och huruvida det hon sa var klokt eller inte. Hur är det egentligen med mammografi? Och hur används solidaritetsbegreppet i dessa influensapanikens dagar?
Det blev ett väldigt mediadrev när Aftonbladet publicerade en intervju med Annika Dahlqvist härförleden. Extremt vinklade pratminus gjorde att journalister, experter och chefredaktörer blidligt talat ville bränna häxan Dahlqvist på bål. Dahlqvist uttalade sig bland annat om mammografi och sa att hon själv inte underkastar sig mammografiscreening. Då gick etablissemangsfolket i taket. Hur kunde hon? Ifrågasätta ett av fundamenten för svensk förebyggande cancervård!
Gör mammografi någon nytta? Ja och nej
Mammografiscreeningen i Sverige är en framgångssaga i den meningen att vi hållit på länge med den och att den vad jag förstår fungerar alldeles utmärkt. Den avgörande medicinska frågan är om mammografin gör nytta.
Det har sedan flera år rått delade meningen om mammografiscreenings nytta. Frågan är vilken nytta den gör. Cochranesamarbetet i Danmark har sammanställt en folder i vilken man beskriver mammografins för- och nackdelar. Så här inleder man:
"Vilka är för- och nackdelarna med att delta i hälsokontroller med mammografi?
Hur många har nytta av och hur många tar skada av hälsokontrollerna?
Vad har den medicinska forskningen att rapportera?
Det kan vara klokt att delta i screening för bröstcancer, men det kan också vara klokt att avstå från det. Det beror på, att screening har både gynnsamma och skadliga effekter.
För att kunna fatta rätt beslut måste varje kvinna veta, vad som talar för, och vad som talar emot screening för bröstcancer.
Om man undersöker 2000 kvinnor med mammografi regelbundet i 10 år, kommer en av dem att ha nytta av mammografin, eftersom hon kommer att undgå att dö av bröstcancer.
Samtidigt kommer 10 friska kvinnor av de 2000 deltagarna p.g.a. mammografin att få diagnosen bröstcancer och bli behandlade i onödan. Dessa kvinnor får genomgå operation med delvis eller helt borttagande av bröstet, de kommer ofta att få strålbehandling, och i några fall cellgiftsbehandling.
Dessutom kommer 200 av de friska kvinnorna att få uppleva falskt alarm. Den känslomässiga belastningen, som ett falskt alarm ger, kan vara tung att bära."
Av 2000 screenade kvinnor under tio år räddas alltså en till livet, 10 blir behandlade i onödan och 200 blir föremål för falsklarm. Detta enligt den danska Cochrane-sammanfattningen. Det är upp till var om en att väga dessa siffror för och emot. Att, som Annika Dahlqvist gör, inte underkasta sig mammografi är, mot bakgrund av ovanstående fakta, högst rimligt. Det är ett personligt val man har rätt att göra. Och hon är inte ensam bland läkare i Sverige som tycker likadant.
Solidaritetsbegreppet urholkas
I dessa influensapanikens dagar har solidaritetsbegreppet fått en renässans. Att en läkare deklararerar att hon inte genomgår mammografi kan betraktas som osolidariskt i förhållande till hennes medsystrar. När myndighetsbeslut om massundersökningar inte kan motiveras med sakliga argument, så får solidaritetsargumentet duga. Ordet solidaritet betydde förr att man skulle bry sig om människor som levde i Tredje Världen eller på samhällets skuggsida. Idag används det av myndigheter och staten för att motivera storstilade kampanjer och uppköp av gigantiska kvantiteter vaccin, vilket gör att människor i fattigare länder blir utan.
Sven Britton om solidaritet
Före sin kovändning skrev Sven Britton i SvD mycket klokt om den rika världens förhållande till den fattiga. Han skrev att WHO varit drivande i att producera och distribuera 4 miljarder vaccindoser detta år. Men -
"...det gäller bara den rika världen, för ingen skulle tyvärr komma på tanken att vaccinera fattiga människor. Det är en kostnadsfråga, men också en prioritering. I fattiga delar finns så mycket andra och allvarligare sjukdomar."
Sen dess har Britton bytt åsiktskalsonger och tycker att det är utmärkt att det rika Sverige går före i kön och vaccinerar hela sin befolkning.
Ibland kan det vara klokt att förhålla sig kritisk när myndighetspersoner talar om solidaritet.
Mammografirapporten kan du hämta hem här.
Postat i: Media Permalink Kommentarer [6]
