För min del är godiset en stund före maten (i och för sig närsomhelst) förödande, därför att det triggar mitt insulin och stänger av hormonet glukagon som styr förbränningen av kroppsfettet. Detta leder till att alla "tomma kalorier" i måltiden som inte genast förbrukas bara har en slutstation, som kroppsfett. Och där förblir det till dess att insulinet sjunker och glukagonet vågar sig fram igen. Men då har suget redan dragit igång ätkarusellen igen. En viktig sak att hålla koll på är det "blyga" hormonet glukagon. Jag säger blyg eftersom det lämnar banan så snart insulinet gör sig brett och dessutom inte har särskilt bråttom att komma tillbaka. Tänk på hur du hanterar ditt glukagon så blir du rikligen belönad! Här har jag skrivit lite utförligare om glukagon: Alfacellerna de Langerhanska öarna i bukspottkörteln utsöndrar hormonet glukagon som i mycket är insulinets motpol. När blodsockret sjunker utsöndras glukagon och styr de processer som startar förbränningen av kroppsfettet, frigör lagrat glykogen från levern samt, vid behov, dar igång glukoneogenesen, dvs. nybildning av glukos från protein. Vissa delar av hjärnan behöver ovillkorligen glukos för sin funktion, men detta behov är litet och kan lätt tillgodoses från nedbrytningen av protein. Större delen av hjärnan kan försörjas med både ketonkroppar och glukos. Eftersom ett överskott av blodglukos bara ställer till med besvär är det logiskt att kroppen i första hand tar ur överskottet. Däremot blir hjärnans funktion bättre på ketondrift. Glukagon har också en viss påverkan på lipolysen av triglycerider i fettvävnad vilket förser cellerna med energi i form av fettsyror. Som du ser har glukagonet flera önskvärda effekter: det styr förbrukningen av lagrat kroppsfett, vid behov kan det frigöra glykogen från levern samt nyskapa glukos från protein för hjärnans behov. Det är alltså oerhört viktigt att undvika att hämma glukagonets funktion, något som omedelbart sker om insulinet dominerar. Insulin och högt blodglukos kan visa glukagonet av banan, det motsatta sker ej! Det betyder att, trots att insulin och glukagon på sätt och vis samarbetar för bästa hälsa, inte balanserar varandra. Det måste du göra genom att välja en föda som ej triggar insulinet mer än nödvändigt. Det är för närvarande inte klart om det är insulinet självt eller blodglukosen som hämmar produktionen av glukagon. Detta är i och för sig mindre viktigt eftersom båda förekommer i höga halter samtidigt förutsatt att kroppen styr. Detta sker hos alla utom de med diabetes typ 1. Höga halter av protein i maten triggar glukagonproduktionen men även insulinet. Om det sker genom direkt påverkan av glukagonproduktionen eller på grund av blodsockerproduktion via glukoneogenesen är osäkert. Om du dessutom tillför nämnvärda mängder sockerkedjor (kolhydrater) hämmas glukagonet. Träning påverkar glukagonet. Däremot är det inte klart om det sker genom att träningen sänker blodsockret eller om det sker genom direkt påverkan. Erik Edlund Umeå

Skrivet av Erik Edlund den 06 april, 2006 kl. 10:45 #

Anna, det vet varje förälder att ungarna inte ska smacka i sig en massa godis en timme innan middagen. Då känner de sig dåsiga och stinna och känner sig inte särskilt hungriga. Det var detta enkla faktum som de forskare jag skrev om i bloggen hade försökt göra "vetenskap" av. För att få det till att sockerrik mat är mättande (och inte leder till övervikt). Så kan endast en forskare som får sina kickbacks från kak- och flingindustrin resonera.

Skrivet av Bosse den 06 april, 2006 kl. 19:36 #

Ja, det är ju som om man får spader. Undrar om någon skulle ta och undersöka alla jäviga förhållanden som finns mellan marknaden och myndigheter/organisationer som så att säga "verkar för vår hälsa"... det som är tragiskt är att dessa herrar och damer får ett sådant stort inflytande på kostdebatten. Jo jag tackar ja. Jag vägrar då vara tyst.

Skrivet av Niclas Larsson den 12 april, 2006 kl. 13:08 #