Mats Andersson, känd TV-meteorolog vid SMHI, gav söndagen den 21 augusti 2011 en tänkvärd och samtidigt mycket skrämmande framtidsbild av världen som den kan se ut om 40 år. Budskapet framfördes helt utan dramatik. Ungefär som om det var en trist prognos om morgondagens väder.  Klicka på spelaren ovan.

Nu på morgonen fick jag tips om ett inslag i Sveriges Radios väderprogram Cirrus, en programserie som avslutades i söndags, dvs 21 augusti. Det märkliga med detta inslag är att det innehåller information som är mycket skrämmande. Det är den kände TV-meteorologen Mats Andersson som talar.

Mats gör ett försök att teckna en framtidsbild av världen hur den kan se ut år 2050. Bilden är högdramatisk men Anderssons röst är fullkomligt neutral. Det är ungefär som om han gör en trist prognos över en morgondag med lätt duggregn. Dramatiken ligger i det faktum att om Andersson har rätt, så kommer de närmaste 40 åren bestå av en enda lång rad ofattbara katastrofer. Några axplock:

Norra Europa har stängt gränserna mot Sydeuropa. Gränsen går vid norra Spanien och Italien. År 2050 finns knappt 6 miljarder människor på jorden. Av någon anledning har 3 miljarder människor "försvunnit". Han tecknar även en intressant bild av säkerhets- och maktläget i världen med ett Kina på fallrepet.

Hursomhelst. Mats Andersson, som i åratal på ett trevligt och charmigt sätt berättat vilket väder vi ska få i morgon, har här formulerat tankar som ingen annan vad jag vet har gjort i Sveriges Radio tidigare.

Det kan vara intressant att jämföra Anderssons beräkning av hur många människor vi har på planeten år 2050 med Hans Roslings optimistiska scenario. Differensen ligger på 3 miljarder människor. I sanning en dramatisk skillnad. Vad vet Andersson som inte Rosling vet?

Å andra sidan vet vi att SMHI har fått stark kritik för att inte kunna prognostisera ens morgondagens väder. Mats Anderssons långtidsprognos 40 år framåt i tiden bör kanske därför tas med en viss nypa salt.

Vad tror du?

Vi som har lite koll på det där med vitaminer och mineraler vet att de ibland är bra att stoppa i sig. Inom forskarvärlden och speciellt inom läkarkåren är det ofta sämre beställt med den kunskapen, framförallt på Karolinska institutet. Men det börjar komma glädjande undantag från södra Sverige! 

Idag fick jag ett pressmeddelande från Lunds universitet om C-vitamin och Alzheimers sjukdom. Det är forskare vid Lunds universitet som har upptäckt en ny funktion för C-vitamin. Behandling med C-vitamin kan lösa upp de tidiga placken som bildas i hjärnan vid Alzeimers sjukdom (hos möss).  

Så här säger Katrin Mani, docent i molekylär medicin vid Lunds universitet: 

– När vi behandlade hjärnvävnad från möss med Alzheimers sjukdom med C-vitamin kunde vi se att förstadier av placken löstes upp. Våra resultat visar en tidigare okänd modell för hur C-vitamin påverkar de amyloida placken.

– Ett intressant fynd är även att den nyttiga C-vitaminen inte behöver komma från färsk frukt. I våra försök visar vi att C-vitaminen kan tas upp i större mängder även i form av dehydroaskorbinsyra från t ex juice som fått stå över natten i kylen. 

Här kan du läsa hela pressmeddelandet.

Min kommentar: Man ska vara försiktig med att dra förhastade slutsatser av råttstudier. Det intressanta här är att svenska forskare inom medicinen över huvud taget är nyfikna på ortomolekylära tankegångar. Det är mycket ovanligt och därför glädjande.

För några veckor sedan skrev jag om Johan Malm, en annan forskare från Lunds universitet. Den gången handlade det om D-vitamin. Det tycks som om Lund börjar utveckla sig till en centrum för den ortomolekylära medicinen i Sverige.

