- Skaffa en blogg du med!
- Anmäl denna sida
- Bli medlem | Logga in! Dina tjänster | Logga ut | Inloggad som
18 aug kl 21:10, 2012
Kirurgen ringde tidigare idag. På en lördag! Fast tänker jag efter är det ju inget konstig,varför inte...sjukdomseländet tar inte ledigt så varför skulle läkarna göra der.
Han ville höra hur P mådde och så ville han prata om cellgiftsbehandlingen,suck..
Kunde vi inte fått leva en stund till i vår bubbla. Verkligheten blev plötsligt väldigt verklig . Snart är vilan över,snart börjar allvaret igen.
Men det är bara att ta ett djupt andetag och kavla upp ärmarna för nu ska varenda liten jävla cancercell som eventuellt dröjer sig kvar bort,bort,bort.
Upphovsrättskyddad © 2008 min resa bredvid . Alla rättigheter reserverade
Design av Passagen | Baserad på Roller Weblogger 4.0.
Känner med er.
Om det finns nån enda jävla tröst i mitt liv just nu så är det att jag slipper bo med Exet, slipper ta ansvar för hans mående och sjukdom.
Det jag ska koncentrera mig på är vårt gemensamma föräldraskap och våra barn. Och mitt eget mående och energi.
En klen tröst.
Att resa så nära bredvid som du gör... Jag känner med dig.
Skrivet av Irrhönan den 21 augusti, 2012 kl. 10:12 #
Tack.
Och jag får väl säga att min tröst är att P:s barn är vuxna och inte " mina"...jag slipper ta ansvar för deras sorg och oro.
Det räcker gott med P:s rädslor och smärtor, dem måste jag orka med, fast ibland, som ikväll förstår jag inte riktigt hur jag ska klara det...
tänker på dig/er. Kram
Skrivet av M. den 24 augusti, 2012 kl. 21:55 #