Elisbeth Warren föreläser om den amerikanska medelklassens ekonomiska situation idag och jämför med hur det såg ut för 35 år sedan.
Den amerikanska medelklassen är på väg att kollapsa. Det är inte jag som påstår det utan affärsjuristen Elizabeth Warren, Harvard School of Law. Hon är en frispråkig kritiker av den amerikanska kreditbaserade ekonomin. Det är lätt att dra paralleller till läget i Sverige. Samtidigt som det finns uppenbara skillnader.
I en mycket intressant gästföreläsning på Berkley beskriver hon med pedagogiska grafer hur den amerikanska medelklassens ekonomi har utvecklats från 1970 till 2006. Det är värt att notera att föredraget hölls den 31 januari 2008, alltså ungefär åtta månader innan världen drabbades av den finansiella skuldkrisen.
Från sparande till skuld
1970 klarade sig en amerikansk medelklassfamilj på en inkomst. Standarden var visserligen något lägre, men enadast marginellt. Faktum är att lönen för män sedan 1970 till idag har legat stilla. Det är kvinnans inträde på arbetsmarknaden som gjort att familjeinkomsten ökat.
1970 hade en medelklassfamilj ett visst sparande - 11 procent. Skuldbördan var liten.
2005 är den amerikanska medelklassfamiljens sparande negativt. Skulbördan är enorm!
Allt svårare att lösa biljett till medelklassen
För att medelklassen ska kunna reproducera sig måste den kunna betala för barnens collegeutbildningen, vilket har blivit allt svårare eftersom utbildningsavgifterna rakat i höjden. En akademisk examen är inträdesbiljetten till ett liv i den amerikanska medelklassen.
Ökad risk för bankrutt
Dagens familj där de båda vuxna måste jobba löper större risk att bli bankrutta. Marginalerna är mycket små på grund av alla skulder. Orsaken till att familjer kommer på obestånd är huvudsakligen tre: arbetslöshet, sjukdom i familjen eller skilsmässa. Fler barn lever i hem som gått i konkurs än som har genomgått en skilsmässa i dagens USA.
Sammanfattande slutsatser
Warren avslutar sitt föredrag med några sammanfattande slutsater:
1. Den amerikanska övre medelklassen och överklassen kommer att bli något större. Det är dom som har lyckan att inte bli av med jobbet, inte bli sjuka, inte skilja sig osv...
2. De övriga kommer att långsamt sjunka ner i ökat armod. Ibland kunna klara livets nödtorft, ibland ramla över kanten. Men de lyckas sällan kravla sig upp igen till den klassiskt breda och välbeställda amerikanska medelklass som under så lång tid, nästan hela 1900-talet, varit USA:s signum.
Här kan du se hela föredraget av Elisabeth Warren.
Postat i: Pengar&Politik Permalink Kommentarer [4]
Mycket intressant blogginlägg !
Warren´s slutsatser verkar vara aplicerbara på vår nuvarande svenska modell , och precis här som där har många börjat halka ut ur välfärden som ett resultat av de sista årens nedskärningar av sjukförsäkringen.
Den som blir sjuk i Sverige blir nu automatiskt sjukpensionär med endast 64% av sin lön redan efter 365 dagar , sjukpensionen är också omdöpt till ordet "sjukersättning".
Det är svårt att bo och leva med familj i en toppbelånad 3 miljonersvilla på en sjukpension och kanske kan vi där se en kommande självbegränsning av de som väljer att få lägre skatter på bekostnad av minskad trygghet.
När det gäller Amerikanska skilsmässor skall man veta att många inte "kan" skilja sig då sjukförsäkringen ofta tecknas av någons arbetsplats och den som inte har det privilegierad arbetet blir då naturligtvis helt utan sjukförsäkring , en risk som många inte vågar ta.
Ungefär som här i Sverige där en sjuk vuxen individ inte vågar ta ut skilsmässa av rädsla för att inte kunna överleva på de 64% en svensk sjukpension innebär , man stannar då hellre kvar i ett förhållande mot sin vilja av rädsla för att tvingas leva på ekonomiskt bistånd (socialbidrag) resten av livet.
Skrivet av Marcus , Likvidvänster den 15 augusti, 2009 kl. 13:56 #
Ja parallellerna till Sverige är ganska uppenbara men ska inte överdrivas eftersom skillnaderna i "välfärdssystemens" uppbyggnad är ganska stora. Men just detta att det i både Sverige och USA är i princip omöljigt att leva en trygg medelklasstillvaro på endast en lön är en klar parallell. Och tidsperspektivet är nästan identiskt.
Det finns mycket att säga om detta då det i grunden handlar om den balansförskjutning i världsekonomin som nu äger rum i väst-östlig riktning. Som jag tidigare skrev i våras så torde framtiden tillhöra Asien och då fr a Kina.
Vi ska naturligtvis sträva emot så gott vi kan, men i längden är det en obönhörligprocess åt vilken vi inte kan göra så mycket åt.
Tidigare har vi "klarat" av att bibehålla konkurrenskraften med devalveringar som gjort oss relativt fattiga gentemot omvärlden. Nu räcker inte det. Nu krävs lönesänkningar i reala termer över hela linjen, fr a inom den konkurrensutsatta sektorn. Verkstadsindustrin och transport (SAS!) sätter agendan och facken har inte mycket att sätta emot inför hotet av total nedläggning och ödeläggelse.
Skrivet av Bosse Zackrisson den 15 augusti, 2009 kl. 15:09 #
Tack för den filmen, mycket sevärd. Mycket klargörande fakta som jag inte kände till.
Medelklassdrömmen är just en dröm, eller religion, om man så vill. Nu vill kineserna också leva samma dröm och det kommer nog att funka ett tag för det är ju i Kina produktionen ligger i dag. USA, och Europa kommer att lamslås för vi har ingen annan dröm. Nästa finanskris är redan förutspådd (8-12 mån). Vad är det som får folk att skuldsätta sig upp över öronen och leva det bisarra kreditliv med allt vad det innebär av stress och risker, som Elizabeth Warren målar upp här? Drömmen om trygghet och lycka på en materiell grund, typ, där mer är bättre. Konceptet fungerar inte, det borde t ex konsumtionen av antidepressiva och alkohol skvallra om.
Det har pratats mycket om bail out av de banker som annars har riskerat att gå i konkurs, där staten, dvs vi, betalar. Man kan bara hoppas att fler och fler genomskådar drömmen och inser att tiden är mer än mogen för: bail out of the dream.
Skrivet av fatlies den 15 augusti, 2009 kl. 18:09 #
Hon talar om ökade räntekostnader för medelklassfamiljen trots lägre räntor. Levnadsstandarden följer i någon mån den ökande produktiviteten.
Skillnaden är dock en skevhet mellan arbete och kapital (kapitalägare får mer och mer av produktivitetsvinsterna) vilken medför att man numera lånar ut pengarna till löntagarna istället för att ge dem i lön.
Skulle gissa att detta INTE verkar stabiliserande på den finansiella ekonomin...
Skrivet av Håkan den 24 augusti, 2009 kl. 22:43 #