Om Johan Malm och D-vitaminet läser du här. 

Och som vanligt länkar jag här till hemsidan för Svenska Sällskapet för Ortomolekylär Medicin. Där kan du läsa mer om nyttan av vitaminer och mineraler på ett vetenskapligt men ändå begripligt sätt.

Sjöslaget om bra kost vid diabetes. Om någon månad presenterar Socialstyrelsen sitt kompromissförslag om diabeteskost. Tre koster blir förstahandsalternativ och även LCHF-kosten finns med som en jolle. De senaste årens högintensiva sjöslag om diabeteskost kanske därmed kan biläggas? 

Förra hösten kontaktade jag Socialstyrelsen och undrade hur de skulle implementera kostråd vid diabetes i myndighetens Nationella riktlinjer.

Ansvarig ämbetsman svarade att läget var oklart och att man skulle tillsätta en särskild arbetsgrupp för att fundera vidare på den frågan. I september 2011 är det meningen att gruppen ska presentera sina resultat.

I nya numret av Leva med Diabetes (kom i brevlådan idag!) finns en kort notis om hur arbetet fortskrider och var man sannolikt kommer att landa. Resultatet kommer sannolikt att bli en kompromiss som håller alla dörrar öppna åt alla håll.

Tre koster blir förstahandsval 

Som förstahandsval kommer tre matmodeller att rekommenderas. Det betyder vad jag förstår att det inte föreligger någon rangordning utan att det blir patienten som får avgöra.

De tre kostmodellerna är följande:

1. Traditionell diabeteskost enligt tallriksmodellen.

2. Medelhavskost med mycket baljväxter och fleromättat fett

3. Icke strikt lågkolhydratkost (30-40 energiprocent kolhydrater)

Kjell Asplund säger att alla dessa tre koster har ett visst, men inte särskilt starkt, underlag.

LCHF-kost ska också stödjas 

Och - de diabetiker som vill äta en strikt lågkolhydrakost (LCHF) ska även de få råd och stöd av vården och tätare kontroll vid behov.

Min kommentar: Det finns två sätt att förhålla sig till dessa rekommendationer. Å ena sidan kan man tycka att det är märkligt att kostråd till diabetiker kan bygga på diametralt olika principer. Mycket kolhydrater eller lite kolhydrater för samma sjukdomsdiagnos? Å andra sidan tycker jag det är positivt att det nu blir patientens val som kommer att få större betydelse. Och att sjukvården måste ställa upp och stödja varje patient oavsett vad patienten väljer att äta.

Det ska bli intressant att se om den kontrovers som under de senaste åren rasat mellan myndigheter, forskare och allmänhet i kostfrågan därmed kan läggas till handlingarna. Eller kommer detta förmodade förslag till kompromiss kanske tvärtom att leda till att debatten tilltar i styrka.

Vad tror du? 

Nu kan du börja kolla på föredragen från den första stora konferensen om paleolitisk forskning och lågkolhydratkost. Det svenska inslaget var imponerande. 

Den uppmärksammade konferensen Ancestral Health Symposium gick av stapeln i Los Angeles 5–6 augusti 2011. De skandinaviska färgerna när det gäller LCHF/lågkolhydratkost försvarades av Andreas Eenfeldt med Monique Forslund och Ronnie Mathiesen från Norge som hejarklack. Docent Staffan Lindeberg från Lund representerade även han Skandinavien, men Staffan företräder en paleolitisk linje som tillåter väldigt mycket kolhydrater/stärkelse under förutsättning att de är oraffinerade och åts under paleolitikum, dvs innan vi människor blev bönder.

Nu har man börjat lägga ut videoupptagningar från konferensen. 

I nuläget har föredragen av fruktosgurun Robert Lustig och paleokemisten Mat Lalonde lagts ut. Här kan du se dem!

Successivt kommer flera föredrag att publiceras. Håll utkik!

