min resa bredvid

 Oj vad tiden går, idag går vi in i 5:te viloveckan och jag har inte skrivit en rad på hela den tiden.

Livet lunkar på. P blir piggare och piggare och jag blir grinigare och grinigare. Hela vår situation känns en aning märklig. Först är han jätte sjuk så får han strålning+ cellgift och blir ännu sjukare...tills det vänder och han blir piggare och piggare, hit känns allt "normalt"...men om några veckor väntar operation och efter den kommer han förmodligen inte alls att må  bra och sedan cellgifter som gör honom ännu sämre, det känns liksom bakvänt på något vis. 

Men nu mår han som sagt väldigt bra, vilket irriterar mig....

Han mår bra alltså, bättre än på många år säger han. Men han gör inget och när jag skriver inget då menar jag INGET. Han sitter i sin stol och ser på tv, får han ont i häcken lägger han sig i soffan...jag försöker få honom att ta iallafall EN liten liten promenad om dagen, för att få lite kondition inför operationen...men då tjatar jag!!!

Han hämtar inte ens posten, vi har 50 m till brevlådan, plocka ur disken är jobbigt, tvätta är ännu jobbigare, för att inte tala om att handla....herre gud, han har ju cancer!!!!

Jag är grinig,irriterad och jäkligt TRÖTT. Längtar efter ett besked om operation...jag vill få ett slut på det här någon gång, helst innan jag blir galen!