När Bengt Vessby och Nils-Georg Asp fick lämna Socialstyrelsens expertgrupp för diabetesriktlinjerna på grund av jäv utbröt viss kalabalik. Den nye generaldirektören Lars-Erik Holms snabba beslut tog alla på sängen. Nu har en kö av kostexperter med professors titel skrivit en indignerad debattartikel i Läkartidningen.

Debattartikeln tar upp ett antal relevanta frågeställningar som behöver belysas lite närmare.

Gillar inte formerna
Försts upprörs man över “formerna för avsättandet”. Det är förstås alltid obehagligt att få lämna ett uppdrag, men i Sverige tas sällan till bryska metoder. Ett rappt beslut av en färsk generaldirektör kan svida i skinnet, men bör ändå ses som en mild och human variant av halshuggning.

Uppbådet av professorer hävdar också är att jävskriterierna är otydliga. Här håller jag fullständigt med. Hela våren hävdade Socialstyrelsen att man gjorde bedömningen att Vessby/Asps jäv inte var jäv. När Holm seglade upp som ny kapten för skutan la han om styrkursen 180 grader. Frågor om jäv är alltid bedömningsfrågor och utfallet i varje enskilt fall beror dels på de faktiska förhållandena och dels på den folkliga och massmediala opinionen.

Holm uttrycker det själv alldeles utmärkt: Att experterna utslöts berodde på att det “var problematiskt med hänsyn till den pågående debatten om kostrekommendationer”. Här upphöjer generaldirektören godtycket till styrande princio, vilket det alltid har varit.

Tar avstånd från generaliseringar
Artikelförfattarna välkomnar en öppen debatt om jävsproblematiken men tar avstånd från “generaliseringar som ogrundat sprider misstro kring akademiska forskare”. Denna mening är viktig. Jag kan inte se att generaldirektör Holms beslut att sparka Vessby/Asp är ett generaliserande beslut. Tvärtom! Det är två professorer som fått foten, mycket mer selektiv än så är svårt att vara.

I en viss mening var Holms beslut godtyckligt. I en annan mening var beslutet välgrundat. Både Vessby och Asp har under många år betalats av livsmedelsindustrin. Det syns också i deras praktik. Vessbys vurm för margarinfetter utan vetenskapligt stöd och Asps författande av allehanda rapporter, där sockerrapporten är det tydligaste exemplet på ett alster där ett industriintresse kläs i vetenskaplig språkdräkt, gör att det var lätt för Holm att låta bilan falla.

Alla undertecknarna av artikeln i Läkartidningen har “samverkat” med näringslivet och de undanber sig nya uppdrag tills nya bedömningar och riktlinjer tagits fram. Min uppfattning är att nya riktlinjer inte behövs. Det är tillämpningen av dem som behöver skärpas. Men godtycket kommer vi aldrig ifrån och opinionstrycket kan vara en avgörande faktor för var generaldirektör Holm väljer att sätta ner sin godtyckliga fot.

Hela artikeln i Läkartidningen läser du här.