Parallellt har redan 17 slideshows lagts ut på konferensens hemsida, vilka du kan studera här.

Alla intresserade kan nu i efterhand med egna ögon få vetskap om vad som sas i Los Angeles på denna unika och banbrytande konferens.

För en tid sedan la jag ut en föreläsning av en av paleoforskningens giganter, Loren Cordain. Den kan du titta på här.

Detta är inget annan än ren och skär folkbildning! Man bör dock ha klart för sig att denna konferens huvudsakligen hade det paleolitiska perpspektivet för ögonen. LCHF/lågkolhydratförespråkarna var i klar minoritet. Jag är övertygad om att båda riktningarna kommer att påverka varandra i framtiden.

Följ efterbörden på Kostdoktorns blogg!  

Tillägg: Nu är Staffan Lindebergs föredrag tillgängligt. Kolla gärna Paleofriend också!

Lyssna till Stefan de Vylder, Sveriges i särklass klokaste nationalekonom.

Det pågår just nu ett mäktigt flöde av ord och åsikter om den ekonomiska krisen. Det finns ungefär lika många åsikter som det finns individer om hur man ska tolka skeendet. I Sverige tävlar bloggare, ekonomijournalister, analytiker, politiker och andra om att lägga fram den bästa förklaringen till vad som sker. I förrgår berättade jag om den kände finansanalytikern Peter Malmqvist och hans totala oförmåga att tolka vad som händer i ekonomin. Jag vill därför lyfta fram en ekonom som enligt min mening är Peter Malmqvists raka motsats. Han heter Stefan de Vylder.

Stefan började sin bana som radikal vänsterekonom. Med stigande ålder och stigande klokskap har han utvecklats till en enastående sansad ekonom som med nykterhet och glasklar blick skärskådar vad som sker på den internationella marknaden. Hans specialområde var tidigare Sydamerika. Han har fortfarande hjärtat till vänster, vilket ganska tydligt framgår när man lyssnar till honom.

Idag gjorde han ett lågmält men knivskarpt inlägg i Godmorgon Världen i radion. På endast fyra minuter sammanfattar han det ekonomiska läget på ett sätt som ingen annan ekonomisk förståsigpåare skulle gå i land med vad jag vet.

Den 21 juli medverkade han i SVTs Aktuellt. Det finns ett kortare klipp på SVT Play där han bland annat jämför Manuel Barroso och en känd svensk filmkaraktär. Stefan de Vylder har humor också, vilket inte gör saken sämre.

Stefan de Vylder gav för något år sedan ut boken Världens springnota, i vilken han försöker förklara orsakerna till finanskrisen 2008. Här kan du se Stefans egen motivering till varför du bör köpa boken. Jag köpte den och det var väl värt pengarna!

Så här ser Stefan de Vylder ut i levande livet! 

Lyssna på Peter Malmqvists syn på den ekonomiska turbulensen. 

Analytikern Peter Malmqvist delar inte den bild som säger att den amerikanska ekonomin faller. Det är skönt att veta att det finns en analytiker som är så positiv till den ekonomiska utvecklingen. Här får alla olyckskorpar verkligen svar på tal!

Så här säger Peter Malmqvist i Studio Ett idag:

"Vad vi har sett är att en del amerikansk statistik inte riktigt nått upp till förväntningarna, men vad vi kan konstatera är att de flesta parametrar i USA växer och växer ganska hyggligt. Kanske inte lika bra som för några månader sedan, men ändå väldigt bra."

 Malmqvist fortsätter: 

"Vad vi ser nu är en överreaktion, i alla fall jämfört med vad jag läser av i konjunkturstatistiken. Men det får man nog se i skenet av både oron för den amerikanska tillväxten, att den inte ska fortsätta att vara stark, plus oron för euron och oron för att Spanien och Italien ska dras in i den här kärnkrisen som drabbat Grekland och andra mindre länder."

