Det här fotot av Gunnar Ohrlander tog jag vid ett besök hemma i hans villa i Sköndal. Vi satt i köket och diskuterade en artikel som jag ville att han skulle skriva.
Gunnar Ohrlander, kanske mera känd som Dr Gormander, är död. Jag började läsa honom redan på 60-talet i Aftonbladet då jag var en ung pojk. Jag har de flesta av hans böcker i bokhyllan. Den gormanderska humorn var speciell. Ofta rasande rolig och nästan alltid med en bitande satirisk udd.
Åren runt millenieskiftet kom jag Gunnar Ohrlander lite närmare. Kan inte påstå att vi blev goda vänner, men vi fick bra kontakt. Jag besökte honom i hans lilla villa i Sköndal för att diskutera en artikel som jag ville att han skulle skriva för Medikament. Den skulle handla om den debatt om bokstavsdiagnoser som rasade som värst vid den tiden. Artikeln väckte stor uppståndelse i vissa kretsar.
Här kan du läsa artikeln som pdf-fil.
Gunnar skrev också vid två tillfällen Dr Gormander-kåserier i Aftonbladet där jag hade bidragit till att ge honom underlag. Det ena kåseriet handlade om ett antal professorer på Karolinska som ägnade sig åt att skriva ut frisedlar för cancerframkallande miljögifter för kemiindustrins räkning. Vi hade publicerat en mycket uppmärksammad artikelserie i Medikament om Greenwashing (att tvätta miljögifter gröna) där dessa KI-professorers handel och vandet granskades. Artikelförfattare var Bo Valhjalt.
Det andra kåseriet var en kommentar till boken Spelet om 3G, som Medikament förlag gett ut.
Här kan du läsa Dr Gormanders text om de gröntvättande professorerna.
Och här läser du hans kåseri om boken Spelet om 3G.
Sista boken
Sista gången jag träffade Gunnar var strax före jul i samband med Optimal förlags årliga julfest. Då var han märkt av sin sjukdom. Gunnar hade precis gett ut boken Den gudarna älskar, en bok om svensk skolpolitik, vilket skulle bli hans sista. Gunnar var under många år en mycket aktiv opinionsbildare för en skola som satte kunskapen i centrum. Han var en skarp kritiker av flumskolan. Han skrev flera böcker i ämnet och skrev även skolpjäsen Den blomstertid nu kommer, som Fria Proteatern spelade på Scalateatern på 80-talet.
Gunnar Ohrlander verkade som engagerad journalist, författare, dramatiker och kåsör under femtio år. Nu har han tystnat. Frid över hans minne.
Postat i: Media Permalink Kommentarer [8]
Det är sorgligt när de stora går ur tiden, en efter en. Jag var också en hängiven läsare av GO och tyckte att Aftonbladet blev många pinnhål sämre när man beslutade att inte längre publicera hans alster. De var en av orsakerna till att jag läste AB, John Pilgers var en annan, och båda sparkades samtidigt - till min stora besvikelse.
Skrivet av Kerstin den 05 april, 2010 kl. 17:30 #
Jo, jag har läst att GO fick sluta när Linderborg tillträdde. Hur turerna gick där vet jag förstås inget om.
Skrivet av Bosse Zackrisson den 05 april, 2010 kl. 23:30 #
Jag kände inte honom men en bra man var han. Jag minns hans kloka formulering::
Erotiken är det enda som kan rädda ungdomen från idrotten.
- Dr Gormander
Skrivet av Sten Sture Skaldeman den 06 april, 2010 kl. 02:48 #
Jag misstänker att en yngre publik inte förstod vad han skrev eftersom han ofta kunde syfta på saker som hände för ganska länge sen. Eller så var det bara så att man ansåg att han nu var pensionär och skulle släppa fram yngre förmågor istället. AB blev alla fall fattigare vad orsaken än var till att han fick sluta skriva där.
Skrivet av Kerstin den 10 april, 2010 kl. 01:50 #
Detta har jag missat. Det var hemskt dystert att höra. En riktigt sorglig dag. GO var en av de viktigaste "ingredienserna" i den kompost som gjorde mig, som invandrat, ungt brushuvud, från 1977 framåt, till den jag blev som vuxen människa - och den slags stockholmare jag blev. Frippans stödförening, FiB/Kulturfront och Ordfront var andra viktiga ingredienser i den komposten och var jag än rörde mig, var han mycket omtalad, respekterad och läst.
Idag har jag ägnat halva dagen åt Kerstin Thorvall och den andra halvan blir det mest GO antar jag.
Jag minns också det citatet väl, som SSS påminner om. Klart häftigt och i sann Ivar Lo-anda. Jag minns bilden av själva mannen i alla de sammanhang där han alltid fanns förr.
Det glesnar i leden...det är tungt.
Skrivet av Mollalena den 10 april, 2010 kl. 15:19 #
Så sorgligt! Jag läste honom också på 60-talet. Hans profil i teckningen. Det var han som gjorde att jag ville bli journalist. Den enda man minns från 60-taleti AB. Vilken impact! Vila i frid käre Gunnar.
Skrivet av Helena Palén Olofsson den 15 april, 2010 kl. 11:41 #
Hej. Jag kan inte hitta din mailadress så jag skriver här och så hoppas jag du ser det.
Vi sågs på kryssningen och jag skulle höra mig till dig! Vi skulle skriva en bra artikel om barn och amning. Kanske lite annat? =)
Skrivet av Viktoria den 21 april, 2010 kl. 21:59 #
Viktoria - hej!
Mejla mig på info(at)lchfmagasinet.se
Så hörs vi om detta!
Hoppas allt är bra med dig!
Mvh
Bosse
Skrivet av Bosse Zackrisson den 23 april, 2010 kl. 23:26 #