min resa bredvid

 Vi har det bra. Tänk att det kan kännas så skönt att skriva så och tänk att helt vanliga dagar där inget särskilt händer kan kännas helt underbara.

Förra söndagen fyllde P år, då hade vi kalas. 17 pers var vi. Barn,syskon, syskonbarn, ett ex och några kompisar. En helt underbar dag blev det och efteråt sa P, jag tror inte jag mått så här bra på flera år.  Han behövde träffa de sina och han behövde skingra tankarna en stund.

Idag har han gjort sista strålningen, 28 ggr har han varit på Sahlgrenska, men nu är det över...Fan jag kommer att sakna dem, sa han i morse :-/

Nu väntar ca 7 veckors vila, sedan blir det magnetröntgen och operation. Vi har fått nya besked, bra besked. Operationen blir på Näl och cellgiftsbehandlingen blir på Uddevalla och han slipper åka varje dag utan det räcker med var fjärde vecka, de övriga dagarna får han cellgift i tablettform som han tar hemma.

Tumören måste ha krymt ordentligt för han har inte ont längre och han är mycket piggare....vi vet att det förmodligen inte är så, men tänker ändå...kanske,kanske är den borta...det sista som lämnar är ju som bekant hoppet och tänk  om det skulle vara så, större under har väl skett...eller?

Borta eller inte, vi har det iaf rätt bra, eller faktiskt hur konstigt det än kan låta...riktigt,riktigt jäkla bra. Märkligt att det ska behövas en  tumör för att vi skulle uppskatta det helt vanliga,fantastiska liv vi har.