 Inga problem med USAs ekonomi, enligt Malmqvist: 

"En sak som har lösts är att Demokrater och Republikaner har kommit överens om den här budgeten. Det trodde vi väl alla, liksom jag själv, att det var ändå en lättadens suck.Då kommer en siffra från en ekonomisk byrå som säger, oj det här ser inte bra ut, och så rutschar vi utför igen."

Kan vi säga nu att Finanskrisen 2011 är här?, frågar studioreportern.

"Nej, inte alls, säger Malmqvist. Det går inte att jämföra....Bankerna är sunda, vinsterna stiger i bolagen och konjunkturen är förhållandevis stark och inte alls så här krisartade, förutom Spanien och Italien."

Peter Malmqvist avslutar med att råda politikerna att vara tysta:

"Min uppfattning är väldigt tydlig. Ingen politiker kan påverka skeendet. Investerarna måste få lugn och ro och hitta jämviktsläget igen. Det hjälps inte av att politikerna kommer med det ena uttalandet efter det andra, det ympar bara in ytterligare osäkerhet i marknaden och gör det svårare att hitta det där jämviktsläget." 

Tillägg: När jag nu ikväll läser igenom ovanstående så kan man kanske tro att jag delar Malmqvists värdering av det ekonomiska tillståndet. Det gör jag definitivt inte, vilket alla som följer min blogg regelbundet naturligtvis känner till. Jag tyckte det kunde vara intressant att dokumentera vad en av landets ledande aktie- och finansanalytiker anser om den ekonomiska kris som vi står mitt uppe i. Jag tror förstås att han har fel. Men vem vet, han kanske har rätt? Den som överlever få se. 

Tillägg 2, lördagen 6 augusti, på morgonen: Som av en händelse går det att relatera Peter Malmqvists mästerliga analys av den amerikanska ekonomin med morgonens rapport om att S&P graderar ner USAs kreditvärdighet. 

Nu brinner våra pensionspengar upp igen. Sist brann dom 2008.  

Glädjen blev kortvarig, 2,5 år närmare bestämt. Nu rasar marknaderna igen och pensionspengarna går upp i rök. Sverige leder utvecklingen mot botten, precis som så kallade "tigerekonomier" eller "Pippi Långstrump-ekonomier" plägar göra när kurvorna vänder nedåt. 

Som de flesta säkert har märkt är finanskrisen inte över. Nu är den tillbaka med full kraft, vilket bl a har fått effekter på världens börser, på räntor och på bostadsmarknaden. Den ekonomiska kollaps som många, inklusive undertecknad, har berättat om ska komma, tycks nu vara här. Igen. Personligen är jag förvånad över att det tog så lång tid innan golvluckan öppnade sig.

Senast det begav sig var hösten 2008 när Lehman Brothers-konkursen fick hela världsekonomin på fall. För svensk del innebar finanskrisen ett jättetapp i BNP och att arbetslösheten sköt i höjden. Anledningen till detta var att Sverige är ett extremt exportberoende land. Vi kom ändå ganska lindrigt undan, eftersom vi hade skaplig ordning på statsfinanserna.

Ständig lånefest håller inte i längden 

För att komma ur den förra krisen tvingades politikerna i världen att sänka räntorna till noll och att vräka in pengar i det finansiella systemet. Det var som att kasta enorma belopp i ett bottenlöst svart hål. Denna konstgjorda andning gjorde att  ekonomin repade sig, i alla fall på börserna. Den svenska Riksbankens räntesänkningar gjorde att den svenska bostadsmarknaden fick tillgång till mycket billigt kapital. Det var superbilligt att låna 4 miljoner till nya villan. Fastighetsskatterna var i princip borta, jobbskatteavdrag och ROT- och RUT-avdrag gjorde sitt till för att låntagaren kunde känna sig som mångmiljonär trots att det var banken som ägde kåken. Mitt i krisen steg därför priserna på bostadsrätter och villor ytterligare.   

