Jag har medvetet hållit en låg profil i striden mellan barnneuropsykiatiern Christoffer Gillberg och hans epigoner å ena sidan och Kärfve/Elinder mfl å den andra. Men efter Kjell Häglunds salvelsefulle debattinlägg i Expressen är det måhända läge att hyfsa debatten.

Debatten har åtskilliga år på nacken men blossade upp igen efter SVTs dokumentär "Fördärvet" som sändes i måndags. Dokumentären var väl ingen fullträff men förde med sig att soldaterna på ömse sidor om skyttegraven vädrade morgonluft. Ett problem med dokumentären enligt min mening var att huvudpersonen själv, professor Gillberg, inte ville uttala sig, vilket gjorde att professorns hållning fick återges i form av ljudinspelningar från förhandlingar i domstolen.

Lite helgläsning
Under min tid som chefredaktör för Medikament publicerade jag ett antal artiklar med kopplingar till debatten om ADHD. För den som vill läsa lättbegripliga och insiktsfulla artiklar i ämnet lägger jag ut dem här i bloggen. Lite fördjupande helgläsning skadar aldrig.

Men först några ord om Kjell Häglunds debattartikel i Expressen. Den får utgöra fond för Medikamentartiklarna.

Häglund riktar ett våldsamt angrepp på Tomas Ljungberg, den expert som fick Socialstyrelsens uppdrag att utreda forskningen bakom DAMP-begreppet och som också intervjuades i dokumentären. Häglund ger inte många ruttna lingon för Ljungbergs kompetens. Här ett utdrag ur Expressenartikeln:

”Hm, Ljungberg…” minnestrevar en av hans egna kolleger, när jag frågar runt på universiteten efter omdömen om honom. ”Senaste gången jag hörde honom föreläsa var huvudtesen att det kan gå åt skogen för barn som inte ständigt bärs omkring och ammas av sina mammor under de fyra första levnadsåren. Han uppfattades som helt crazy.”
Bristande anknytning till mamman är en ljungbergsk favorithypotes när det gäller orsaker till barns adhd. Och i detta skådar alltså MarieLouise Samuelsson Ljuset – hos en Nyköpingsbaserad novis som plockat några russin ur neuropsykiatri-kakan och lagt dem på toppen av sin egen kladdkaka av djurförsök, evolutionspsykologi och uppsminkad psykodynamisk anknytningsforskning.
Det är som om en sportskribent skulle döma ut den samlade världsfotbollen och i nästa andetag utläsa ”fotbollens framtid” i en innebandykille från division två."

Häglund tar till ett klassiskt retoriskt knep när han på detta sätt försöker förminska Tomas Ljungbergs kompetens. Så långt Häglund vars fullständiga expressendrapa du kan läsa här.

Häglunds enastående hätska utfall mot Ljungberg kan lätt jämföras med två utmärkta artiklar i Medikament där Ljungberg skriver om ADHD ur ett evolutionsperspektiv.

Den första artikeln från februari 2005 läser du här.

Den andra artikeln här.

Några år tidigare bad jag journalisten Gunnar Ohrlander att sammanfatta den redan då mycket polariserade debatten. Ohrlanders artikel läser du här.

Som du ser var skyttegravarna grävda redan 2001.

Trevlig helg!