Men att den ansvarslösa låne- och lågräntepolitik, som hade satt snurr på världsekonomin sedan 2001, initierad av den amerikanska Riksbanken FED, och som ledde fram till finanskrisen 2008, skulle kunna lösas med ännu mer lån och ännu lägre räntor var naturligtvis dömt att misslyckas. Det funkade i 2,5 år, men nu har tydligen proppen gått ur.  

Det är värre nu 

Det värsta är att läget nu är betydligt värre än 2008. För två år sedan var det några banker och företag som slog vantarna i bordet. Idag är det en lång rad stater som står inför konkurshot. Marknadsekonomins finansiella akrobatik har nått vägs ände. När stora länder som USA, Italien och Spanien står på statsbankruttens rand, lär inga papperspengar eller räntesänkningar i världen kunna rädda situationen. 

Problemet är att inga svenska politiker vill se detta. Konsekvenserna av den klarsynen skulle straffas hårt av väljarna i villaförorterna.    

Tillväxten då? 

Ändå är det inte det jag skrivet här ovan som är det allvarliga. Det allvarliga är att den ekonomiska tillväxten, som är en förutsättning för att systemet ska rulla vidare, inte vill infinna sig. Eftersom tillväxten har grundat sig på att människor ska konsumera för pengar de inte har, dvs sätta sig i skuld, och att stater ska göra samma sak, så brakar allt samman förr eller senare. Om det inte finns en tillväxt som gör att man kan sparka burken framför sig.

Den exakta effekten av vad som nu sker vet vi i nuläget inget om. Det är dock ingen vild gissning att vårt pensionskapital återigen krymper samman som det gjorde 2008. På sikt får vi se om det finns nåt kvar den dagen man fyller 70. Ungefär där tror jag pensionsåldern kommer att ligga om några år. 

Jag ser flera grundproblem:

1. Marknaden kräver ständig tillväxt för att inte braka samman.

2. Denna tillväxt sker idag huvudsakligen på finansmarknadernas pyramidspelsliknande arenor.

3. Den billiga oljan är ett minne blott. Inte bara det. Oljetoppen gör att energin inte kommer att räcka till för att motsvara de behov som tillväxten kräver.

4. Vi står redan i början av nästa lågkonjunktur. Trots att arbetslösheten i Sverige fortfarande är skyhög. Var kommer den att ligga om ett år? Räcker 15 procent?

5. Det paradoxala i detta scenario är att en ny förödande krasch tvingar fram nya räntesänkningar. Det kan göra att bostadsbubblan som nyligen börjat pysa, får nytt bränsle.

Hur som helst så är det tydligt att det för Sveriges del inte tycks spela så stor roll om vi är med i den europeiska valutaunionen eller ej. Vi är lika beroende av omvärlden som nånsin tidigare. Enda fördelen är att vi ännu har kvar möjligheten att styra över vår egen finans- och penningpolitik. Till vilken nytta återstår att se.

Vad tror du själv kommer att hända?

Tillägg: Vill du följa vad som händer i ekonomin just nu och varför? Följ Cornucopia – Sveriges i särklass bästa ekonomiblogg. 

Minns du Kungsfjädern? Titta på denna historiska tillbakablick och friska upp ditt minne. Den handlar om svenska folkets hälsotillstånd för 40 år sedan. Klart sevärt! 

Ibland finns det en nostalgisk idé om det minsann var bättre ställt med hälsan förr i tiden. Jag var ung på 80-talet och jag minns inget särskilt från den tiden avseende folkhälsan. Då var medellivslängden för män 72 år och för kvinnor 78 år. Idag lever vi gubbar i medeltal till ca 78 år och en kärring till ca 82. Minst.

Denna drygt tio minuter långa tillbakablick på hälsoläget för 40 år sedan väcker både skräck och munterhet. Nog har utvecklingen gått åt rätt håll alltid. Sen finns det så klart ett och annat som vi kan ha synpunkter på. Myndighetsskräcken för mättat fett till exempel.